Svenska
MEDLEMSRECENSION

Metal Gear Solid

Skrivet av: zwqase   2008-06-11

Japan skickar ut en muskelknutte till orm för att visa världen vad de tycker om atomvapen. Efter Hiroshima kan detta inte bli något annat än ett hatkalas, eller...?

Solid Snake är kodnamnet på den agent man spelar som i Metal Gear Solid. Han är en ensamvarg som får ett uppdrag i Alaska. Några terrorister har tagit över en bas specialiserad på forskning kring atomvapen. Snake åker in i situationen endast fokuserad på uppdraget, men kommer ut med så mycket mer...

Metal Gear Solid heter spelet, PlayStation One är plattformen. Som ni kanske förstår då så är inte grafiken riktigt vad vi idag ser. På långt håll kan visserligen miljön se ganska snygg ut, men tar man en närmare titt så ser man gigantiska pixlar och en visuell värld som inte ens är jämförbar med dagens teknik. Därför bör det nog vara rättvisast om man bedömer den grafiska biten utifrån vad de hade att jobba med på den tiden, ungefär tio år tillbaka i tiden. De förutsättningar som de hade då är helt andra idag. Tänker man så, då inser man snabbt att Metal Gear Solid är ett riktigt snyggt spel.

Om man ska börja med miljöerna så är de... egentligen ingenting extra. Visst, de är hyfsat varierade (så varierade de kan bli i världens största frys), men de är egentligen ganska lamt utformade. Detaljer strålar med sin frånvaro på många ställen. Visst, med de enorma pixlarna över hela skärmen så vore det antagligen ganska svårt att lägga märket till dem om de nu fanns där, men nu när de inte finns där... låt oss säga att det märks och ger känslan av tomrum. Det finns dock vissa ställen i spelet som har blivit rejält finputsade samtidigt som vissa andra som sagt inte riktigt håller måttet.

Det finns till exempel en plats, som förövrigt är ytan för en bossmatch, där man står uppe på ett tak. Visst, taket har i sig inga egentliga brister, faktum är att det är riktigt snyggt designat, men runt omkring... Det snöar lite, men that's it, resten runt omkring... finns inte, det är bäckmörk, kolsvart. Självklart kan man enkelt förklara detta med att det är mitt i natten, men hur kan då taket vara så starkt upplyst. Det finns inga lampor och snön kan knappast ge ifrån sig så mycket ljus.
Det finns fler sådana exempel genom hela spelet där själva miljön som man agerar på och i i sig är väldigt välgjord, men där omgivningen runt omkring är bortglömd.

Kring själva karaktärsdesignen så vet jag egentligen inte om Japanerna är genialiska eller bara dumma. Jag tänker då på mellansekvenserna där munrörelserna... tja, de finns liksom inte. Figurerna pratar, men munnen den står still. Förutom i codecen (kommer till den senare) då, fast jag kan inte direkt påstå att det ser speciellt snyggt ut där. Visst rör de på munnarna, men knappast i takt till vad karaktären säger. Såklart kan detta förklaras med att spelet i sitt original är på Japanska...
Kanske var det för svårt att få karaktärerna att öppna och stänga munnen på ett realistiskt sätt på den tiden, kanske var utvecklarna bara lata, kanske provade de men så visade det sig att de såg för löjligt ut, vad vet jag... Nu är det som det är i alla fall och även om det är något man tänker på så kan jag knappast säga att det är något som stör mig, det finns där (eller ska jag kanske säga "finns inte där") och så är det.

Något som jag verkligen gillar skarpt gällande just den grafiska biten så är det en del i mellansekvenserna. Det är det faktum att det på vissa ställen dyker upp en del verkliga klipp, ifrån våran verklighet alltså tagna med en videokamera. Det ger känslan av att de som har jobbat med spelet inte endast har gjort det för pengar, de har verkligen något att säga. Detta syns tydligast i slutet av spelet då de faktiskt visar riktig fakta ifrån den verkliga världen.
De vill verkligen säga något med spelet, något som de har gjort också.

