Svenska
MEDLEMSRECENSION

Silent Hill 3

I Silent Hill är det fortfarande bara monstren som hör dig skrika.

Mörker. Rostiga järngaller. Rosa leksakskaniner. Karuseller. Skräckinjagande monster. Det är naturligtvis Lakeside Amusement Park i Silent Hill som beskrivs; den miljö som vår huvudperson Heather plötsligt hamnar i utan förvarning. Efter ett kort besök med ett abrupt slut i skräcktivolit, vaknar Heather upp på sitt café i köpcentret i en närbelägen stad i skymningen, utan att förstå vad som nyss hänt. Var det en mardröm eller var det ett olyckbådande påbud? Inte blir det bättre av att en mystisk främling följer efter Heather och säger att han letat efter henne. Och det dröjer inte länge förrän allt blir ännu värre och gör att Heather önskar att hon aldrig stigit upp på morgonen.
Detta är upptakten till Silent Hill 3; den tredje delen i serien. Det är inte förrän halvvägs in i spelet man verkligen får reda på handlingen och det är då sanningen uppenbarar sig påtagligt. Det kommer inte att lämna någon som spelat det första spelet oberörd och det är med blandade känslor man fortsätter att spela. Tråkigt nog så är handligen efter det ganska rättfram som inte bjuder på några direkta överraskningar eller vändningar och man vet ungefär hur det hela kommer att fortlöpa.

Spelmekaniskt har det inte mycket hänt sedan det första spelet. Samma stela styrning, samma jobbiga kamera och sikten känns ofta kortare än någonsin. I vanlig ordning springer man omkring i tredjepersonsvy i mörka korridorer med en massa obeskrivbara monster i hälarna, som man både skjuter och hugger, letar efter föremål och löser pussel. Man kastas fortfarande då och då in i den helvetiska dimensionen som samexisterar med vår, där allt är förvridet och det mesta består av järn, galler, rost, blod och stympade lik.
En skön detalj är att man får ställa in svårighetsgraden på både pussel och monsterslaktande så att man kan anpassa spelet efter ens önskemål och färdigheter. Tyvärr var pusslen på svåraste nivån omöjliga att klara av utan hjälp och lösningarna på dem verkade närmast felaktiga, men på normalnivån var de ganska lätt avklarade. Tråkigt nog har spelet blivit mer linjärt än de tidigare delarna. I första spelet fick man springa omkring och utforska stora delar av Silent Hill och leta efter användbara saker och platser att besöka. Även i den andra delen fick vi en hyfsad portion Silent Hill att leka i, men här i den tredje så har man i stort sett bara tilldelats korta transportsträckor mellan ställena som man ska besöka.

Grafiken i spelet är dock utomordentlig och den bästa i serien hittills. Detaljrikedomen är mycket hög med välgjorda skuggor, ljussättning och modeller. Speciellt snygga är mellansekvenserna, vilka använder sig av spelmotorn och där är både ansiktsutryck och läppsynkningen utmärkta. Tyvärr har detta sitt pris och har gjort att sikten är väldigt begränsad och laddningstiderna när man byter rum onödigt långa, vilket förtar en del av spelglädjen. Musiken är som tidigare ganska abstrakt påtaglig och ger ofta en känsla av obehag och ångest, vilken skrämmer mer än alla monster som huserar i spelet. Ljudeffekterna är bra gjorda och välplacerade och bidrar till den obehagliga stämningen. Röstskådespeleriet är hyfsat bra där Heathers röst är mycket övertygande, medan övriga röster oftast låter som om de försöker att tala tydligt i stället för att förmedla en viss känsla.

Det största problemet med Silent Hill 3 är dock upprepningen. Allt känns som om man har sett och gjort det förut och i vissa avseenden har man också det; inte bara en utan två gånger. I hur många spel måste jag springa i Brookhaven Hospitals korridorer och hugga ner de stackars sjuksköterskorna innan de slutligen får vila i frid? 3:an känns på det sättet tyvärr mest som en blek kopia av sig själv utan nyskapande och fyndighet som de förra delarna hade. Det är dock fortfarande relativt kul att springa omkring och lösa pussel, ha skräckångest och följa handlingen och Heathers väg in i avgrunden.

Att klara av spelet första gången tar mindre än tio timmar, men då det finns tre olika slut att spela sig till och ett antal andra bonussaker att låsa upp, finns ett hyfsat omspelningsvärde. Om nerverna inte gått sönder vid det laget vill säga.


Grafik: 9
Ljud: 8
Spelbarhet: 7
Hållbarhet: 6

Plus
Snyggt och stämningsfullt.

Minus
Jobbig styrning och kamera, lite för långa laddningstider och vi har sett det förr.

Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10