Ratchet & Clank: Tools of Destruction

Ratchet och Clank ger sig ut för att rädda världen igen. Lyckas dom? Men framför allt, lyckas Insomniac skapa plattforms action utöver det vanliga?

Ratchet och hans vapendragare Clank har figurerat i ett antal spel till främst PS2an men även till din PSP. Spelen har av både kritiker och spelar höjts till skyarna som goda, actionfyllda plattformsspel. Tyvärr måste jag erkänna att Ratchet & Clank serien har gått mig helt förbi, därför var förväntningarna inte speciellt höga när jag satte mig ner för att börja spela.

Från att jag har skjutit in skivan i min PS3:a och fått en desperat nödsignal från Kapten Qwark som behöver hjälp med att rädda universum där den onda Tachyon försöker ta över världen och utrota varenda lombax tills att jag lutar mig tillbaka i min soffa så går spelet i hundra knyck. Det är non-stop plattforms action från start till slut.

Påvägen bjuds man på en salig blandning av det mesta. Plattforms hoppandet är givetvis den mest tydliga och här bjuds man på många utmaningar, men det som slår mig är hur jag sitter och spelar ett plattforms äventyr där jag egentligen inte bryr mig så speciellt mycket om själva plattformsmomenten. Här finns allt, humor, vapen, galna karraktärer, nämn det och spelet har det.
Just humorn i spelet är något jag fastnar för, speciellt mellan Ratchet och Clank, det är främst Clank som får mig att småle med sin torra engelska humor. Dialogen är välskriven och rösterna mycket bra vilket förhöjer spelkännslan.
Vapen arsenalen ger dig en bra variation i striderna, det finns nämligen 25-30 stycken att spöa div galaktiska fiender med och på den här punkten lever spelet upp till sitt namn. Alla vapnen har sina fördelar men för mig är det även här ett av spelets mindre dödliga vapen som får mig att skratta mest, nämligen Groovitron . Sammla skärmen full med fiender kasta ut den och se dina fiender dansa disco, det kan inte bli mycket bättre än så.

De minispel där rörelsekänsligheten kommer till användning är mestadels välgjorda. Det handlar om att falla mot marken och styra undan för olika föremål eller så får man använda sin finmotorik för att styra en kula på ett kretskort för att låsa uåå någon dörr. Oavsett så funkar dessa funktioner mycket bra. Det enda stället där detta inte har funkat speciellt bra är då man skall styra någon form av laserstråle för att spränga upp väggar, det blir väldigt plottrigt och oprecist. I övrigt är kontrollen mycket bra, man känner hela tiden att man har full kontroll på Ratchet och kameran följer med smidigt.

Rent grafiskt så tycker jag att det fungerar, vissa partier är supersnygga medans andra bara är sådär, men jag skulle inte påstå att spelet är fult på något sätt utan snarare så är det ett bra hantverke som Insomniac har gjort. Jag har läst någonstans att Insomiac gjort nästan lika många animationer enbart för Ratchets ansikte som hela Ratchet hade i föregångarna. Det är inget men tänker på när man sitter och spelar men detaljstuderar man ser man hur väl animerat spelet är.

Det enda negativa i övrigt som jag kan komma på är att det inte är speciellt nyskapande, men för den här gången är Insomiac förlåtna, dom har gett mig ett antal timmar med glädje och underhållning. Det är inte fy skam det heller.

Så vad blir slutsattsen av detta? Visserligen är det inget direkt nyskapande, det är plattform med en jäkla massa action och man har sett det förut, men humorn och de välgjorda banorna tillsammans med den nästan oändliga mängden vapen och fiender gör att jag inte kan säga något annat än att här har ni det bästa plattformsspelet till PS3an till dags datum.