Fable II

Jag måste nämna innan jag börjar min resa genom recensionens skrivande att jag inte har spelat Fable 1, så recensionen kommer att baseras på spelet som om det vore det första i spelets serie. Kanske både positivt och negativt.

Jag möts av en väldigt vacker musik i spelets inledningsscener, vilket gör att jag ryms av välmående och tidig känsla av att detta spelet kommer att plocka många poäng i mitt betyg.
Jag får sedan spela mig igenom en slags "introduktionsnivå" som den lilla pojken jag valde att vara tidigare i menyn. Där jag får springa runt i Bowerstone Old Town, vilket gestaltar stadens "ghetto". Jag blir uppmanad att göra ett uppdrag för att senare följas upp med den vackra storyn som spelet bygger på.

Efter mina första stapplande steg som liten pojke och ett stycke story, så får jag igen styra min pojke, som nu har växt upp till en ung man och det är här mitt äventyr äntligen får sätta igång.

Fable 2 bjuder in till många roliga och fängslande speltimmar där jag själv väljer att strängt följa storyn eller försvinna iväg på andra sidequests där jag skapar framtiden och formgivningen på min karaktärs inre.
För det är just det som jag tycker är underbart med spelet, hur jag själv kan bestämma om jag vill vara ond eller god.

Fast jag måste erkänna att även om jag dödat några enskilda störiga personer bakom en tunna nere i hamnen så får jag ofta skuldkänslor som säger till mig att vårda min karaktär och låta honom passa in i samhället. För att vem tycker inte det är kul att jobba och skaffa familj, särskilt när man kan göra det sista i regnbågens färger om man nu så behagar.

Men ibland måste jag påminna mig själv om att faktiskt ta tag i den storyn som faktiskt existerar i spelet. Och jag talar inte negativt om den. Tvärtom så tycker jag även den är intressant och inbjudande, vilket lämnar mig vid ett vägskäl, där jag måste välja mellan att pumpa ut lite till ur spelet eller att "röra mig framåt".

I skrivandets stund höll jag även på att att glömma bort min trogna vän som är vid min sida genom spelet. Det är en söt liten hund (jag valde att behålla den söt) som följer efter mig och letar upp massa skatter till mig. Denna hund som i säg inte är en stor tillgång tycker jag är genialt mysigt. Jag bara älskar att ha den vid min sida, om jag nu får låta som en bloggande blondin.

Om man nu ska titta på spelet i ett annat perspektiv (grafik, känsla m.m) så tycker jag även här att det överträffar vad jag förväntade mig. En väldigt bekväm och välgjord grafik, vilken man inte alls kan klaga på. Jag tycker inte heller att känslan vid strid är så pjäkig, även om man alltid kan klaga på stridskänslan, för jag tycker det är inte ofta någon får till den här perfekta fingerkänslan som man vill ha i rollspel. Men även om denna fronten så måste jag säga att jag nöjd.

Ska jag nu säga något negativt så får det inte vara ur egen mun, utan mer ett samtycke med Gamereactors egen recensent Sophie. Varför låter man inte spelarna få uppleva den tid som det tar att gå till staden man vill komma till. Det är ju perfekt upplagd för ytterligare äventyr i denna annars fina värld.

Men det kan iallafall i mina ögon anses som en bagatell, eller en förbättring att göra till nästa spel i serien. Allt som allt är jag jätte nöjd över vad jag fått uppleva hitentillls och jag måste erkänna att jag är en bit ifrån att vara klar med detta spelet, för det känns som jag har lite kvar av de små detaljer som spelet innehåller att slutföra och testa på.