SSX 3

Frihet, höga farter, snö, djärvhet, tveksam klädsmak, pengar, guldmedaljer och vilda tricks. Ett berg, en bräda: SSX3.

Är du ute efter ett realistiskt snowboardspel har du kommit fel: i SSX säger vi hej då verkligheten, och kastar oss hundra meter upp i luften, ut för ett stup i ett färgsprakande fyrverkeri av snurrande tricks.

Till skillnad från de tidigare delarna i serien - där man reser världen runt och tävlar i olika backar - utspelar sig SSX3 på ett enda stort berg. Dina framgångar låser upp nya delar av berget i jakten på toppen.

Det finns tre sätt att attackera de snöfyllda pisterna:
1) I Race kör sex snowboardåkare nerför snabba, fantasifulla banor. Du får boost om du gör tricks eller knockar dina moståndare av brädan.
2) Diverse grenar där det gäller att hoppa högt och göra galna tricks för att få massvis av poäng. Fyll boost/trick-mätaren i topp för att göra über- och superüber-tricken.
3) Bara glida omkring och upptäcka det härliga snötäckta bergets alla branter och banor. Man kan samla på kristaller som ger mer kosing och utföra enklare uppdrag.

Det är inga svårigheter att styra sin åkare. Det är lätt att hålla reda på vilka knappar man ska trycka på, och man får snart till riktigt häftiga saker.
Men träning ger färdighet, och man vill komma bortom bronsmedaljerna och sikta mot gulden får man ligga i.
Banorna vill underhålla och inte jävlas: de är utmanande, varierande och svårighetsgraden är väl avvägd.

Spelets utseende är helt ljuvligt. Så väl designmässigt som tekniskt är SSX 3 ett mästerverk. Snön är otroligt skön, himlen är härlig och branterna suger i maggropen när jag kastar sig ner för dem.
De tio karaktärerna man har att välja bland är visserligen en sorglig skara vilseledda ungdomar som utan att skämmas söker övertrumfa varandra i dåliga stil och dålig smak, men vid alla gudar - det är ett snowboardspel. Utförsåkning hör ihop med gräsliga färgval och tveksam attityd.

Jag spelar som Kaori - den söta, toklyckliga japanska tonårsflickan: seriens stora stjärna i min mening. När jag försöker ge mig i kast med någon av de andra karaktärerna, känns det så konstigt när Kaori åker förbi mig i pisten och tjoar till mig på sin charmiga japanska - att jag genast måste återvända till henne.
Den som inte delar min djupa fascination för den österländska blomman hittar säkert någon annan favorit bland dessa snowboardtokar från världens alla hörn.

I sedvanlig ordning kan man spendera tiden mellan loppen på bergshotellet med att köpa all sköns kläder, frisyrer och nya brädor till sin åkare. Om det inte vore nog finns det massor av samlarbilder, leksaker, filmer och annat krimskrams att låsa upp.

I början av spelet rekommenderas att man lägger sina vinstpengar på att uppgradera sin karaktär med mer speed, spin, toughness, och så vidare. Det är absolut nödvändigt när man kommer upp i de svårare backarna - i den ständiga jakten på pengar, guldmedaljer och respekt.

En bra sak är hur åkarna interagerar med varandra. Du kan ta emot SMS (även mitt under loppen!) och ibland blir man utmanad på en en-mot-en tävling om det är någon åkare som har blivit imponerad av det man presterat.
Ett enkelt, men synnerligen effektivt inslag.

Stämningsfull är även radioprataren DJ Atomika (känd från bland annat Burnout Paradise). Han berättar info om åkarna och kommenterar saker som har hänt, när han inte drar trivsamt dåliga skämt eller presenterar den utmärkta licensierade musiken.
Röyksopp, Chemical Brothers och Fatboy Slim är inga artister jag lyssnar till i vanliga fall, men de passerar utmärkt i detta spel, och bidrar i högsta grad till dess drömlika, närmast meditativa stämning.
Bäst är svenska Ceasars hit Jerk It Out. När den drar igång till början av ett race blir det precis rätt stämning av intensitet och spelglädje.

Lättsamt, underhållande, vackert och alltid med massor att göra: SSX 3 är ett av de bästa spel jag har gått ner mig i.
Framför allt genomsyras spelet av en avslappnad, positiv känsla, som gör mig på gott humör - även när jag klantar till mig i tävlingarna.

Listan över spelets svagheter är inte lång.
Den största är att det är alldeles för lätt att hamna off limits. Spelets främsta säljningsmoment är att alla banor sitter ihop och man kan åka överallt och hur som helst för berget - och att då med allt för korta mellanrum styra dit spelmakarna inte tycker jag ska vara är surt.
För att komma ner på de riktigt låga tiderna i racen måste man hitta de gömda genvägarna, men när man dödsföraktade kastar sig över en hög kant kan man lika gärna hitta en ny spännande väg som få OFF LIMITS rakt i ansiktet - ibland fast man bevisligen befinner sig mitt i banan!

Ett problem i början av spelet är att man får alldeles för mycket boost i racen av att kocka en motståndare i jämförelse för vad man får av att göra tricks. Det försvinner när man uppgraderar sin åkare, men det skapar undran i de första loppen varför våld är bättre än stil.

Ett annan konstighet är att vissa passager i loppen är alldeles för utslagsgivande, vilket gör att om man hamnar snett så är det i princip kört - vilket rimmar illa med spelets överhängande frihetskänsla och partystämning.

Spelets negativa aspekter gömmer sig i ren skam vid sidan av det överväldigande berget av underbara upplevelser. Tillsammans med Burnout 3: Takedown är SSX 3 det främsta inom genren lättsam-underhållning- där-man-till-tonerna-av-licensierad-musik-åker-
hissnande-fort-och-gör-coola-saker-för-att-låsa-upp-nya-
banor-och-en-otrolig-massa-lull-lull-och-bling-bling.

Det är du som är mästaren av berget, Kaori!

Fördelar: skamlöst underhållande, härlig grafik, underbar snö, bra kontroll, mycket att göra och samla på, alla spelsätt är roliga och utmanande, Kaori, fantastisk frihetskänsla, bra reprisfunktion

Nackdelar: berget är inte helt fritt, vissa irriterande passager i banorna