Fallout 3

Det är en stor värld vi lever i, där det finns människor av alla dess slag. Det finns välgörare, karriärister och de som bara vill leva en dag till. I en värld full av radioaktiv strålning är inget annorlunda.

De senaste åren har det släpps en mängd bra, t.o.m. fantastiska rollspel. Jag pratar om storspel som Oblivion, Mass Effect, och Fable II. Till detta år som har varit fullt av besvikelser så släpps ett av detta års största förväntningar tills spel: Fallout 3, som är gjort av Bethesda Studios, utvecklarna bakom Oblivion som ni kanske vet. Pressen på Fallout har varit stor och med höga förväntningar så får vi ta del om en värld svår att glömma.

I Fallout 3 så går man sin egen väg. Det börjar med sin födsel i Vault 101, en underjordisk plats man sedan lämnar för att leta efter sin far som till synes utan anledning lämnar den säkra underjordsvärlden för den osäkra och radioaktiva världen utanför. I sin lekkammare började man designa sin egen karaktär med olika egenskaper, ens styrkor och svagheter. Redan här berikas spelet med val gällande din karaktär; allt från kärlek till stora, feta, monstervapen som spränger upp fula monster och idioter till smulor eller passion för diplomatiskt beteende och hur man kan lösa alla problem bara genom att kommunicera och kompromissa. Du väljer. I den inledande delen av spelet växer man i ögonblick; ens syn blir suddig och plötsligt befinner man sig i en senare del av sitt tidiga liv. Denna del av spelet är bra gjort. Jag säger bra för att utseendet på sin karaktär är inte lätt att skapa och ändra till så som man vill ha det, och alla herrar, eller damer om man så vill, får utseenden som alla liknar varandra, om än med skillnader. Under spelets väldigt långa gång så får man möjligheterna att kunna ändra valen man gör i början av sitt liv, och man får vid varje ny nivå man når färdighetspoäng som man applicerar vidare på sin karaktär, med samma val som i början. Dessutom kan man välja speciella förmågor som kan vara allt från extra liv genom att äta kroppar eller mera pengar när man letar omkring i världen. Allt detta är spelets styrka. Karaktärsdesignen. Inte perfekt, men ack så bra.

"Capital Wasteland" är ett väldigt passande namn till den enorma, radioaktiva nästan öde miljö som Fallout utspelar sig i. När jag säger enorm så överdriver jag dessutom inte. Miljön är livlös, färglös och nästan tom. Den är så autentisk för en värld som blivit förstörd med atombomber som den bara kan bli. Denna stad, rättare sagt landskap är inget mindre än ruinerna av det som i dagens samhälle kan förknippas som Washington DC, Förenta Staternas huvudstad. I en del av spelet så står man på toppen av Washington Monument, en hög pelarliknande byggnad med spetsig pyramidformad topp. När man står på toppen av denna byggnad och ser ut på ruinerna av det som en gång var den kanske mest symboliska statsdel för fred och det globala samhället som vi har idag kan man inte göra annat än att låta sig häpnas av den underbara vyn. Det är fantastiskt.
Men den enorma världen i Fallout kostar. I ett spel med en så stor spelyta kan man inte ha toppgrafik, eftersom det skulle vara för påfrestande på minne och konsol och därför har inte Fallout 3 så bra grafik om sanningen ska fram. När man ser stora bilder på avstånd må grafiken vara jättebra, men på nära vy är det en helt annan femma. Fienderna ser ibland helt avskyvärda ut, om de inte redan är det nog, och grafiken är långt ifrån djup, till skillnad från t.ex. Mass Effect.

I den stora världen stöter man på varelserav alla dess slag, som sagt. Slavhandlare, förhandlare, mutanter, radioaktiva djur och så finns ju det ju alltid robotar. De flesta av dessa vill bara ha dig död och under de många och ibland tidskrävande och ofta sega resorna till fots stöter du på många av dessa varelser, och där kommer man till det som egentliga hela spelet handlar om: Överlevnad. Alla i hela Fallout försöker överleva. Man stöter på små människokolonier i fartyg, fort och ibland bunkrar i tunnelbanesystem. Dessa människor ger dig ofta uppdrag, som inte är gjorda på en handvändning utan ofta tvingar dig till gå igenom många fiender på din väg. Dessa sidouppdrag är klockrena. De är så perfekt skapade att man spelar hellre dem än huvuduppdragen, och det är nog det du kommer göra. Utan dessa sidouppdrag vore spelet helt meningslöst och tomt.

Fienderna som du stöter på i Capital Wasteland är av alla dess sort. Det finns plundrare och det finns drakliknande bestar. Det finns gigantiska skorpioner och det finns Super-mutanter. Och så finns ju robotarna. Flera av de fiender man stöter på i världen utanför Vault 101 är väldigt förutsägbart skapade. Jättemyror och superbestar. Snark. Dessa är dock accepterade, efter som det är trots allt mutationer skapade av atombomberna, om än Super-mutanter är lite väl för muterade för att det ska vara realistiskt som resten av spelet. Av någon helt idiotisk anledning dyker sedan drakliknande varelser och groteska kentaurer, som mer liknar de äckligaste varelser du kan föreställa dig, som är så långt borta från verkligheten att man blir sur och besviken.

Stridssystemet är ganska bra i Fallout. Utan det helt nya och okopierade V.A.T.S.-systemet vore det helt värdelöst, men nu finns det där. V.A.T.S. ser till att du kan sakta ner tiden, utan att röra sig, och automatiskt sikta in sig på specifika kroppsdelar på sin fiende. Detta kan vara helt avgörande i strider med fiender som endast attackerar på nära håll genom att få dem att halta och kan sedan lungt och säkert avrätta dem metodiskt. Till er känsliga spelare bör jag också avråda er att sikta på skallen, ty ibland eller ganska ofta så resulterar det i att huvudet antingen exploderar eller studsar av. Klockren 18-årsgräns.

Något skrattretande i Fallout är tyvärr de animationer som man ibland kan se. Det bästa av alla är hur man kan springa snettframåt i 3:e-personsvy och till synes ändå springa framåt. Också, i alla konversationer, precis alla, är det enda som rör sig munnen och resten av kroppen som andas. I hemsk smärta skulle man ändå bara se munnen röra på sig. Det är tyvärr en ganska onödig miss som Bethesda av någon anledning bara missat.

Fallout är ett riktigt bra spel med några större brister som inte går att förbise, men kanske att acceptera. Det är ett enormt spela som du kommer spendera långt tid med. Jag har spenderat 40 h + och kanske har kommit 6-7/10 av spelet. Fallout är enormt. Det summerar nog en lång spelupplevelse med kanske lika mycket kvar att spela.

+ Enorm spelvärld
+ Mycket att göra
+ Hyfsat realistisk framtid (?)

- Usla animationer
- Irriterande fiender
- Långa transportsträckor ibland

Kan någon lära mig att springa snettframåt men ändå till synes röra mig rakt fram?