The Orange Box

The orange box är bra. Tycker du att det räcker, så kan du springa och köpa det med en gång. Om det inte räcker så tycker jag att du kan fortsätta läsa. Ett problem med att recensera ett spel som egentligen är fem spel, varav jag faktiskt bara har spelat fyra, är att det är svårt att skriva en rättvis, sammanfattande recension. Detta på grund av att dessa fem spel är så pass olika. Ett varierat, mörkt skjut-äventyr, en trång, mörk korridor-skjutare, ett öppet, ljust FPS-äventyr, ett kliniskt rent förstapersons-pusselspel och en färgglad, cel-shadad multiplayer-fest. I en enda recension. Ojojoj. Men, men, det är bara att bita ihop och börja skriva om allt det fantastiska innehåll som världens hittills bästa spel har att erbjuda.

Det är aldrig kul när ens första dag på jobbet blir förstörd av en utomjordisk invasion. Det var vad som hände Gordon Freeman i det första Half-life till PC och PS2. I Half-life 2 måste Gordon rensa upp och stänga portalen som utomjordingarna, som kallas the Combine, kom ifrån, vilket visar sig vara svårare gjort än sagt, för att vända på ett gammalt uttryck. Men trots att Gordon troligen har det ganska tråkigt, så har man som spelare roligt precis hela tiden. Detta beror till stor del på att spelet är väldigt varierat. Man kastas från en stad till ett avlopp till ett fängelse till en öken till en gruvort till ett forskningslabb till en stad igen, för att nämna några av de ställen som herr Freeman besöker. Även fienderna är varierade, med flera olika zombier, massor av soldater och några så kallade Synthar, en sorts förslavade, utomjordiska djur med majoriteten av sina organ ersatta med mekaniska komponenter. Man har dessutom en imponerande vapenarsenal som växer med en eller ett par vapen per bana. Hit hör klassiker som hagelbrakare och kulsprutepistoler, och mer udda tillhyggen som en kofot och ett armborst som skjuter glödande metallstavar. Under stora delar av spelet har man hjälp av Alyx, en annan soldat i motståndsrörelsen. Hennes kunskaper i datorsystem och andra tekniska grejer gör att hon är oumbärlig när man stöter på en av the Combines många dörrar.

Den direkta fortsättningen på Half-life 2 är Episode 1, som handlar om Gordons och Alyx flykt från City 17, som Half-life 2 utspelade sig i. Det är en ganska kort uppföljare, vilket är anledningen att det inte heter Half-life 3. Teknisk är det på samma nivå som Half-life 2, men det är inte lika varierat. Vapenarsenalen växer mycket snabbare, det finns färre sorters fiender och nästan hela spelet utspelar sig inomhus. Storyn, kontrollen och känslan när man spelar är dock kvar, vilket gör Episode 1 till ett nästan lika bra spel som huvudspelet.

Fortsättningen på Episode 1 är självklart Episode 2. Grafiken har fått sig en uppdatering, men det mesta andra är sig likt. Majoriteten av handlingen utspelar sig utomhus, och Source-motorn får verkligen visa vad den går för. Egentligen så är denna andra expansion nästan samma spel som Episode 1, men de nya miljöerna gör det till en helt ny, och ännu bättre, upplevelse.

Sedan har vi Portal. Andra miljöer, annan genre, annat upplägg, annan huvudperson, men samma planet, samma tid och en story som hänger ihop med den i Half-life-serien. En försöksperson får ett portalvapen och guidas genom nitton testkammare av en röst kallad GlaDOS. I början är det väldigt lätt, men svårighetsgraden skruvas långsamt upp och mot slutet tar både den och storyn en rejäl vändning. Ibland är det riktigt svårt att komma på hur man ska få en boll att hamna i en strömbrytare så att man kan komma upp och sedan hoppa trehundra meter för att komma in i en ventil och slå ut tiotalet robotar som skjuter en med kraftiga kulsprutor och så vidare. Alla pusslen är smarta, och kan sedan spelas om på tid, med så få portaler som möjlig, med så få steg som möjligt eller med en rejält uppskruvad svårighetsgrad.

Jag önskar att jag kan få Xbox live att fungera, för som det är nu har jag inte spelat Team Fortress 2. Så egentligen kan man väl inte riktigt kalla detta en rättvis recension, men jag tror inte att några matcher av sistnämnda spel skulle få mig att ändra betyget. För The orange box är bra, och det vore omöjligt för mig att sätta ett lägre betyg än tio på en låda som innehåller fyra av världens bästa spel. Har du inte redan köpt det, så tycker jag verkligen att du ska göra det.