För storyn är verkligen underbar. Den känns oerhört ambitiös och genomtänkt. Manuset skulle lika gärna ha hamnat på ett skrivbord i Hollywood och med rätt regissör kammat hem flertalet oscar. Manusförfattarna har verkligen haft en riktigt bra ide som de har utvecklat och berättat på bästa sätt.
Storyn är definitivt den bästa biten i spelet och det är också det som höjer spelet till nya höjder. Kanske är det de oerhört långa mellansekvenserna som framhäver storyn så bra.

Mellansekvenserna ja, en typisk bit utav Metal Gear Solid. Ibland gillar jag verkligen att de har tagit i och dragit på med rejält långa dialoger och sekvenser, men ibland kan det kännas lite väl uttjatat. Man undrar vissa stunder varför de inte klippte sekvensen där och lät spelet fortsätta istället för att karaktärerna ska prata extra mycket. Jag antar att det är en slags hatkärlek man känner. När de väl är där och man nästan somnar då vill man inget hellre än att ta bort dem, men om de skulle bli kortare så skulle man kanske sakna dem.
Nu kan man, med ett enkelt knapptryck, få bort dem, men hur roligt är det om man nu vill hänga med i storyn. Kanske är jag kräsen, men jag stör mig på dem i alla fall och jag önskar att de vore lite kortare.

Om det är något annat jag stör mig på väldigt så är det eldstriderna. Inte minst i början, innan man hunnit bli van systemet. Eftersom kameran varken visar First Person Shooter läge, eller ur tredje persons läge så kan eldstriderna få en att vilja äta upp sina egna tår ibland. Kameran visar ofta en vinkel rakt ovanifrån vilket leder till att man har väldigt svårt att se sina fiender när man skjuter. Visst, det finns två sätt; gå in i FPS-läge, men därifrån kan du inte skjuta eller se på radarn. När man väl ska skjuta så kan man såklart se sina fiender på radarn i ena hörnet, men det är väldigt krångligt att skjuta samtidigt som man stirrar blint på radarn. Självklart finns där lasersikten och liknande och oftast så står man tillräckligt nära sina motståndare för att se dem, men för oss som är vana de hederliga FPS eller tredje persons-skjutar-spelen så kan det bli riktigt frustrerande till en början och man dör mängder av gånger.

Även det faktum att man inte kan styra kameran kan ibland leda till "oanade situationer", men det händer inte sådär jätteofta, det händer, men som sagt inte konstant.

Något som däremot verkligen imponerar, till skillnad ifrån spelkontrollen, är ljudet. Rösterna i spelet är varierade och trovärda. De känns inte falska på något sätt, vilket i vissa fall kan vara avgörande för ett spel. De känns inte heller överdriva eller överambitiösa. De känns perfekta helt enkelt. Till och med vakternas röster är felfria. De undrar för sig själva vad för något som orsakade ljudet man just gjorde samtidigt som de går för att kolla upp det och så vidare.

Sedan har vi musiken, en annan del utav ljudet som det verkligen har jobbats på. Eftersom Metal Gear Solid inte är ett spel som är tänkt att spelas genom våldsamma eldstrider utan mer genom evigt smygande så har även musiken anpassats efter detta. Den är verkligen spänningshöjande och ger vem som helst handsvett som får kontrollen att glida ur händerna direkt. Det enda som finns att klaga på så är det bossmusiken, det vill säga den musik som spelas när man slåss mot bossar. Den känns inte helt komplett och den skulle kunna ha finslipats lite mer, men i övrigt så är ljudet ren prefektionism.

Övrigt ljud låter väl som det ska göra antar jag. Det känns inte konstigt eller annorlunda på något sätt. Det låter helt enkelt som i alla andra spel och filmer. Om jag hade varit med i krig så hade jag kunnat bedöma hurvida det låter realistiskt eller ej, men nu har jag inte det så...

