Assassin's Creed

Flyg som en fågel, sting som en lönnmördare.

Du är Altaïr. Dina öron uppfattar en kvinnas rop på hjälp och du börjar rusa över takåsarna och kasta dig från tak till tak i riktning mot det desperata skriket. När du börjar närma dig, klättar och smyger du dig mer försiktigt så att ingen ska upptäcka dig. Väl framme sätter du dig på huk på en bjälke några meter över marken och beskådar spektaklet under dig; två vakter håller på att antasta en kvinna medan en tredje står och håller vakt så att ingen annan ska lägga sig i. Du sitter still på bjälken i endast ett fåtal sekunder innan du beslutar dig för att hjälpa kvinnan. Med en knyck med handleden glider din gömda kniv fram och glimmar hotfullt i dagsljuset. Vakterna har inte sett dig än och du spänner musklerna och gör dig redo. Om någon skulle sett dig nu där du hukade på bjälken skulle de kunnat missta dig för en stor rovfågel som just fått syn på ett lovligt byte. Med ett snabbt språng kastar du dig ner över vakten som håller utkik och trycker in ditt blad i bröstet på honom samtidigt som han dunsar till marken av din tyngd. Han hinner bara släppa ut ett kort stön innan hans liv runnit ut genom det dödliga såret. Du reser dig snabbt upp och drar fram ditt svärd; de övriga vakterna har upptäckt dig och har redan sina egna svärd dragna. Två mot en är goda odds för dig och du gör processen kort med dem. Kvinnan hinner tyvärr inte tacka dig färdigt innan andra vakter har upptäckt vad du gjort och kallar till sig ännu fler. Det är dags att försvinna och med ett snabbt hopp och några viga rörelser senare är du uppe på det närmsta taket och på väg bort lika snabbt som du kom. När vakterna väl tagit upp jakten och kommit upp på det första taket är du redan långt borta bland skuggorna.
Så kan det gå till i Assassin's Creed som i huvudsak utspelar sig i det heliga landet under korstågen.

I vår tid har forskare upptäckt att förfädernas minnen lever kvar i deras barns gener och har kommit på ett sätt uppväcka dessa minnen med hjälp av en speciell maskin, animus. Här, i vår tid, är du Desmond och har blivit kidnappad av dessa forskare och företaget bakom dem, då de upptäckt att du är en ättling till en viss Altaïr, som tydligen innehade kunskap om någon värdefull artifakt. Nu måste du hjälpa dem genom att återuppleva en speciell tidsrymd i Altaïrs liv och på så sätt finna rätt minne till var denna skatt existerar någonstans. Altaïr var en av dina förfäder som levde och verkade som en medlem i assassinerna i det heliga landet under det tredje korståget på det sena 1100-talet. Detta är ramberättelsen till spelet som utspelas parallellt med huvudhandlingen.

Väl fastspänd i animus förs du tillbaks till år 1197 och får träda i kläderna som Altaïr och genom maskinen styra honom med ett gränssnitt som är utformad som ett TV-spel. Arrogans och misslyckande från Altaïrs sida har fått förödande konsekvenser för hans klan och har fått Assassinernas ledare att besluta sig för att degradera honom till novis och beslagta de flesta av hans vapen. För att återvinna sin forna rank och anseende blir Altaïr beordrad att lönnmörda nio stycken personer i de tre städerna Damaskus, Acre och Jerusalem.

Spelet är fritt utformat och du kan, via häst, ta dig till vilken av de tre städerna du önskar. Delar av världskartan och städerna är dock dolda från början då du saknar de minnen som visar hur de såg ut och var allt låg. För att återfå dessa minnen måste du ta dig till högst upp på vissa byggnader och skåda ut över landskapet under dig. På så vis får du tillgång till mer och mer av världen och städerna. Ramberättelsen blir på så sätt ett smart sätt att på ett logiskt vis begränsa spelaren från att beträda alla delar av världen direkt. När du väl tagit dig upp på utkiksplatserna och beskådar omgivningarna upptäcker du även personer som behöver hjälp och de som innehar värdefull information för ditt uppdrag.

