Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Den dystopiska framtiden är inte svart, den är vit.

I framtiden styr staten och övervakar allt som sker. I varje gathörn finns en kamera och ingen kan ta ett steg utan att bli sedd av dessa. All kommunikation är övervakad och ingen information passerar staten obemärkt. De flesta människor har fogat sig till detta, det är trots allt det bekväma valet. Några däremot, vägrar att låta sig kuvas och låta fascismen regera. En av dessa är Faith, en så kallad frilöpare som fraktar allt som kan bäras mellan avsändare och mottagare utan att gå via staten. Frilöparna är vältränade utövare av parkour och tar sig ledigt fram över och under möjliga och ibland omöjliga ställen. Detta är inget som ses av blida ögon av staten så frilöparna är konstant eftersökta av polisen.

Du träder i rollen som Faith och ser genom hennes ögon i förstapersonsvy. Efter en kort träningsrunda sätter det igång på allvar. Du ska hämta en väska och ta den till upphämtningsplatsen, som naturligtvis är placerad högt bland hustaken. Tyvärr har polisen fått reda på detta så du får bokstavligen springa, hoppa, glida, klättra och slåss för livet för att skydda dig från skarpskjutande poliser och helikoptrar. Faith är obeväpnad och en frilöpares bästa vapen är hennes hastighet så det gäller att konstant hålla sig i rörelse. När din syster, som är polis, blir ditsatt för ett mord hon inte begått så blir det din uppgift att rentvå hennes namn och nysta upp komplotten.

Kontrollen är utmärkt och det går hur smidigt som helst att springa, klättra, hoppa, glida, rulla och utföra alla andra manövrar som en parkourutövare kan tänkas behöva. För att göra det lättare så är din väg utstakad av röda dörrar och föremål så att du hela tiden ser vart du ska ta dig kan koncentrera dig på att hålla dig i rörelse och ta dig framåt istället för att irra omkring och leta efter vägen. Man kan även hålla in fyrkantsknappen för att se vilket håll slutmålet ligger åt.

Även om Faith är obeväpnad så kan hon avväpna sina motståndare och använda deras vapen. Ofta går motståndarna i grupper så det är svårt att lyckas avväpna någon utan att samtidigt bli fylld med bly av någon av hans kompisar. Det går även att sakta ner tiden en kort stund så att du lättare ska kunna avväpna motståndarna eftersom du bara har en bråkdel av en sekund på dig att göra det när du väl är i närstrid. Du kan både slå och sparka från stående, hukande, springande, glidande och hoppande ställning. Det går även att göra attacker när man springer på väggarna så det finns hel del möjligheter att välja mellan för att oskadliggöra fienden. Oftast är dock bästa försvaret att bara springa förbi dem och förlita sig på sitt momentum och ta sig vidare men ibland blir man tvungen att ta hand om en och annan närgången vakt.

Ibland är närvarokänslan total och adrenalinnivån på topp när man rusar och sedan inte hittar vart man ska ta sig och bara har ett par sekunder på sig att hitta en utväg innan polisen hinner ikapp och gör processen kort med dig eller när du löper i maximal hastighet och kulorna viner runt dig och du vet att det är slut om du stannar för en sekund. I dessa ögonblick glänser spelet. I mindre ljusa partier kan det vara svårt att tajma ett hopp rätt så att man greppar tag i stupröret man tog sitt ödessprång mot och man önskar att Faith kunde sträcka ut armen en decimeter för att ta tag i den i stället för att verka vilja störta handlöst ner i gatan eller att vakterna inte hade sån röntgensyn så att de nästan alltid vet var du befinner dig.

Stundtals är spelet svårt och krävande och vissa partier kräver ett flertal omspelningar och justeringar av strategierna innan man klarar av dem, men det blir aldrig frustrerande eller trist även om man ofta önskar att spelet kunde vara mindre oförlåtande.

Grafiken är strålande och framtidsdesignen med vita skinande hus med blå och gröna detaljer och röda objekt är oerhört vacker att beskåda och en frisk fläkt bland de mörka och dystra framtoningar som framtiden ofta får utgöra. Ljus, texturer och effekter är alla oerhört välgjorda och spelet sackar inte en ruta när man ränner omkring. Dock så är oskärpeeffekten ibland lite jobbig då den ibland inte hinner med utan suddar ut blickfånget när man tittar sig omkring. Ljudet är också väldigt bra med passande ljudeffekter och bra röstskådespeleri. Även musiken med pumpande toner när fiender dyker upp är bra och höjer känslan ytterligare några snäpp.
Den enda designmissen man gjort är att skapa spelets mellansekvenser i sparsam animedoftande mangastil. Dessa sekvenser är bedrövligt fula jämfört med resten av spelets grafik och man önskar att de hade renderat dem direkt i spelmotorn i stället, men de fyller sin funktion och för handlingen framåt.

Om man skulle lyckas springa igenom äventyret utan problem och utan plötsliga dödsfall så är spellängden väldigt kort och man skulle säkerligen kunna rusa igenom det på fyra eller fem timmar. Dock så kommer första genomspelningen (på minst normal nivå) få de flesta personer sysselsatta i minst det dubbla. När man väl klarat ut storyn så finns det lite olika tidslopp man kan ge sig på för att se hur snabbt man kan klara de olika banorna. En annan sak som jag saknade är fler minnesvärda och speciella händelser i spelet och lite mer slagsmål mot obeväpnade fiender samt en rörelse för att blockera eller snabbt kasta sig åt sidan. Trots sina missar och spellängd så är det ett underbart roligt, orginellt och utmanande spel och jag hoppas vi åter får möta Faith i framtiden.

Grafik: 9
Ljud: 8
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 5

Plus
Orginellt och stundtals vansinnigt kul. Läcker design.

Minus
Kort och ibland svårorienterat och oförlåtande. Fula mellansekvenser.

Medlemsrecensioner63
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10