Resident Evil

Inom loppet av ett par timmar hinner mycket hända. Ett par påsar chips hinner slinka ner till magsäcken, ett par av både Frank Sinatras och David Bowies bästa låtar hinner spelas på radion. Men i det här fallet är det Special Tactics and Rescue Service Alpha team som skickas ut i skogen och upplever sitt livs hemskaste äventyr på bara en natt. Välkommen till djävulens hus

Resident Evil lanserades 1996 till Playstation och var en milstolpe för allt som hade med skräck att göra. Med den helt unika kameravinkeln som gjorde att zombies kunde upptäckas mitt framför ögonen på dig när du vandrade runt ett hörn. Men det var då. 2002 bestämde sig Capcom för att göra en remake på deras gamla klassiker till gamecube. Vad alla de ovetande personerna som vandrade hem med ett ex av Capcoms remake var att de höll i, vad som enligt min åsikt är, världens absolut bästa spel.

Med den nya versionen lyckades Capcom behålla allt det som gjorde Resident Evil till ett mästerverk och även fixa dess nackdelar. Med superskarp grafik och de varierande bakgrunderna samt samma superbt välgjorda design var och förblir Resident Evil ett av de snyggaste spelen någonsin enligt mitt tycke.

Det som gjorde Resident Evil till ett så skrämmande spel var förmodligen den unika kameravinkeln som gör att du aldrig vet vad som lurar bakom nästa hörn, för när jag vandrar igenom en lång korridor är du fullt omedveten om att det finns en zombie bakom hörnet som kan känna lukten av människokött och bara väntar på att få sätta tänderna i din hals. Detta kan tyckas låta som om det blir helt och hållet förutsägbart men de är det såklart inte! Att smyga igenom huset tar en förfärlig tid vilket leder till att du visserligen skulle kunna överleva vartenda anfall från de olika monster som väntar på dig, men du skulle snabbt bli uttråkad och känna lusten att bara rusa överallt. Det gäller att vara försiktig men ändå kunna hålla ett lagom tempo för att överleva resan igenom den hissnande resan som Capcom bjuder på.

Men inte hade spelet flutit som det gör om kontrollen inte heller hade varit perfekt. Och det tror jag är en av de största anledningarna till att inga spelutvecklare försökt sig på samma spelstil som Resident Evil har eftersom det krävs perfekt kamera och inte minst en helt klockren kontroll. Detta har som tur är Resident Evil och det hade även originalet. Och just den här perfekta balansen gör det både svårt och roligt att spela spelet eftersom du inte är kapabel till att gå och skjuta samtidigt. Detta gör det hela mycket svårare eftersom det inte precis tar två kulor för att få ner en av de T-virus smittade. Men en av de mest fascinerande funktionerna är att för varje gång du tar dig igenom en dörr så visas dörren, enbart dörren som öppnar sig med ett obehagligt men så otroligt välgjort ljud att jag får gåshud. Detta fanns från början och är synnerligen ett fiffigt sätt att distrahera spelaren medan nästa scenario laddas istället för den så otroligt tråkiga och alltför välkända texten loading som oavsett hur mycket utvecklarna låter spelaren dra och vända på texten, alltid är otroligt tråkig och stämningsbrytande.

Gamecuben var inget prestandamonster, det är någonting vi alla vet. Därför valde Capcom en väldigt smart struktur för den grafiska biten. I varje bild finns där ungefär från tre till sex animationer samtidigt, föremål/personer som är animerade med hjälp av en dator och som utnyttjar grafikkortet, annars är omgivningarna stillbilder som alltså är tvättäkta fotografier (även om dessa är animerade fotografier). Detta gör att de få animationerna som laddas upp på skärmen kan bli extremt detaljrika och allt som rör sig kan bli frenetiskt snyggt, rent ut sagt. Det är därför saker som vattenreflektioner från Chris när han trampar i en liten sådan ser så otroligt välgjorda ut. De animationer som görs utnyttjar prestandan till fullo och blir supersnygga medan omgivningarna är stillbilder. Därför finns det oftast spegelreflektioner av Chris när han ställer sig mitt framför ett fönster, som är hur välgjorda som helst. Denna tekniken använde Capcom dock även i originalet också. Men det är onekligen det smartaste sättet att göra ett snyggt spel till en konsol som inte presterar så väldigt bra, rent tekniskt.

Det ljudet som zombierna ger upp när de går mot dig med hungrande steg är så otroligt bra att det verkligen känns som om någon i vilken sekund som helst skulle kunna sätta tänderna i dig när du använder ett surroundsystem. Men det är inte bara ljudet som skapar den läskiga atmosfären som är perfekt. Även det otroligt skickliga röstskådespeleriet är underbart, det är inte ofta du hör någonting mer än "öööhhhgg" ljudet som zombierna för men när väl en konversation förs så är rösterna i perfekt balans med läpprörelserna som karaktärerna utför. Ljudet är i en säregen klass för sig själv då ingen spelutvecklare lyckats skapa den atmosfären bara genom att göra ljudet så fruktansvärt skrämmande.