Du får värdefull information om personen som du ska mörda genom att tjuvlyssna på folk, ficktjuveri, misshandel och att hjälpa andra klanmedlemmar utföra sina uppdrag, vilka går ut på att antingen samla ihop ett antal flaggor eller att avliva ett antal personer som plågar din vapenbroder. När du väl inhämtat tillräcklig information om ditt offer måste du bege dig till det lokala högkvarteret för att få godkännande för att få utföra ditt dåd. Sedan är gäller det bara att ta sig till sitt offer och se till att denne får möta sin gud så diskret som möjligt.

Du styr Altaïr i tredjeperson och från början har du bara tillgång till ditt svärd och din dolda kniv men allt eftersom du avverkar de nio personerna får du fler vapen och även fler rörelser och färdigheter till ditt förfogande. Altaïr är otroligt smidig och kan klättra i stort sett var som helst där det finns en spricka eller utskjutande sten. Han kastar sig orädd mellan hustak och känner ingen rädsla då han hänger i bara sina armar 30 meter över marken. Allt detta utförs nästan automatiskt genom att föra spaken i den riktning som du vill att Altaïr ska röra sig i och ibland håller in en knapp för att få honom att ta sina språng. Ändå känner man att det är man själv som faktiskt utför dessa saker och kontrollen under dessa moment är hänförande underbar. Allt som oftast blir du indragen i svärdsfighter och för det mesta fungerar detta också bra men ibland är det svårt att hålla koll på vad som händer när man trycker på en viss knapp i ett visst läge i stressade situationer. De olika knapparna fungerar som så att de får olika betydelser beroende på olika variabler och tillfällen.

Man kan om man vill ha knappbeskrivningen framme på skärmen hela tiden så att man ser vad som händer då man för tillfället trycker på en viss knapp men det förtar inlevelsen en del så man har det avstängt med fördel. Animusen kan även ordna fram en hel del andra olika hjälpmedel på din HUD som gps och annat men det är trevligare att spela utan även om jag saknar en simpel kompass i det läget och ofta måste ta fram kartan för att orientera mig. Animusen gör även att du kan spola framåt i minnet så du ibland slipper ta dig den tråkiga vägen mellan städerna och även återställa uppdrag som misslyckats. Detta är ett smart sätt att ordna till spelmekaniken eftersom man spelar ett spel i spelet utan att det blir ologiskt.

Lika vig som Altaïr är, lika graciösa är hans rörelser. Animationerna är suveräna och Altaïr reagerar verklighetstroget på sin omgivning. Han placerar fötter och händer på de faktiska stenar han kan greppa och få stöd mot, sätter fram händerna om han stöter emot någon vägg eller räcke för att ta emot sig, lugnt tar tag i människor och föser eller puttar undan dem när han sakta tar sig fram mellan folket eller snubblar sig fram ifall någon skulle stå ivägen när han försöker rusa genom en folkmassa med vakterna i hälarna.

Även stridssystemet är skönt och påminner mycket av det som finns i deras tidigare spel Prince of Persia (Sands of Time-trilogin) även om det inte är helt identiskt. Altaïr är en erfaren svärdsman och kan med möda ta sig an en mindre armé av soldater och göra dödliga och brutala motattacker som dödar ögonblickligen. Om övermakten är för stor så gör du bäst att lägga benen på ryggen och fly. Detta är heller inte det lättaste då vakterna inte är speciellt långsamma och nästan lika viga och orädda som du. Klättrar du upp på ett hus så följer de efter om de kan och ifall de inte kan så plockar de upp stenar som de slänger på dig så att du ska tappa greppet. De söker nya vägar att ta sig till den plats du befinner dig och om du inte håller dig i rörelse kan du bli flankerad uppe på hustaken. Vakterna förföljer dig tills de helt tappat dig ur sikte och du gömt dig på ett säkert ställe. Om du är en god assassin och hjälper folket i staden så återgäldar de tjänsten och hindrar vakterna som förföljer dig genom att ställa sig i vägen och hålla fast dem när de jagar dig.

