The Elder Scrolls IV: Oblivion

Elder Scrolls-spelen är ökända för att vara fria och ha enormt stora spelvärldar att utforska. Den fjärde delen har jag haft i flera år nu och jag ska sätta ett betyg på mitt flera hundra timmar långa äventyr i Tamriel...

Jag vaknar upp i en inte allt för trång fängelsecell och försöker att putta omkring på kedjorna i taket som Bethesda visade i en videointervju innan spelet släpptes. Gick inte så bra.

Springer emot kedjorna och dom viker sig fint och dallrar efter att jag har sprungit in i dom. Min karaktär är en kille som från början skulle likna mig själv utseendemässigt, men det gick inte så bra för han blev snyggare än mig (konstigt nog).

Framme vid gallret så blir jag hånad för att jag är av den härdkomst jag är, men han som hånar mig ser inte så fantastisk ut heller.

Jag blir förd ut från cellen och får efter en ganska kort speltid lära mig att slåss. Diverse tillhyggen av olika former och typer finns snabbt inom räckhåll i arsenalen. Jag väljer det fina svärdet.

Att slåss är rätt enkelt, men jag lyckades då innan jag tillslut nådde slutet av det gröngrå kloaksystemet. Ett skarp vitt sken syns i slutet av tunneln och jag får gystera mitt utseende och byta ras en andra och sista gång ifall jag vill, men jag känner mig överlag nöjd.

- Grinden öppnas och jag springer glatt ut från kloaken och vet att mitt riktiga äventyr börjar nu. Jag vill springa överallt. Vart som helst bara jag inte sätter min fot där jag varit innan, men grejen är ju den att jag har kommit till en ny värld. Varken jag eller min karaktär vet om verkligheten innan fängelset eller hur jag kom dit, men nu är jag fri. Här ska röjas.

Det första som händer är att jag springer över det grunda vattnet, knockar ett par banditer och tar nästan precis allt jag får tag på. Jag knallar till skogen för att titta på rikare vegetation och skogsblommor.

När jag kommer ut på stenvägen har det börjat mörkna och jag anfalls av en varg som jag tvingas döda (varför kan man inte tämja vargar och ha dom som husdjur? Why?) och sedan en vakt i tjock en tjock rubust rustning med spetsiga kanter som frågar vart jag ska.

Jag hittar en bro och dräper min första bandit som hade ett tyngre vapen än den första. Han är dessutom skickligare än resten och ger mig en regäl omgång innan jag får till dom sista huggen som fäller honom.

Oblivion är fyllt av uppdrag och huvuduppdraget som jag ganska snabbt inriktade mig på är långt, varierat och roligt.

Jag går igenom vatten eld och skog för att klara spelet och mer än så på alla mina egna resor under då jag har utforskat Tamriels utkanter eller gjort underliga småuppdrag som att rädda en "vacker" orc-dotter som boxar ner vargar och andra fiender med sin väldiga råstyrka utan att behöva någon som helst hjälp av mig som blev inhyrd av hennes fader...

Musiken, karaktärernas utseende och rösterna är för upprepande och håller inte så bra i längden vilket drar ner på betyget. Sedan så är världen omfattande och bra, men när man väl har gått runt så finns det inte mycket att göra och det har visat sig att jag inte har allt för mycket för grottorna som är många till antalet och ofta mer långtråkiga och krongliga än roliga.

Men utöver det så har Elder Scrolls IV gett mig en lång och mycket bra spelupplevelse dom dagarna då jag har varit i behov av att fördriva lite ledig tid.

Grafisk design ~ 9
- Mycket bra grafik med tanke på hur stort spelet faktiskt är utan några egentliga laddningastider och det allra mesta är smakfullt designat.

Spelbarhet ~ 9
- Många knappar och valmöjligheter i för en rad olika kommandon - utan att behöva ställa om styrningen!

Ljud ~ 7
- Bra musik, men för upprepande. Ljuden och rösterna är bra, men även dom påtok för enformiga och upprepande, tyvärr.

Hållbarhet ~ 9
- Oblivion har som sagt hållit länge, men det har inte varit 100% kvalité rätt igenom och jag har inte haft så roligt när jag har spelat om, tyvärr. Men utöver det så bjuder det på ovanligt många roliga timmar för att vara ett enspelarspel!