Star Wars: Knights of the Old Republic

Det började med att jag snackade med en vän och då kom det upp att han hade köpt ett nytt spel. Jag blev intresserad och han rekomenerade att jag skulle köpa det. Och det var en av de bästa sakerna jag har gjort.

Skrämmande bra. Nästan perfektion. Så skulle man kunna formulera Star Wars: KotOR. Detta mästerverk från Bioware lyser så stark att Mass Effect faktiskt hammnar i skuggan. Anledningarna är många. Och lite mer primitiv grafik är inte här en avgörande del utav betyget. Utan i stället är det underbar design, fylliga karaktärer och mästerligt berättande. Jag har sett alla Star Wars filmerna men gillar bara dem gamla. Anledningen till det är uppenbar för ganska många människor där ute. Dem nya filmerna har i och för sig snygga specialeffekter men i gengäld tunga och stela karaktärer med en handling som luktar ost lång väg. Detta lägger sig tungt i vågskålen likt en butterkaka i buken och väger upp betyget på ett minus. Detta händer dock alldrig i Knights of the Old republic.

Det börjar med att man kastas in i handlingen. Man börjar på ett rymdskepp med att vakna upp och bli så snällt informerad om att det är på väg att krascha. Osmidigt dock, så har man tappat minnet. Detta är självklart en reset på karaktären för att spelaren själv ska bygga upp en bild av den och få mer närvarokänsla. Likt det nyare rymdäventyret från Bioware får vi även göra en egen karaktär, men dock inte med samma precision. Ansiktets och kroppens utsende är limiterat till några färdigvalda karaktärer av olika kön och hudfärg.

Jag har alltid gillat dem gamla Star Wars filmerna och har kollat på dem oändligt många gånger. Och inte alltför sällan känner man det där obeskrivliga suget efter att själv träda in i världen och gotta sig åt lasersvärds porr. Detta fick mig att sugas in i Knights of the Old Republic som få spel får mig att göra. Min karaktär: DaFuel, bestyckade jag med två handmade customized laserswords. Själklart röda. Här finns också en balans mellan gott och ont. Men på den här punkten väger Mass Effect tyngre. För här är allting väldigt svart på vitt och det är inte sällan de båda alternativen lyser starkt för att det ska vara lätt och välja. Men det ska det inte. Det ska vara moraliska dillema och tunga beslut som avgör livet för din karaktär. Detta är såklart ett litet minus som gör att spelet inte riktigt är moget för en fullpottare.

En uppsving för spelet är dock dess rika innehåll och mustiga omspelninsvärde. Det är många uppdrag som man kan ta vid sidan när man har bestämt sig för att det där med att rädda sig själv och alla andra från Sith, det får vänta lite. Till sitt befogande får man ett skepp och en karta över galaxen med det fria valet att åka till vilken planet som behagar.

Slutsatsen är att det verkligen förtjänar det betyget som det har fått. Det är ett fantastiskt spel som dock dras ner av dålig grafik och stundtals dålig bilduppdatering.