Svenska
MEDLEMSRECENSION

Need for Speed: Hot Pursuit 2

Bilspel med behov av lite mer fart.

I Need for Speed: Hot Pursuit 2 får du än en gång leva ut dina vilda racingdrömmar, utan att riskera både liv, lem och böter. Spelet är indelat i två huvudsakliga spelsätt: Hot Pursuit och World Racing. Den stora skillnaden mellan de två är att i den första så finns poliser utplacerade med jämna mellanrum som tar upp jakten på dig om du bryter hastighetsgränsen, medan det i den andra är helt fritt från poliser. Båda avdelningarna är uppbyggda av 30 stycken olika race i ett utmaningsträd där man låser upp fler utmaningar och bilar ju fler lopp man vinner. Det finns runt 50 olika bilar att låsa upp och ett antal olika sträckor att köra i fem olika miljöer. Loppen består av att antingen vinna över andra tävlande, klara av en bana inom en viss tid eller vara polis och sätta fast de tävlande inom en viss tidsgräns.

Hot Pursuit-läget är definitivt det mer attraktiva av de två, då man förutom att kämpa mot medtävlare även får kämpa mot polisen. När du eller dina medtävlande väl passerat en radarkontroll, så störtar polisbilen efter den första syndaren och är man inte tillräckligt snabb och skicklig försöker den köra om för att preja och stanna bilen för att dela ut böter. Om man lyckas hålla sig undan polisen tillräckligt länge så sätter de sedan upp vägspärrar, spikmattor och kallar till och med in en helikopter som försöker stoppa ens framfart med bomber, spikmattor och missiler. Om loppen är långa så ska det mycket till om man ska klara sig utan att åka fast minst en gång och ofta lönar det sig att åka dit ibland med flit så att poliserna slutar jaga dig, för de saktar ner dig väldigt mycket och ofta vilket gynnar motståndarna. Även om det är väldigt kul att bli jagad av polisen så är det lite trist att man inte kan besegra poliserna fullständigt och slippa dem resten av loppet om man kör tillräckligt bra. Det går med stor svårighet att få dem att dra sig tillbaka men när man väl passerar en radarkontroll igen efter det så är de tillbaka, lika ettriga som förut, vilket gör lyckan väldigt kortvarig.

Hastighetskänslan är hyfsad men inte adrenalinframkallande, och det är inte förrän man får köra de snabbare sportbilarna som spelet verkligen lyfter. Att köra omkring med Ferarris 360 Spider ger en angenäm fartkänsla som tillsammans med grafiken gör att det känns som om man ibland sitter och spelar Out Run. Styrningen och fysiken fungerar väl och är semirealistisk även om styrningen uppför sig lite underligt ibland. Kör man dessutom in i för många solida objekt så krossas rutorna på bilen, och efter allt för mycket stryk börjar bilen dessutom ryka. Det påverkar varken kontroll eller uppträdande men är en kul effekt.

Grafiken i spelet är väldigt snygg med snygga och varierade miljöer och välmodellerade bilar. Effekterna är likaså väldigt snygga med reflektioner i lacken, eld, rök, dimma och sandstormar, men dessa är ofta ganska sparsamma. Dock så känns färgerna lite urvattnade och bleka på sina ställen vilket drar ner intrycket något. Banorna är av varierande storlek och vissa känns närmast gigantiska när man kör på motorvägar och vindlande bergsvägar och passerar städer, tropiska skogar, byar och sandstränder innan man avverkat ett varv, medan man på en annan endast kör genom en ökenliknande miljö med tillhörande stora bergsklippor och gräsbollar. På varje bana finns det även en hel del genvägar som man kan ta för att komma före motståndarna, men vissa genvägar visar sig snart vara senvägar också då de ibland är svårframkomliga. Ofta när man kör känns det som om spelet hela tiden balanserar på gränsen till att tappa uppdateringshastigheten och det märks att man pressat PS2:an hårt med grafikmotorn, men det är väldigt sällsynt att den dyker under gränsen så att man verkligen märker av att den gör det.

Ljudet i spelet är också väldigt bra med vrålande motorer, krasher och annat som hör bilspel till. En av de trevligare aspekterna är polisradion där man kan lyssna på polisens kommande åtgärder och planer, vilka kan bli livsnödvändiga om man vill hålla sig borta från att bli stoppad. Musikslingorna är varierade rock och popslingor från EAs eget musikstall och det finns även lite technolåtar med. Vissa låtar är rätt bra medan andra är enerverande, men till slut tröttnar man på allt då de inte är tillräckligt många och man sänker musikvolymen och låter det dränkas av skriken från bilarna och polisradion. En bra sak är att man kan ta bort och lägga till låtar i jukeboxen av de som följer med spelet, vilket blir nödvändigt då vissa blir rena plågor att höra efter ett tag.

Att klara av de 60 loppen i båda huvudlägena tar ungefär mellan 15 och 20 timmar och efter det finns det lite andra lopp att köra och lite fler bilar att låsa upp för den som orkar. Tyvärr har spelet en liten tendens att bli en aning enformigt när man väl lärt sig alla banorna då det inte finns tillräckligt många olika miljöer att köra på och loppen känns rätt lika efter halva spelet och saknar direkt utmaning och belöning. Upphämtningsläget, som man kan stänga av, gör att i stort sett varje lopp blir en jämn strid och man kan aldrig vinna överlägset oavsett om man kör som Colin McRae eller ej då datorbilarna alltid kommer ifatt en. Dock gör även detta att det känns en aning slumpartat vem det är som vinner loppen.

Det finns också ett trevligt tvåspelarläge där man kan köra mot en kompis på delad skärm, vilket kan förhöja spelglädjen och varaktigheten när man tröttnat på att köra mot datorn. Need for Speed: Hot Pursuit 2 är ett bra och välgjort bilspel och kan vara värd att ta en titt på om man gillar genren, framför allt om man gillar biljakter.


Grafik: 8
Ljud: 8
Spelbarhet: 7
Hållbarhet: 7

Plus
Vackra miljöer, kul polisjakter.

Minus
Kan bli enformigt.

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10