F.E.A.R.

F.E.A.R - PC

Med en titel som F.E.A.R blir man självklart nyfiken. Monolith vill skrämma oss, och bankar dessutom in det bokstav för bokstav redan i speltiteln. Men är F.E.A.R verkligen så skrämmande då? Nja, skulle jag vilja påstå.

Även om spelet nästan bara består av mysigt mörka miljöer, där din ficklampa är ett måste, och ett antal skräckelement, lyckas aldrig Monolith skapa en stor pöl nedanför sitsen på spelaren. Med det sagt, lyckas F.E.A.R med andra saker än med just skräcken. Faktum är att spelet snarare borde anses mer som ett ovanligt tungt actionspektakel, än att bli ansett som skräck.

F.E.A.R börjar med en rad mörka och lagom brutala filmsekvenser för att sedan starta på allvar. Spelaren intar rollen som en elitsoldat med uppgift att ta kål på en kallblodig mördare kallad Paxton Fettel. Oturligt nog utvecklas hela situationen till något mer än så, och plötsligt bevittnar man sig själv att kämpa mot en hel armé av klonsoldater, som mer än gärna vill göra dig en rykande hög av slarvsylta.

F.E.A.R innehåller egentligen allt jag söker i ett actionspel - det har tunga eldstrider, en fin blandning av utforskande och action, samt en hel del valfrihet. I de flesta situationer är du som spelare ensam mot en rad fiendesoldater, som alla uppför sig och agerar smart och taktiskt på det sätt du väljer att tackla. Med deras intelligens, stora skjutdon och aggressivitet, är du en lätt måltavla, särskilt då dina fiender alltid samarbetar i grupp.

Du vore död på tio sekunder, om det inte vore för din soldats extrema reflexer, något som gör F.E.A.R till en upplevelse värd att minnas. Dina reflexer används i form av ett ytterst användbart (och stencoolt) Slow-Motion-läge. Genom att använda Slow-Motion blir eldstriderna långt mer tillfredsställande, då du lättare kan pricka de stackarna som lyckas komma i ditt skotthål.

Att skjuta i ultrarapid, allt ackompanjerat med läckra effekter, gnistor, flygande kroppsdelar och sönderskjutna objekt i miljön är förstås helt sanslöst läckert. Med det faktum att du som spelare tål precis lika mycket skott som dina fiender, är Slow-Motion något du måste använda för att undkomma levande. När du avancerat en bit in i handlingen märker du snabbt att F.E.A.R (tyvärr) inte är en särskilt varierande spelupplevelse när det gäller miljöer.

Visst är kolsvarta kontorsbyggnader, tunnlar, och lite fler kontor stämningsfullt en stund, men att vandra runt i nästan likadana miljöer blir efter ett tag ganska tröttsamt. Som tur är varvas detta med många helt briljanta eldstrider, som verkligen kommer att suga musten ur dig. När man kombinerar intensivt skjutande, granater och massvis med flygande damm och väggar målade av blod i Slow-Motion, är det svårt att inte älska F.E.A.R.

Den artificiella intelligensen är som sagt underbar, och tillsammans med allt mäktigt skjutande, blir det fulländat. Vapen är aldrig någon bristvara, och vi får använda allt ifrån pistoler, raketgevär, automatkarbiner och - faktiskt - spikgevär, tillsammans med en rad olika granater, för att inte tala om den härliga hagelbössan. Vapenuppsättningen i F.E.A.R är precis som i fallet med all action helt fantastisk, och bidrar starkt till helheten.

Grafiken i F.E.A.R är också den klockren. Teknisk fulländad och med en rad läckra effekter som ibland tenderar att bli skrytsamt snyggt. Alltifrån skuggor, ljussättning och explosioner känns riktigt lyckat, men bered dig bara på att det krävs en rejäl dator för att få det mesta ut av spelet, utan att bli störd av låg skärmuppdatering. Men om du kan köra det på högsta inställningarna, har du en läcker upplevelse att se fram emot.

F.E.A.R brummar på med en fin fysikmotor också, där den överdrivna tonen passar perfekt med allt storslaget effektmakeri. Vansinnigt stora skotthål i väggarna, interaktiva miljöer där de flesta objekt går att skjuta sönder, och en massa lemmar kommer att lossna. Det finns inget i övrigt att klaga på här.

På minussidan ser vi dock att F.E.A.R är lite för kort än vad det egentligen borde vara, och de jobbigt repetitiva miljöerna gör det svårare att kämpa vidare än man vid första anblick tror. Skräckmomenten finns, men lyckas aldrig skrämma tillräckligt, och letandet efter medpacks kan bli kan bli frustrerande.

I övrigt är Monoliths hårda eldstrid ett spel alla seriösa spelare borde äga, såvida du inte gillar extrem action i Slow-Motion, vill säga. Alla ni andra bör ögonblickligen kika in F.E.A.R, som trots en del minuspunkter fortfarande lyckas vara riktigt bra.
8/10