Det finns två olika spelkaraktärer du kan ta roll som under spelets gång. Du kan antingen välja att spela igenom historian som Chris Redfield upplevde allting, eller ta rollen som en av de tuffaste tjejerna i spelvärlden, Jill Valentine. Om hela Resident Evil ska upplevas så krävs det alltså att du spelar igenom spelet både som Chris Redfield och Jill Valentine. Att spela som Jill är snäppet lättare än att uppleva spelet med Chris och är därför rekommenderat för nybörjare även om spelet såklart ska spelas igenom med båda karaktärerna. Det är möjligt att rusa igenom spelet på ett par 12-15 timmar om man är erfaren. Men spelas det i lagom tempo kan det ta runt 20 timmar ungefär. Det finns även mängder med pussel och olika uppdrag som tar ett tag att lyckas luska ut vilket förmodligen tar på en stor del av tiden.

Resident Evil är även fylld med maffiga bosstrider, ja under resan får jag tampas med allt från en gigantisk orm till en muterad flicka och jag älskar varenda strid jag råkar ut för. Just den egenskapen som gör att du inte kan springa och skjuta samtidigt får det att pirra i magen på mig när jag med sekunden lyckas undvika den stora ormens kraftiga käftare och jag blir alldeles till mig.

Ännu en väldigt fiffig idé och förmodligen en av de största anledningarna att Resident Evil blev exklusivt för gamecube är att kontrollen är perfekt ampassad efter gamecubes så oerhört bekväma kontroll. Visst hade det varit möjligt att göra spelet till Playstation 2 såväl som Xbox men de otroliga kontrollproblemen som hade funnits till dessa format hade varit katastrofala och nästan gjort spelet ospelbart.

Men Resident Evil är inte heller storylös, såklart inte. Resident Evil är i själva verket ett hus, eller rättare sagt en gigantisk villa mitt ute i skogen där företaget Umbrella Corporation håller till i ett underjordiskt labb. Tyvärr så forskar inte Umbrella om det är möjligt att minska användandet av utsläpp för att göra jorden till en vackrare planet. Nej, Umbrella försöker att göra någonting som hade kunnat orsaka människans död. Muterade monster och ett dödligt virus som inte behålls i säkert förvar. Samtidigt har Racoon Citys Police Department skickat ut sitt special team S.T.A.R.S. Alpha team för att leta efter Bravo team som försvunnit ute i skogen. Detta leder till ett hissnande äventyr där det bjuds på förhållande mellan vänner och även en fruktansvärd förrädare. Resident Evil har en oerhört bra story speciellt med tanke på vilket koncept spelet har.

Resident Evil spelas mest ensam utan någon annan karaktär vid din sida som i de flesta spelen som är utvecklad i den här stilen. Men du är självklart inte ensam i huset. I fallet att du spelar som Chris Redfield finns Jill Valentine någonstans i huset och tvärtom. Vardera av karaktärerna har även en liten "speciell gäst" som inte finns i den andres sida av historian. Jill får med jämna mellanrum träffa Barry Burton och senare i historien får även Chris träffa på Rebecca Chambers som är en riktigt tjusig flicka som dessvärre har upplevt alltför hemska saker som fått hennes rosenröda kinder att bli bleka och nästan stela. Det är svårt att tro att det någonsin kommer att komma ett leende från hennes fagra läppar efter vad hon upplevt, men det går alltid att hoppas.

Det Capcom lyckats med är att man blir väldigt fäst vid karaktärerna, dels eftersom de till 100 % är helt unika. För de gångerna någon av de olika karaktärerna är i knipa blir jag alldeles kallsvettig och rusar så fort jag kan för att komma till deras undsättning. Varje karaktär känns som en person du känt hela ditt liv efter bara ett par timmar in i spelet vilket är väldigt ovanligt och framför allt svårt eftersom det tillsist brukar bli löjligt när de blir alldeles för personliga och dylikt. Men detta sker aldrig och ingen av karaktärerna upplevs någonsin som löjliga.

Men faktumet att historian är så trolig, är skrämmande i och med att om man hade ignorerat vissa faktum så hade en zombie i teorin kunnat skapas även om det är omöjligt i praktiken, och om, inte är chansen obefintligt liten. Men som sagt så låter det möjligt utan vidare efterforskning. För i de flesta spelen finns där inga bakgrunder kring vart monstrerna härstammar ifrån (om de inte råkar vara utomjordingar), utan där klampar de bara in och kommer från en "portal mellan jorden och helvetet" eller någonting liknande som är minst lika löjligt.

