Red Steel

Alla som kommer ihåg "Black" vet ju att det inte var någon jättesucce. Med De tråkiga och TOTALT ovarierade banorna. Ungefär så känns "Red steel". Usel grafik, sega och ovarierade banor och på tok för få vapen.

Red steel har en hyfsad story med lite av The getaway stuk som skulle passa jättebra in i ett tungt och intensivt action-äventyr, men det är just där spelet brister. Det är varken tungt eller intensivt, Det saknar blod, riktiga och coola filmsekvenser, variation och karaktäristiska karktärer, med en enorm brist på vapen.
Det känns väldigt originellt med just den där "frugan kidnappas och fadern blir mördad, nu måste jag skjuta mig igenom hela Japan, hitta min fästmö, och döda ledaren av Yakuzin" storyn.
Och att en enda helt vanlig civilperson kan klara av det gör att realististiken i detta drama är ungefär i jämförelse med musse piggs husvagnssemester.

Svärdfighterna var inte heller roliga, i alla fall inte på det sättet man hade tänkt sig. Med bara ett fåtal "moves" och löjliga gul-orangea ränder som dyker upp på skärmen när man träffar fienden, vilka idikerar hur man har träffat med svärdet, istället för att kunna hugga av en arm och bevittna hur blodet sprutar, gör att man känner sig precis lika begränsad där som när det gäller vapen arsenalen. Och när man fått motståndaren på fall har man två val, att antingen skona eller avrätta den då bönande samuraien. Att skona sin motståndare resulterar i mer respektpoäng, medan att avrätta denne ger dig en mindre summa sådana. Och avrättningen går till genom man slår fienden i huvudet med svärdsskaftet, istället för att hugga av huvudet som man borde göra.

Skjutvapnen i spelet är på tok för få. Med bara 10 vapen till hands genom hela spelet
känns det väldigt enformigt.
De enda riktigt roliga vapen var pistolerna och UZI:n på grund utav den fiffiga iden att kunna vrida handen i spelet för att få en skön "gansta'" känsla. Men även där fanns det vissa begränsningar. När jag först fick se en trailer på spelet verkade det som att man kunde vrida handen lite hur man ville, men där bevisades jag fel när man endast kunde vrida åt vänster och höger på ett sätt som såg precis likadant ut varje gång.
Och i slutändan var det ändå ingen funktion man använde sig av särskilt ofta eftersom man får väldigt ont i handleden efter att sitta en stund med Wii-fjärren på sned. Kikarsiktet till snipern var också jobbig på grund av att zoom funktionen fungerade på ett omöjligt sätt. Genom att föra handen framåt kunde man zooma in(under siktläget), och det resulterade oftast i att man missade fienden, eftersom det är svårt att föra handen framåt exakt rakt hela vägen.
En vapenfunktion som däremot var rolig rakt igenom var att man kunde, när man fyllt en mätare genom att vinna respektpoäng under spelets gång, frysa tiden några sekunder och markera ett gäng fiender och även där, likt svärdsfighterna, välja vad man vill göra. Man kan markera deras vapen för att sedan automatiskt skjuta vapnet ur handen på sin fiende så att de ger upp, och därefter antingen skjuta honom eller göra en slags "ner på knä" gest, vilket också resulterar i mer respektpoäng. Eller så markerar man bara någanstans på kroppen för att sedan automatiskt skjuta ihjäl honom.

Ljudet var kanske inte heller det bästa, men att japanerna och Yakuzin pratar japanska är ett klart plus.
Grafiken kanske inte heller är den bästa men det är trots allt ett Wii lir.
Spelkontrollen, lite svår att hantera ibland men annars okej.
Hållbarheten ligger på klart minus på grund av att spelet inte öppnar något nytt när man har varvat det, och med bara fyra multiplayer banor är det inget speciellt heller.

Alltihopa känns egentligen bara som en dålig Bond-kopia.