Ninja Gaiden II

Det här ju minst sagt spektakulärt. Ninja Gaiden II slår mig ofta med häpnad med sina våldsbaletter av förödelse och blod. Ryu Hayabusa reagerar blixtsnabbt på mina knapptryck och precis som i suveräna God of War sitter kontrollen som smäck bara efter någon timme. I många fall känner jag mig jättecool som superninjan från Hayabusa-klanen. Det som däremot slår mig med mindre häpnad (och istället med mer irritation) är det hopplösa kameraperspektivet som faktiskt är ännu sämre än i det första Ninja Gaiden. Detta sattyg till kamerasystem resulterar nämligen ibland i att min Ryu får storsmisk även av de lättaste fienderna vilket blir allt mer enerverande desto längre spelet pågår.

Presentationen är Team Ninja-charmigt och väldigt japanskt men samtidigt något opolerat och märkligt detaljfattigt. Precis som med det underbara kampsport-syskonet /utviks-katalogen Dead or Alive 4 misslyckas Tecmo och Team Ninja med att dra kraft ur denna generations monsterkonsol, Xbox 360. Det är absolut inte fult alls, stundtals är det faktiskt rätt fränt. Men kan bara inte hjälpa känna att mycket känns lite livlöst, konstgjort och artificiellt, och förutom karaktärerna så upplevs grafiken som simpel och mellanmjölkig. Bakgrunderna är sparsamt detaljerade och fiendemodellerna så urflippat fult designade att det inte går göra annat än att garva åt dem. Du lär inte ha sett en flerarmad brun varulv med mohawk-frippa och guldpläterade örhängen någon annanstans kan jag lova, på gott och ont. Ljudet är bättre men den coola musiken från det originalet lyser ofta med sin frånvaro tyvärr. Rösterna är bra och passar spelets töntiga dialog perfekt.

Den största behållningen är (precis som i original-Ninja Gaiden) striderna som i uppföljaren är mer kaotiska och häpnadsväckande än någonsin. Det går ibland så snabbt att man knappt hinner processa händelseförloppen samt orientera sig i dödsdanserna. Men det är samtidigt hela tiden beroendeframkallande kul och makabert underhållande att strimla sönder diverse kreatur med sin trogna Dragon Sword samt andra tillhyggen. Det finns nämligen här en bättre variation på vapen här och Eclipse Scythe i synnerhet är helt makabert bra tillskott i det breda utbudet. Tänk Liemannens ståtliga blad men ruskigare.

På minusfronten finns en del att nämna. Först och främst får Ninja Gaiden II mig att känna mig som usel spelare vid upprepande tillfällen på grund av sämre programmerande moment. Den stundtals avskyvärt obalanserade svårighetsgraden bedriver full verksamhet i att sparka in tänderna på mig när jag redan ligger nere för räkningen och ber om nåd. Det hade inte alls varit ett lika stort problem om nu bara kameran samarbetade oftare än motarbetade mig, men ingen sådan tur. Vid flera tillfällen svär jag skjortan av mig eftersom fienden får in sina attacker på Ryu utanför skärmen vilket således nästan alltid innebär billig förlust hälsa eller omedelbar död.

I ena stund utför jag långa serieattacker och bombastiskt brutala avslutningar för att lila åka på smisk av en grotesk blålila mutant som bara dyker upp från det tomma intet med en irriterande o-blockbar attack. Detta inträffar lyckligtvis mindre när man lär sig spelets rytm men det förblir ett störningsmoment genom hela spelet. Tillfredsställelse blandas med frustration med jämna mellanrum. Bossarna är häftiga men också fega fitt** som nyttjar fusk så fort man börjar få kläm runt deras förmågor. Det ges sällan utrymme till mycket improvisation kring dessa och går endast att besegra på ett sätt (där de gemensamt ofta bränner mycket av ens liv-förråd). Har Ryu ont om helande flaskor inför spelets svårare bossar så kan nämnda frustrationen multipliceras några gånger.

Jag rekommenderar Ninja Gaiden II men det är nästan på håret. Frustrerande speldesign blandas stundtals med riktigt underhållande spelbarhet. Det hela välter ändå över till en lagom positiv upplevelse för mig eftersom jag uppskattar genren och serien som sådan men vet du dig avsky irriterande och billiga fiender, obalanserade svårighetsgrader och japansk superflum så håll dig borta.

Grafik: 7
Ljud: 7
Spelbarhet: 6
Hållbarhet: 8