Svenska
MEDLEMSRECENSION

Prince of Persia

Skrivet av: malmer   2008-12-10

Med jämna mellanrum kommer det ett spel som fångar dig på det där speciella sättet. Man säger att spelupplevelsen är magisk. Det har inte att göra med att spelet är helt utan brister. Det har inte att göra med att allting är perfekt. Det är bara det att spelet har det där lilla extra som fångar dig. Om du inte redan gissat det så är nya Prince of Persia ett sådant spel. Jag har tagit mig igenom den lilla gynnaren i Xbox 360-versionen. Här är mitt intryck av spelet.


STORY

Det hela utspelar sig i en dold region, bortglömd och bortom vanliga samhället. Här vaktar Ahura-folket livets träd, där mörkrets korrupta gud Ahriman blivit instängd, tillsammans med sina närmaste krigare. I tusen år har folket vaktat och bevarat trädet. Nu har dock det mesta av folket lämnat och kvar finns en handfull personer däribland en kung som sörjer sin bortgångna fru. Kungen har även en dotter, vid namn Elika, som tillsammans med "prinsen" är spelets huvudkaraktärer. Hursomhelst. Allt går fel och Ahriman släpps delvis ut och världen i närheten av templet där trädet stod fylls med en svart massa som kallas corruption. Det är nu din uppgift att tillsammans med Elika hindra Ahriman från att komma ut och förslava resten av världen.

Storyn levereras i vanliga mellansekvenser, men det finns även mer och djupare information för den som vill veta mer. Ett klick på vänster avtryckare och du kan prata med Elika lite när som helst. Ibland repeteras lite standardfraser, men ofta så finns där mer.

Konversationerna är många gånger lättsamma och ganska roliga, även om många säkert kan tycka prinsen är lite fånig. Själv tycker jag det finns en skönt samspel mellan Elika och prinsen, och den oundvikliga romantiska spänningen finns där hela tiden mellan dem.

Röstskådespelet är bra och läpsynken är godkänd. Har sett sämre, men har även sett bättre. Den är inte på något sätt dålig, den är bara inte helt perfekt.


PRESENTATION

Det första som man lägger märke till i spelet är den lite annorlunda grafiska stilen. Till att börja med är karaktärerna cellshadade. Men därmed inte sagt att de ser ut som serietidningsfigurer. Men ändå, cellshading. Sen går hela bakgrunden genom ett vattenfärgsliknande filter som gör att allt ser ut lite som konceptskisser möter vanlig 3d-grafik.

Bandesignen och miljöernas design är helt makalöst bra. Påminner om vissa delar i Mystuppföljarna Riven och framför allt Myst III: Exile. Det är fantasifullt, sagolikt och helt underbart vackert. Gillade du utsikterna i Assassin's Creed kommer du älska de breda vistas som bokstavligen målas upp i Prince of Persia. Det är storslaget och det är fruktansvärt snyggt. Det är också här Prince of Persia tilltalar mig som allra mest och det är i miljödesignen som mycket av magin förmedlas.

I det stora hela är Prince of Persia det snyggaste spelet på 360:n, Gears of War 2 medräknat. Då den sistnämnda är ett tekniskt kraftpaket så är det ändå ganska ojämt och inte alls lika fantasifulla miljöer. Vilket får mig att konstatera att nya prinsens spel vinner fighten om snyggast grafik.

Ljudet är bra och ger atmosfär och matchar miljöerna perfekt. Musiken är riktigt bra och har en perfekt balans mellan modernt soundtrack och österländska toner. Påminner lite om Prince of Egypt faktiskt. Det i ljudet som möjligtvis kan störa mig lite är ett ljud som Elika gör när hon klättrar efter på vissa ställen. Det påminner nämligen starkt om klickljudet av en ticker från Gears of War 2, vilket är mentalt associerat med olust och explosioner.


GAMEPLAY

Grunden i spelet bygger på följande enkla koncept. Man går till en av flera delar av världen som är drabbad av corruption. Man tar sig igenom massa svart äckel, pussel och ibland några enklare fiender. Man stöter slutligen på en boss som man i ett eller ibland flera steg måste bekämpa, ibland med hjälp av miljön. Därefter kan Elika hela regionen, och all corruption försvinner. Det är en mäktig övergång som sker mellan hur det var innan och efter. Hur programmerarna fått till det med begränsat minne är ett mysterium, men fint är det. Därefter så springer man runt i regionen och utforskar den mer och letar efter så kallade light seeds. Dessa behöver man för att Elika skall kunna lära sig nya magiska krafter som gör att man kan komma åt regioner som tidigare var oåtkomliga. Elika är föresten ett riktigt smart sätt att ge vanliga spelfunktioner, såsom dubbelhopp, en personlighet. Hon är aldrig ivägen utan är en av de få medhjälpare i spel som man aldrig stör sig på. En verklig bedrift.

Vissa kommer säkert tycka att Prince of Persia är lite för lätt. Detta beror mycket på en särskiljande egenskap som spelet har. Man kan nämligen inte dö. Inte alls. Men det är i min mening precis det som gör spelet så fångande. Aldrig lämnar man det, utan vad som än händer så är man i samma värld hela tiden och aldrig får man riktigt känslan av att "nu spelar jag ett spel". Det hela är löst genom att Elika rycker in. Hoppar du av en avsats eller missar ett hopp kommer Elika och fångar dig med sin magi och drar upp dig på den senaste platformen du stod på. Du måste alltså klara det du misslyckades med, så det är ingen genväg. I strider så räddar hon dig också om du skulle "dö", men med konsekvensen att fiendens hälsa återhämtas. Ibland ganska mycket. Resultatet blir en spänning och närvarokänsla som aldrig kommer av det klassiska dö-och-starta-vid-gammal-checkpoint. Det är vågat av Ubisoft att lägga till denna mekanik, och spelet är enbart bättre på grund av det.

Tyngdpunkten i spelet ligger på att det skall vara tillgängligt. Man vill få till ett flöde i spelet och inte ett evigt hoppa, missa, försök igen, hoppa, hoppa, missa, försök igen. Därför är kontrollen väldigt intuitiv, och det är här, i kombination med tanken att man inte kan dö, kritik mot spelet har riktats. Helt enkelt att det är för enkelt. Det är en svår balans där, men jag måste ändå säga att känslan av att kunna göra ett långt speedrun (och få en achievement för besväret) väger tyngre än känslan av att ständigt ha en utmaning.


SLUTORD

Slutligen kan sägas att Prince of Persia är en av de bästa spelupplevelserna jag haft det här året. Inte för att man kan göra miljoner olika saker eller för att det finns ett mastigt onlineläge (för det finns inte). Nej, enbart på meriten att vara ett fruktansvärt bra singleplayerspel som ständigt lockar mig till att utforska var enda liten del och hitta det där sista light seedet. Skulle nog kunna sträcka mig så långt att jag säger att detta är årets bästa spel, med reservation att jag inte spelat riktigt allt jag vill spela som släppts i år.

BETYG: 9/10

Det snyggaste spelet hittills på konsoll, med underbar stämning och närvarokänsla. Allt är inte perfekt, men det är sjukt nära, och gillar man singleplayerspel och man tycker extrem svårighetsgrad inte är lika viktigt som en bra upplevelse så får man inte missa detta. Ett av årets allra bästa spelupplevelser.

Eller som någon sa: "It's fun, get over it!"

Medlemsrecensioner18
Samlat betyg: 7.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10