World of Warcraft: Wrath of the Lich King

Det var ett så kärt återseende man kan ha med något digitalt men faktum är att jag har arbetat med mina två lvl 70 karaktärer i över 3 år så det är nog berättigat.

Att wow betraktas som ett av de största nörd spelen är nog också berättigat. En kille på min skola spelade Wow i sådär 2 dar under ett lan och när hans kompisar frågade honom om han ville hänga med på en pizza svarade han bara att "tid är EXP" och sedan återvände till skärmen.
En av mina klasskamrater har lidigt av sömnbrist och kom tillbaka från vårdcentralen en dag inte kort efter att Wrath of the Lich King kom ut. Han berättade att det första sköterskan frågade när han hade förklarat sitt problem var om han spelade Wow.
Jag är säker på ni som läser detta har själva hört (eller är!) sådana här exempel.

Efter att installerat 10 CD-skivor var det dags att spana in Northrend. Det första jag märker är att grafiken och miljön har drastiskt blivit bättre. Blizzard har slutat att dra med sig gamla hus och byggnader från den första versionen och istället byggt nytt från grunden. Allting känns mycket större, slott sträcker sig längre upp mot skyn än vad någonting tidigare gjorde i Azoroth eller Outlands.
Det känns också som att man kan påverka miljön omkring sig och omgivningen verkar mer levande.
Man ska nog inte ha allt för stora krav på grafiken dock, att Online spel ligger efter med sådant vet jag redan och faktum är att Wow är det snyggaste hittills.
En till sak man märker är att alla rustningar och vapen har blivit snyggare än vad de kanske borde vara. Detta gäller framför allt för Death Knight som i deras blåa quest rustning ser i mina ögon ut som en level 80 dödsmaskin. Visst är det skönt att inte ha den där känslan av att jag måste bli av med ett par handskar eller byxor enbart för att de ser ohyggliga ut.

Blizzard har gett de 11 miljoner spelarna till exempel fordon eller drakar till vissa uppdrag, allt för att göra upplevelsen intressantare. Man känner också att historien i Warcraft universumet är mer påtagligt när man själv får spela en del i den. Nått som jag märkt är att karaktärerna man spelar som har fått en egen liten personlighet, man får till exempel möta sitt framtida själv eller att Arthas försöker locka över dig till den mörka sidan. MEN quests ger absolut inte lika stor valmöjlighet som i fallout 3 och det finns fortfarande bara ett sätt att lämna in majoriteten av dem. Nått som kanske man kan arbeta på?

Instances är lättare, kortare och simplare är de brukade vara, något som stegvis har utvecklats i takt med expansionerna. Ska man välkomna detta? Som jag minns det var originalet otroligt svårt, långt och jobbigt men ibland tycker man att det har gått lite överstyr?

Tillsist var man level 80 och det var tid för Naxxramas. Som jag har fått för mig är mycket ofärändrat från 40 man versionen mer än att Baronen har tagit Ashbringers plats i the Four Horsemen och några mobs har fått nya skins.
Det är här jag anser att spelet glänser medan jag och min guild Aspire to Glory kämpar oss fram i Naxxramas, från boss till boss.

Man skulle kunna prata om varenda liten förändring, nya zoner, talanger osv. men det skulle bli för mycket. Kort sagt om du gillar konceptet så kommer denna expansion vara spexad med saker, inte lika mycket nytt som förra gången men väldigt mycket ögongodis.
Om du redan spelade Wow innan Wotlk så är det nästan en självklarhet att uppgradera, men har du inte bekantat dig med det här spelet förut så varnar jag dig. Allting är väldigt tidskrävande och beroende framkallande. Att börja spela är något man borde tänka igenom.

Tillsist kom den 21 och mitt gamecard är slut, jag spenderar den sista minuterna att spana ut över solnedgången. Blir det mer Wow? Tror inte det