Tetris DS

Små olikfärgade klossar rusar ner mot den oundvikliga marken. Glatt spelandes i bakgrunden hör vi musik som fångar in en nostalgisk känsla av 8bitminnen. Fortare och fortare faller bitarna på plats. Scenen byts och en välkänd kvinnlig hjälte iklädd orange rymddräkt, skjuter fiender och hoppar omkring i klotform. Nedanför accelererar bitarna successivt fortare och hjärnan jobbar kvickt för att allt skall passa in. Ovanför dyker en hund upp lufsandes över ängen, du vet att han inom någon sekund kommer slänga sig i buskaget för att skrämma upp en and eller två. Nu går det snabbt, du raderar rad på rad, men klossarna forsätter att regna från himlen. Nu hör du en klassisk rysk melodi spelas, bara ett par få rader till...

Jag kan inte riktigt greppa det faktum att ett spel som är så enkelt samtidigt kan vara så energikrävande och underhållande. Det handlar trots allt om ett pussel uppbyggt av fyra bitar i sju möjliga former som trillar ner på varandra. De har lite olika färger och måste passas in för att inte bygga på sig. Varför tröttnar jag inte på det? Vad är det för begär som säger åt mig att jag måste ta bort rad på rad för att fortsätta spela ett spel som aldrig tar slut? I ärlighetens namn vet jag inte, men en sak är säkert. Tetris är lika omtyckt idag som för tjugo år sedan och det verkar inte finnas något tecken på att populariteten skulle falna i första taget.

Tetris kom i sin första form på en uråldrig dator under kalla krigets dagar och har idag funnit sig till en bärbar konsol som nästan är helt perfekt för formatet. Nintendos Dual Screen är ett fantastiskt komplement till spelets tämligen enkla, men engagerande karaktär. Att sätta sig på bussen eller tåget och starta Tetris är alltid komfortabelt och smidigt. Det är ett spel som ingen behöver sätta sig in i och även om det bara är för fem minuter så vet man att Tetris är det perfekta valet. Det finns inte många spel i världen som klarar av att inom ett ögonblick få en helt ovetande person fullt insatt i systemet samtidigt som nöjesfaktorn fortfarande är hög.

Tetris DS introducerar oss till en värld av traditionell Tetris samtidigt som många nya finesser finns att tillgå. Exempelvis har vi nu chansen att lösa kluriga pussels där man måste flytta bitar i en speciell ordning för att klara av en bana. Vi kan spela ett torn liknande spel där massa bitar är staplade på varandra och måste bort. Ett spel innehåller fallande bitar som måste fästas på en liten punkt och successivt sprängas bort. Kort sagt finns det en hel uppsjö små och ofta underhållande spel som utnyttjar Tetris klossarna i en mängd olika situationer. Det här är också en av spelets många styrkor. Det går knappt att bli trött på alla dessa minispel och du lär inte klara av alla under första dagen. Förmodligen blir man nog inte klar under första månaden.

Grafiken har aldrig varit en viktig del i Tetris. Den är så funktionabelt att 3D klossar bara skulle ställa till det och inte erbjuda någon större glädje tillskillnad från det traditionella 2D systemet. Tetris är ett 2D spel och även om det finns tetrisspel som utnyttjar en 3D funktion är jag glad över att Tetris DS har hållit sig till 2D. Det som är väldigt kul att se är hur Tetris DS utnyttjar båda skärmarna där man på den under skärmen spelar själva spelet och den övre ofta visar en klassisk sekvens av Super Mario, Metroid, Ice Climber, Duck Hunt eller någon annan retroklassisk bit av spelhistoria. På traditionella läget får vi exempelvis följa Mario när han successivt klarar av första banan i Super Mario beroende på hur snabbt du klarar av att ta bort klossar på underskärmen.

Med hjälp av DS pennan kan man även ta kontroll över bitarna och rotera dem under vissa segment, men lättast är det som vanligt att styra sina klossar med knapparna. En utmärkt sak är att man tillämpat systemet att spara en kloss i det traditionella spelläget för att använda vid senare tillfälle då det behövs, det här är något som gör att det strategiska momentet blir högre, speciellt om du spelar mot en dator.
På tal om dator så bjuder Tetris DS på en väldigt bra datormotståndare som har fem svårighetsgrader. Varje nivå representeras av en pixlig Nintendokaraktär i övre fönstret. Första är otroligt enkel medan den femte nivån är väldigt svår och kräver en hel del skicklighet och tur för att slå. Inte helt oväntat representerar Bowser den femte nivån.
Samma datormotståndare finns inte bara på det traditionella Tetrisspelet utan också bland de många andra versionerna av minispel som finns tillgängliga. Det höjer spelglädjen och längden av spelbarhet otroligt mycket.

Musiken är kanske inte det mest musiska som ett DS spel har att erbjuda, men samtidigt är inte Tetris ett spel där musik spelar en större roll. Det enda man egentligen behöver är ljudeffekterna av fallande och exploderande klossar. Nu har Nintendo ändå jobbat mycket med musiken och återanvänt klassiska teman av 8bit generationens största spel. Dessutom blir musiken mer stressig om det skulle vara så att du närmar dig toppen där klossarna faller. Som väntat blir det game over om klossarna når högst upp.
Multiplayer läget gör att upp till tio spelare kan kämpa med eller mot varandra och WiFi dueller i Tetris kan tämligen förvandlas till en episk showdown där svetten rinner från pannan av allt frenetiskt tryckande på knapparna. I dess enkelhet lyckas Tetris DS även att dra till med ett utmärkt flerspelsläge.

Nintendo har lyckats på ett utmärkt sätt föra över Tetris till sin bärbara konsol samtidigt som man tagit något gammalt och förnyat med hel drös nya variationer. Resultatet blir ett spel som man kan spendera hundratals timmar med att spela och egentligen aldrig bli särskilt trött på. Hållbarheten är Tetris stora styrka och även om det är för ett kort spel på fem minuter eller en maratonsittning på fyra timmar så håller Tetris oerhört bra. Det är ett spel som är utan utmanare när det kommer till pussel och hållbarhet. Frågan är om Tetris DS är den mest kompletta version av Tetris som gjorts? Antagligen så är det fallet, jag kan bara undra hur en eventuell nästa version av spelet kan komma att se ut? Mer fulländat än så här blir det knappt?

Plus:
-Oändlig hållbarhet
-Variationsrika spelupplägg
-Lika enkelt som det är komplex

Minus:
-Lite väl kluriga pussels på minispelen
-Konceptet är om än variationsrikt, inte nytt