Mass Effect

SPOILERVARNING på den exakt sista stycket i recensionen!!!

Jag älskar det här spelet. Måste säga att detta spel är antagligen, tillsammans med Halo (om man räknar alla tre), det spel som skänkt mig mest underhållning under lång tid. Kvantitet och kvalitet i vacker kombination alltså. Spelet har vissa nackdelar och tråkiga partier men jag inte ger det en fullpottare vet jag inte vad kriterierna för maxpoäng är.

Första styrkan är världen. Eller unviersumet kanske vi ska säga. Gillar Sci-Fi och här är den lika lysande som en supernova. Världen känns gedigen och trovärdig (trots att det kryllar av utomjordingar och att man kan resa i överljushastighet). Är inget hardcorefan av varken Star Wars eller Star Trek men detta universum klår båda även om man lägger ihop dem. Spelvärlden känns stor, många system och planeter finns det. Man kan inte landa på särskilt många men i gengäld brukar de stå riktigt stämningsskapande grejer om planeterna som fördjupar världen mycket.

Nästa styrka är skådespelet. Mycket av spelet bärs fram av konversation, kanske är för att jag har bakgrund som mossig bordsrollspelare (vet ni vad det är ungar ;-) men det är så jag vill att rollspel ska vara. Konversationerna känns grymt genomarbetade och man kan påverka utgången av spelet mer än vad jag tycker att man kan i exempelvis Fable 2 där siktet är ställt på just detta. Sen vill jag berömma alla röstskådespelare, riktigt bra gjort och det är många ljudklipp de spelat in verkar det som!

Vidare gillar jag "pillfaktorn", hur mycket man kan pilla med vapenegenskaper och färdigheter. Särskilt juste är det att man har kontroll över alla sina side kicks egenskaper och utrustning så att man kan skräddarsy sammansättningen så den passar ens taktik.

På det spåret ligger också omspelningsvärdet. Just eftersom man kan ändra parametrarna rätt mycket kan man spela rätt olika karaktärer med olika värderingar, färdigheter, bakgrund, kön, utseende m.m. Bakgrunderna har också olika unika uppdrag knutna till sig. Någonstans läste jag att man måste spela igenom spelet MINST sex gånger för att ens ha en chans att spela alla story lines. Till detta hör ett grymt achievemntssystem där man låser upp grejer som påverkar spelet. T.ex. kommer du vara bättre med pistoler med alla framtida karaktärer om du låser upp Pistol Expert. Från början finns tre svårighetsgrader. När man klarat det får man ett svårare och klarar man även det svårare låses det svåraste läget upp. Vidare kan man bara komma till level 50 på första varvet. Andra genomspelningen kan man välja att antingen starta en ny karriär eller maxa upp den första till level 60. Sånt gillar jag. Som en bonus (även om den kostar) har utvecklaren släppt ett nedladdnigsbart uppdrag som jag gillar skarpt. Hoppas det kommer fler.

Den största behållningen är dock huvudstoryn. Bästa jag varit med om och dessutom känns den grymt bra invävd i alla side quests. Det hände mig aldrig, som i exempelvis vissa Elder Scrolls-spel, att jag glömde bort vad huvudmålet var. Och jag längtade verkligen efter att komma vidare i den. Vill inte komma med en enda spoiler för den här berättelsen är BRA.

Ska man säga nåt negativt? Kanske är bra för trovärdigheten... Det är svårt att ändra utseendet på en karaktär utan att den ser ut som en mupp. Side kicksen har dålig AI. Många gånger skjuter de frentetisk på en vägg för att det står en bad guy bakom. Planeterna är ibland lite väl enformiga. Gillar steniga rymdlandskap men några träd eller ormbunkar hade inte skadat... Trist att köra runt i MAKOn efter ett tag i bland dessa klippor. Rymdstationerna är alla byggda efter samma mönster så man blir lite trött där också. Vid såna tillfällen är bästa medicinen att med vänstra spaken lyfta blicken mot himlen som nästan alltid är så vacker att man kissar ner sig lite. Följa John-momentet när man dyrkar eller hackar känns också riktigt meningslöst. Hm. vad mer... Citadellet känns mer som en bunker än den megastad den ska föreställa... Sist men inte minst är mitt absoluta hatobjekt... Häftstiftssteget! Så fort man övergår från springande till gående hastighet tar Shepard ett riktigt muppigt steg. Ser ut som han/hon trampar på ett häftstift och vacklar till. Det här är nånting jag börjat störa mig OPROPORTIONELIGT mycket på vid treje genomspelningen. Det börjar nästan utveckla sig till en fobi.'

Avslutningsvis: ett Zapp Brannigan-citat som sammanfattar nånting jag längtat efter att få göra i ett Sci-fi RPG:

"We have failed to uphold Brannigan's Law. However I did make it with a hot alien babe. And in the end, is that not what man has dreamt of since first he looked up at the stars?"

Hur jävla ball är inte den här skurken?! Andra ärkefiender suger i jämförelse med den überskurkige Saren.