Svenska
MEDLEMSRECENSION

Super Mario Galaxy

Den mulliga, rödklädda, mustachprydde rörmokaren är tillbaka i ett äventyr som tar dig högre än skyarna, bokstavligt talat.

Mario gör sin första riktiga debut på Nintendo Wii, och han gör det på ett ställe där ingen någonsin trodde att en italiensk rörmokare som gillar pasta någonsin skulle sätta sin fot. Nämligen rymden.


Efter den långa, kanske lite sega, introvideon så vaknar du upp på ett helt okänt ställe. Du har en kanin som tittar på dig och vill att du ska fånga han och hans två kompisar. Man skulle aldrig kunna tro att genom det så kastas man in i ett av galaxens bästa spel, någonsin.

Som ni förstår så handlar detta spel, åter igen, om att rädda prinsessan Peach från den elaka Bowsers nävar. Dock så är det inte bara prinsessan han har tagit denna gång, han har tagit med sig hela slottet ut i rymden. Det klassiska "Rädda Peach från Bowser"-temat i en lite modernare tappning.

I spelet så skaffar man nya bekantskaper, samtidigt som man gör många kära återseenden, av bland annat Luigi, som spelar en oerhört stor roll i detta spel, för att inte spoila för mycket. Även Piranha plants, Boo och allas våra toads återfinns i detta spel, som är det bästa spelet denna generation. De nya bekantskaperna i detta spel är bland annat Rosalina, som rent generellt påminner lite om prinsessan Peach, men är, enligt mig, mycket mer älskvärd och kärlesfull. Hon fungerar lite som en moder till alla spelets Lumas. Lumas är en av spelets viktigaste punkter, dessa varelser är små bebisar till det som senare utvecklas till allting rymden består av. Stjärnor, planeter, svarta hål, och givetvis kometer.

Nu när ni vet lite mer om spelet så ska jag kasta er in i handlingen. Du är Mario, du ska rädda prinsessan från Bowser. Detta gör du på vanliga Mario-maner. Spela en viss bana, och i slutet väntar som vanligt en stjärna. Det finns 120 stycket stjärnor i spelet, varav 8-9 stycken är så kallade "Grand Stars" som gör att du låser upp 4-5 nya banor att spela. Varje bana innehåller sex stjärnor som standard, finns dock undantag på vissa banor som har sju stycken. Tre av dessa stjärnor tas på vanligt sätt, spring till slutet av banan och ta stjärnan, i vissa fall avslutas banan med en liten boss. Nu kommer det lite speciella med detta spel, dom resterande ter stjärnorna är inte riktigt lika lätta att ta. En av dessa stjärnor tas genom att någonstans på banan ta en alternativ väg, ofta i form av en luma som du ska ge star bits (påminner om pengarna i de andra Mariospelen), då den har fått tillräckligt med star bits, ofta 40-50, så förvandlas den till en "sling star" som är en stjäran som skjuter dig till en annan del av banan.


Dom sista två stjärnorna på banan är som sagt väldigt speciella. Spelet innehåller någonting som kallas "Prankster Comets" Vilket är kometer som på något sett påverkar galaxen som kometen cirkulerar runt. Det finns några olika Prankster Comets. Det finns "Fast Foe", vilket gör så att alla fiender på banan rör sig i ungefär dubbel hastighet, dock gör inte du det. "Cosmic" är en annan, där kommer det fram en Mario som du ska tävla mot, snabbast till stjärnan vinner. "Daredevil" där du endast har ett liv, blir du träffad av en fiende eller på annat sätt skadar dig så dör du, och du måste börja om från början av banan. Det finns även en komet som gör så att hela banan går på tid. Dock inget stressigt eftersom det är relativt lång tid. Den sista kometen då "Purple Coins" är den tråkigaste och jobbigaste kometen. Den gör så att det kommer fram 100 (eller 150 på vissa banor, även om bara 100 behövs) lila mynt på banan. När du samlat dessa så får du en stjärna. Denna Prankster Comet visar sig första gången då du har räddat Prinsessan Peach första gången (60 stjärnor)

Spelet är oerhört vackert, och underbart roligt. Man tappar all tidsuppafttning när man spelar och tiden drar gärna iväg till 5-6 timmar utan problem. Detta tycker jag visar att Nintendo verkligen har lyckats skapa ett overkligt beroendeframkallande spel. Att det är så beroendeframkallande kan bero på många saker. Att svårighetsgraden är lite lätt så man blir aldrig frustrerad på spelet. Att man blir så extremt kär i hur alla banor är designade med olika gravitationer och blandade uppgifter. Att man kan förvandla sig till olika saker, bland annat ett bi, ett spöke och en is-mario. Spelet är så charmigt på alla sätt och vis och det finns egentligen inget negativt att säga om detta spel. Skulle jag dock nämna någonting åt det lite mer negativa hållet måste det vara svårighetsgraden. Det är lite för lätt på sina ställen. Detta drar dock inte ner betyget någonting bara för att det är sån liten grej att störa sig på. Längden på spelet är väldigt behaglig, när man klarat spelet känner man sig lite sugen på att spela mer, men ändå känns det som det räcker. Tar du alla 120 stjärnor så finns det dock en liten överraskning för er som vill spela mer.

Som avslutning får jag väl säga såhär, ett spel som alla som har ett Wii måste införskaffa. Har du inte ett Wii så är nästan detta spel en enskild anledning till att skaffa en.

Medlemsrecensioner56
Samlat betyg: 9.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10