Att spela som Altaïr är ett rent nöje och alla moment är otroligt välgjorda och kontrollen är för det mesta helt underbar. Att bli jagad av en växande skara vakter är pulshöjande när man upptäcker att man inte kan gömma sig någonstans. Det är en fröjd att bli jagad högre och högre upp bland taken och sedan vända sig för att möta vakterna, ta tag i dem och bara slänga ner dem från taket mot gatan 10 meter ner och sedan passera deras livlösa lik på gatan 5 minuter senare. Synd att uppdragen inte är fler och mer varierade vilket skulle givit ytterligare glans åt spelet.

Förutom de läckra animationerna hos karaktärerna så är texturerna högupplösta och ursnygga, ljussättning läcker och miljöerna verklighetstrogna och när du tagit dig upp till stadens högsta topp och blickar ut över staden och dess omgivningar så är det hänförande vackert.
Städerna känns väldigt levande och det myllrar av folk som alla verkar leva sitt egna liv. Folk står i kö och handlar vid basarer, profeter håller anföranden, folk vandrar omkring i allmänhet, sitter på bänkar eller bär omkring på saker. De reagerar även på vad du tar dig för. Börjar du klättra på en vägg så kommenterar de det, om du dräper någon så kanske de blir rädda, pekar ut dig för vakterna eller gör något annat.

Tråkigt nog så lider spelet av en horribel screen-tearing som beror på dålig bilduppdateringsfrekvens, vilket ibland får ögonen att kännas som de håller på att blöda. För det mesta sker det när man panorerar vyn i öppna landskap när man har bra sikt och oftast är detta inget som stör allt för mycket. Ibland poppar folk och saker upp fram precis framför dig och även texturerna kan dröja en stund innan de ritas upp vilket är störande när det sker även om man inte lägger märke till det alltför ofta, men drar ner helhetsintrycket en del.

Ljudet används på ett smart sätt och förstärker inlevelsen av att man går i en stor stad, folk pratar, man hör klangen från smedjor och stadsljuden smälter samman på ett verkligt vis. Melodierna är långsamma och tidsenliga och tempot och volymen varierar med avstånd och vad som händer. Är du jagad så hör du det genom att musiken fått en annan nyans och är snabbare. Tråkigt nog är dialogen lite begränsad av vad folket säger och man får höra samma mening flertalet gånger under spelet och dessutom är dessa lite ogenomtänkt fåniga ibland, speciellt de repliker som sägs när de pratar om dig då du gör något som inte hör till vanligheterna i staden. Om Blu-rayskivan utnyttjats bättre hade vi kunnat få ett större utbud av repliker och en bättre illusion av levande människor.

Mellan varven får du även spela som Desmond i laboratoriet där han hålls fången. Dessa sessioner är rätt korta och bara till för att föra ramhandlingen vidare. Spelmomenten här är ganska tråkiga och består mest av samtal men efter hand blir man mer och mer intresserad av handlingen och hur det ska sluta och vad som kommer att ske. Detta kommer man att få undra ett bra tag till också då spelet slutade rätt tvärt hos Desmond även om Altaïrs äventyr slutfördes till fullo.

Längden på spelet känns tillräcklig om man utför alla uppdrag i städerna men kunde gärna ha fått vara längre då suget efter mer fortfarande finns kvar efter slutfört äventyr. Även om det är kul att bara springa omkring i städerna och slåss mot vakterna känner man sig inte riktigt manad att spela om spelet igen då det mesta av utmaningen är över då det bara finns en svårighetsgrad. Det finns dock massvis med flaggor utspridda överallt i spelet som man kan samla i brist på annat men detta känns mest meningslöst.

Om du har åldern inne och är sugen på lite akrobatisk action och gillar den senaste Prince of Persia-trilogin bör du införskaffa det här spelet omdelbart. Det kanske inte är ett spel du kommer att spela om och om igen men den tid du spenderar med spelet första gången är högkvalitativ.

Grafik: 9
Ljud: 8
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 7

Plus
Skön kontroll, fritt, tjusig grafik, levande miljöer.

Minus
Horribel screen-tearing, för lite variation i uppdragen, ingen rumble och fortsättning följer...