Codecen då, som jag nämnde i ovanstående text? Ja, det är en apparat som på något sätt sitter inuti Snakes öra. Det gör att han kan kontakta (eller bli kontaktad av) folk när som helst, utan att bli upptäckt. Hur han lyckas prata utan att bli avslöjad är dock för mig än så länge ett mysterium. I alla fall så är det via codecen som Snake får taktiska uppdateringar, råd och så vidare ifrån vänner och kollegor. Det är även via codecen som du sparar ditt spel, vilket du kan göra när som helst under spelets gång. Dock startar inte spelet upp ifrån där du senast sparade utan ifrån närmaste checkpoint. Detta har såklart sin anledning för annars skulle man ju kunna starta mitt i en bossfight, vilket skulle underlätta en del och som skulle ta bort en del utav utmaningen.

På tal om bossar så är detta det första spelet jag spelar där man använder vanliga skjutvapen mot just olika bossar. Normalt sett så är jag van att hugga dem i pyttesmå bitar med någon form utav jättesvärd. De spel som jag spelat där bossar ingår utspelar sig inte i våran värld utan i en fantasi värld. Jag måste dock säga, till min egen glädje, att detta fungerar alldeles utmärkt och utan problem. Det känns inte alls som något som utvecklarna tvunget ville ha med utan snarare som en del utav spelet och något som höjer spelet spänningsfaktor. Bossighterna är oerhört varierade och alla kräver enskilda taktiker. Detta leder såklart till att man inte gillar dem allihop, vissa tycker jag är direkt tråkiga, men det finns ändå en del mumsbitar. Till min egen skam måste jag dock säga att jag tycker de bossfighter där man inte använder vapnen är roligast. Kanske är jag gammalmodig, kanske är det för att jag är van det spelsättet, vad vet jag, det är bara vad jag tycker.

Har spelet något omspelningsvärde då? Vill man inte bara stoppa undan det såfort man är igenom det?
Nej, det vill man inte, tack vare utvecklarnas fantasier. Till att börja med så finns här en del priser och titlar att ta hem om man spelar igenom spelet en gång till. Det finns såklart olika svårighetsgrader att prova på också. Sedan får man i slutet av spelet reda på hur bra det har gått (hur lång tid det tog, hur många gånger man dog med mera) och genom den informationen så tilldelas man en status. En status som du naturligtvis kan förbättra, genom att spela spelet en gång till.

Sedan har vi den såkallade VR träningen. Man kan anta att VR står för Virtual Reality vilket säger en del om vad detta handlar om. Man tränar sig helt enkelt inför uppdragen. Till att börja med så handlar det om enkla smyguppdrag där det gäller att ta sig från punkt A till punkt B, men ju mer man klarar av desto mer finns där att göra som; Time Attack, träning med vapen och så vidare. Bara denna biten är bra nog för en att ägna en hel vecka åt den.

Värt att nämna är också att Metal Gear Solid är uppdelad över två skivor, de säljs inte separat, men jag bara tänkte nämna det.

Lite kortfattat så kan man slå ihop det som att detta är ett ambitiöst projekt om Atomvapen. Ett annorlunda spel där ditt tålamod sätts på prov, det gäller att vara försiktig och att inte rusa fram. Storyn, ljudet, de långa mellansekvenserna och den något annorlunda kameran är det som står ut i spelet och som gör det så annorlunda. Det negativa finns i de stundtals något långa mellansekvenserna, den stundtals jobbiga kameran och de (i början) frustrerande eldstriderna.

Totalt sätt kan man säga att Metal Gear Solid står fast och är helt klart ett köpvärt spel trots att det är förhållandevis gammalt. Letar du efter mycket spänning passar detta dig som handen i handsken, men vill du ha rå tuff action med maffiga eldstrider spelet igenom, ja, då ska du kanske se dig omkring efter ett annat spel.
En fantastisk början på en episk spelserie i vilket fall!

Japanerna är inte så dumma som de ser ut trots allt...

Trailer

Sammanfattning

+
Makalös och gripande story, Grym grafik, Maffigt ljud

-
Frustrerande eldstrider till en början, Stundtals jobbig kamera, Lite väl långa mellansekvenser

Betyg 9/10

[Testad version: PlayStation 1]

Medlemsrecensioner9
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10