Blue Dragon

Titel: Blue Dragon
Format: Xbox 360
Utgivare: Microsoft
Genre: Rollspel

Blue Dragon var ett rollspel som jag längtade tidigt efter. Xbox 360's första riktiga j-rpg enligt mig på jag kollade efter det. Men har spelet lyckats blivit ett storslaget rollspel och briljant spel. Delvis säger jag och skriver min recension av spelet så ni får se tankar om det.

Blue Dragon som görs av Mistwalker har fått mycket cash av Microsoft för att göra ett riktigt bra rollspel som ska charma japanerna till att köpa Xbox 360. Om de lyckades kan man väl delvis säga, det kom väldigt högt på den japanska försäljningslistan och fick höga betyg av japanska tidningen Famitsu.

Med det är väl inte så underligt eftersom de har proffs som jobbar med spelet. De har den välkända musik skaparen som gör musiken åt spelet och han är känd för att ha gjort musik till spelserien Final Fantasy (till FFIX). De har även Akira Toriyama som gör karaktärs designen, och som tidigare är känd för att ha gjort designen för Dragon Quest och gjort mangan Dragonball. Även Hironobu Sakaguchi som startade företaget är med och är en erfaren och känd rpg skapare.

Så med den här grunden så verkar spelet ha alla möjligheter för att bli ett kanonbra spel.
Men om jag ska börja prata om någon del av spelet så ska jag nog börja med storyn.
Huvudpersonen i spelet heter Shu och är en ung skrikande liten kille som med sina två andra vänner Klucke och Jiro vill rädda sin by från en lila dimma som attackerar byn då och då.
Det visar sig dock vara en ond varelse som ser ut som en lila alien och heter Nene och som härjar i övriga världen också.

De tre vännerna kommer fram till ett stort rymdskepp som är Nenes och där sväljer de glaskulor för att ta sig därifrån när de blir jagade av robotar, dessa glaskulor ger dem krafter så att de kan använda magi med hjälp av "skuggvarelser".
De träffar senare Marumaro som är en skrikande varelse som är väldigt liten och söt. Han försöker rädda även sin by från den lila dimman och har även han skuggvarelse så att han kan använda magi. Så tillsammans drar de ut på ett äventyr och träffar längre fram en till karaktär som heter Zola som är med i kungliga armén.

Storyn känns rätt så enkel och typisk, grunden har man hört förut men det är vissa delar som skiljer sig och gör så att storyn är värt att kolla närmare på, det är även storyn som får en att vilja fortsätta i spelet. För stridssystemet som är ett turordningsbaserat sådant som man ger order med menyer och som har använts i flera år, så man är lite trött på det. Fast de har lagt till en liten stapel som man får hålla i en knapp för att lägga ner attacken där den passar och ladda den så den blir starkare, men efter det så blir det inte så mycket mer annorlunda. Dock känns det som om spelet är för lätt och man får inte alls så mycket utmaning förutom kanske lite i sista skivan. Dock så kan man ladda ner en svårare svårighetsgrad på Live.

Grafiken är faktiskt väldigt snygg, byarna jag är och besöker i är alla väldigt snygga och det finns alltid något kul att kolla på. Man använder en världskarta som man kan färdas i också får man gå in i ställen, öppningar och byar för att komma in till de riktiga "banorna" eller städerna. Dock skrattar jag lite för mig själv eftersom karaktären man styr är fortfarande lika stor som städerna och så är det även i Final Fantasy serien.

Alla karaktärerna i storyn är snyggt designade och jag är väl ensam om att gilla Nene med hans tuffa orangea glasögon och Marumaros folk för att de har grytor på huvudet.
Man träffar många olika folk och de flesta är spec. på vissa sätt.
Fiender är även de snygga men det känns som om det är brist på variation av monster, det känns som om jag oftast strider mot samma monster fast lite starkare och med en annan färg.

Även skuggvarelserna är snygga och de har gjort bra val av djur som står för de olika karaktärerna. Men när man längre fram i spelet får special attacker så är de klippen riktigt snygga.

Musiken är jättebra och jag trivs verkligen med låten innan menyn.
De japanska rösterna är helt ok men jag är lite osäker med de engelska, jag skulle nog föreslå de japanska före de engelska. Spelet håller länge och det finns en del sidouppdrag att göra när man är klar med huvudstoryn. Dessa får man från huvudstaden Jibrals café, där får man höra skvaller om händelser och då får man gå och se vad man kan göra.

Dock känns det som om man verkligen bara spelar för storyn och sidouppdragen istället för stridssystemet. Spelet har ett visst omspelningsvärde och det har en väldigt bra karaktärsutveckling där ens karaktärer får välja olika klasser om vad de vill vara och hur de vill strida. Då kan man välja att träna upp sig högt på en klass och få jättestarka attacker eller byta klasser så att man får flera olika sorters attacker, valet är ditt!

Men det känns inte som Mistwalker lyckades med att göra ett riktigt så himla bra spel som jag såg fram emot, men det har dock en godkänd story och roliga sidouppdrag.
Då var väl det allt jag skulle säga, så gå och köp spelet och var med om äventyret!

Saker som var bra: Grafiken, storyn, stridsklasser, musiken,
Saker som var dåliga: Behövs mer varierande monster, uttjatat stridssystem,