Som i många spel finns där även olika svårighetsgrader i Resident Evil, men precis som de unika loading delarna har Resident Evil heller inte de så välkända namnen "Easy, medium, hard" som namn på diverse svårighetsgrader. För varje svårighetsgrad blir spelet självklart svårare och när du tillsist tagit dig an "Objective Survivor" så har du inte det hjälpsamma autosiktet längre. Här får du istället gissa fram precision vilket gör att allting förlitar sig på hur bra du är. Det finns även massvis med olika godsaker att låsa upp efter hand du klarar av olika saker i spelet. Oändligt med ammunition är en av dem. Och om att Resident Evil är världens bästa spel inte är nog med anledning att spela om kampanjen för dig så är de olika sakerna du kan låsa upp definitivt det.

Capcom är ett intressant gäng, för de har gjort helt briljanta mästerverk men samtidigt gjort spel som verkligen är riktigt usla. Resident Evil spin-off spelen är ett exempel då Survivor och båda Outbreak spelen är helt horribelt dåliga. Men trots de dåliga spel de gjort så lovar jag att vem som än lägger vantarna på Resident Evil till Gamecube kommer förlåta Capcom då spelet i mångfall är kopiöst überbra. För remaken är så finputsad som den kan bli och grafiken är än idag helt fantastiskt snygg trots att spelet faktiskt har 6 år på ryggen.

Resident Evil ligger på två gamecube diskar varav den ene faktiskt bara har de absolut sista delarna i sig. Jag har inget emot att byta disk när det närmar sig slutet, men jag blir förvånad över att de faktiskt inte lyckades klämma in innehållet på andra disken i den första eftersom det trots allt inte är mycket alls som ska få plats. Nu vet jag inte på pricken om hur många mb/gb vi pratar om men summan är låg det är jag helt säker på. Det låter t.o.m. ännu mindre troligt att de inte lyckats packa in allt i en disk när man såhär i efterhand inser hur få filmer som dök upp under spelets gång. Men med tanke på husets enorma storlek jämnar det väl ut sig tillsist.

I många fall är Co-op möjligheten ett stort plus, men Resident Evil ska spelas ensam även om nästan är lika spännande att se på när någon spelar Resident Evil som det är att spela det. För att ha en hjälpande hand när du spelar Resident Evil är nästan helt nödvändigt ifall du inte vill dra ut speltiden till runt 50 timmar eftersom du får springa runt i timtal för att lösa vissa mysterier ifall du inte har gjort det förut eller någon som kan ge dig tips. Inte minst sagt måste du undvika alla zombies också eftersom att spara på ammunition är livsviktig för att överleva. Det är också en aspekt som är väldigt unik, för jag har aldrig blivit glad över att hittat fem kulor till den enkla pistolen jag bär på, det är någonting som aldrig förändrats och troligen aldrig kommer att göras då ammunition aldrig är svårt att hitta i de spelen som görs nu.

Som innovation har just remaken inte tillfört så mycket mer än en mer finputsad version av ett spel som var en fin och prydlig milstolpe som förändrade spelvärlden. 2002 var spelet förstås helt vansinnigt snyggt och det är det än idag även om det helt klart inte står i topp som det då gjorde. När det gäller design är det såklart subjektivt men runt den fronten är Resident Evil faktiskt ett av världens absolut snyggaste spel i mitt tycke även om det har hårt motstånd.

En punkt Capcom däremot gjorde stora misstag på var designen på omslaget, Resident Evil må vara ett helt enormt supergrymt spel men omslaget är bland de fulaste jag sett i hela mitt liv. Det klår allt motstånd eftersom det överhuvudtaget inte har någonting mer än en brunröd färg som bakgrund. Varför inte bara göra den helsvart och vara nöjd med det? Hur som helst är det i princip det största minuset jag kan se med spelet då det är så nära perfektion som något spel har kommit i mitt tycke.

Om jag ska ta mig närmare på AI:n i Resident Evil måste jag faktiskt säga att Capcom även gjort ett fruktansvärt bra jobb. Zombies ska vara dumma (så blir det när man inte använder hjärnan till någonting) men de ska samtidigt inte vara helt och hållet förlorade. Även om det är möjligt att springa förbi en zombie p.g.a. deras tröga reflexer m.m. Men zombierna kan gott och väl lura i alla hörn och väntar mer än gärna på att du ska gå förbi innan de hoppar över dig. En nackdel är däremot att zombierna aldrig förflyttar sig från olika rum utan håller alltid till precis i det rummet som de alltid gör vilket resulterar till att det blir väldigt lätt att ta sig igenom spelet utan att dö när man vet vart alla håller till (även om det blir svårt att få ner dem när du tillsist tar dig an Survivor mode).

Det finns miljontals saker att säga om Resident Evil men en 20 sidor lång recension skulle inte direkt göra betyget mer självklart. Resident Evil är ett helt underbart spel och helt klart värt att köpa en Gamecube bara för att uppleva. Kan speciellt rekommendera det nu eftersom du faktiskt kan hitta en gamecube för en väldigt liten summa och det gäller även spelet.

Resident Evil är ett äventyr jag aldrig kommer glömma.

Plus
Världens absolut bästa spel.

Minus
Det påverkar inte spelet, men omslaget är straffbart fult.