Svenska
MEDLEMSRECENSION

Fahrenheit

Skrivet av: Odane   2007-08-02

Det är natt i New York City och vintern har storstaden i ett järngrepp. Snödimman ligger tät runt gatorna, men vid hörnet av en byggnad ser vi ljuset från ett enkelt fik som sprider en varm välkomnande känsla i kroppen. Ett fåtal gäster sitter i lugn och ro, skyddad från den bitande kylan utanför och dricker en kopp kaffe eller läser kvällstidningen. En glad och trevlig servitris står bakom disken och samtalar kort med en av stans patrullerande poliser och tillika stamgäster. Just i detta tillfälle är ett vanligt fik med enkel dekoration i en grå betongbyggnad ett litet paradis på jorden, men för en man kommer detta lilla paradis att snabbt förvandlas till ett levande helvete.

Jag aldrig spelat ett spel från franska Quantic Dream tidigare, så när jag satte i Fahrenheit var jag väldigt osäker på vad jag hade att vänta. Efter två minuter var min osäkerhet borta och jag började förstå att det här var ett spel som hade potentialen att bli ett av de bästa jag någonsin spelat.
Upplägget i Fahrenheit är som att se en interaktiv film där du kan styra människors öden genom frågor och handlingar. Allt du gör har mer eller mindre inverkan på hur historien utvecklar sig. Quantic Dream själva hävdar att de gjort världens första interaktiva spelfilm, vilket kanske stämmer på ett sätt då Fahrenheit är en utomordentligt välskriven historia. Själva upplägget har dock gjorts många gånger tidigare i framförallt japanska 2D spel.

Lucas Kane är mannen som historien huvudsakligen cirkulerar kring. Utan att veta varför står han helt plötsligt på en toalett, skuren i armarna och med en blodig kniv i händerna. Framför honom ligger en okänd man, brutalt nerhuggen och likblek. Det tar inte många sekunder innan Lucas förstår vad som har hänt. En man har blivit mördad, blodet finns över hela toalettgolvet och vilken sekund som helst kan någon kliva inanför dörren och oundvikligen se en mördare. Här börjar Lucas historia, en man som bara för ett ögonblick sedan var precis som vilken annan människa som helst. Att mörda var helt otänkbart, men nu inser han snabbt att allt är på riktigt. Stirrandes på en mycket verklig situation som snabbt kan få katastrofala konsekvenser beslutar sig Lucas att kvickt göra något åt saken.

Lucas förtydligar sannerligen den vanlige medborgaren vars liv flyktigt ändras av en bisarr situation, men han är inte den enda protagonisten i spelets handling. Mordet som Lucas begått blir snart i fokus för en utredning där vi även får iklä oss rollerna som de två poliserna Carla Valenti och Tyler Miles. Carla är en snygg ung karriärkvinna vars skarpa intellekt har gjort att hon snabbt blivit en av stationens bästa utredare. Tyler är den gatusmarte mannen som växte upp i The Bronx och har en cool attityd som känns som en stor hyllning till filmpolisen Shaft. Både kompletterar varandra på ett strålande sätt med sina olikheter och färdigheter. Överlag så är karaktärsskådespelet i Fahrenheit något av det bästa jag sett i ett spel. Röstskådespelarna till Lucas, Carla, Tyler och alla andra karaktärer är helt utan någon som helst brist. Finns det något spel som man bör nämna utmärkt röstskådespel i så är det Fahrenheit.

Musiken är en fröjd att höra. Depressiva fioltoner blandas upp och avlöses med underbart komponerade klassiska stycken som påminner om en gedigen Hollywoodproduktion. Stämningen under spelets gång är något som jag sällan har upplevt i något spel tidigare. Quantic Dream har visat sig vara mästare på ljud och musik och kan förmodligen jämföras med hur Tarantino lägger upp musik inför sina filmer.
Den grafiska aspekten är något stel och visar lite ålder, men det glöms snabbt av det mogna temat, den makalösa storyn och skådespelets glans. Det blir verkligen som att se en film du själv kontrollerar.

Det är ingen underdrift när jag säger att handlingen är otroligt bra. Själva storyn är uppdelad i tre delar. De första två delarna är något av det bästa jag varit med om medan den tredje är om än fortfarande bra så inte riktigt lika i klang som de första. Det gör dock inte att helhetsintrycket av Fahrenheit blir sämre, men tyvärr så känns allt ganska rushat i slutet och mycket händer på en gång.
Spelkontrollen är bra utformad där man kan byta vinkel genom en enkel knapptryckning, dock så lider kameran lite av den brist som Resident Evil ofta har då fokus blir för stort eller snett. Det jag direkt kan klaga på är hur springrörelsen är långt ifrån perfekt, men Fahrenheit är ett spel där man oftast tar sig fram via gång så det är inte en stor brist som har enorm påverkan på spelet. Jag misstänker att just den här aspekten är lite bristande på PC och funkar bättre på Xbox eller PS2 versionen.

Fahrenheit är verkligen ett unikt spel. Jag har länge varit ett stort fan av storydrivna spel som Silent Hill, MGS och Resident Evil och Fahrenheit är definitivt i den klassen och förmodligen bättre än så. Jag hade önskat att spelet varit lite längre då det är en historia som tilltalar mig väldigt mycket. Mystiken och känslan spelet förmedlar är underbart och samtidigt bitterljuvt. Det är inget ljust och glatt spel som sätter igång när man börjar spela. Dessutom gillar jag det faktum att Quantic Dream också har en känsla för det mörka. Här är ett företag som satsar på en mogen marknad genom att behandla djupa psykologiska tankar, sex, och våld i ett perspektiv som känns rått och nära, men samtidigt inte överdrivet eller långsökt. De lyckas sätta ihop en historia som känns även efter att spelet är klart.

Hur kan vi nu summera Fahrenheit? Är det tidernas bästa spel? Kanske inte det bästa, men det förblir en av mina favoriter. Jag önskar att mer spel kunde ha en lika drivande och fängslande story som Fahrenheit har. Om jag skulle rekommendera framtida röstskådespelare en titel de bör titta närmre på så är Fahrenheit det självklara valet, för mycket bättre än så här lär det knappast bli. Det skulle inte förvåna mig om jag om fem, sex år ännu en gång plockar fram spelet ur bokhyllan och sätter mig för att uppleva den underbart mörka historien igen. Jag har en känsla av att det kommer bli som att ta fram en riktigt bra film som man inte sett på länge och jag misstänker att det är just det Quantic Dream vill att vi alla skall känna. Tveka inte att uppleva Fahrenheit, det är ett äventyr som ingen bör missa, men var beredd på att stiga in i en värld där människans djupaste vidrighet utforskas på ett störande, men briljant sätt.

Plus:
-Röstskådespelet är mangefikt
-Historien är mycket välskriven
-Musiken är fantastisk

Minus:
-Sista delen är inte perfekt

Medlemsrecensioner12
Samlat betyg: 7.8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10