Dead Rising

Dead Rising är spelet som sätter tänderna i boxens prestanda samtidigt som det bjuder på hedervärdig zombieslakt av högsta graden. Låt oss se om spelet klarar sig igenom hela vägen.

För att vara ärlig så fastnade jag faktiskt något enormt av Dead Risings intagande story som någorlunda liknar Romeros gamla (och nya) rulle "Dawn of the Dead". Dock så har Dead Rising ett oväntat djup med mystiska och misstänksamma karaktärer, komplotter och twister ju längre man kommer i spelet och till slut en mörk sanning bakom allting. Detta gör det oherhört svårt att inte fastna vid Dead Risings kanske i slutändan lite b-aktiga story.
Framförandet är kolosalt bra för var timme som går både inne och utanför spelet med intressanta mellansekvenser som man bara längtar efter och det käns som om man har fastnat mitt i de första avsnitten av TV-serien "Lost" i spelbart format. Och jag gillar det.

Själva spelsystemet är helt klart godkänt med enkla och sköna kontroller fast som kan vara någorlunda komplicerade när man ska dra av en specialattack då man oftast måste hålla in några knappar samtidigt etc.
På tal om attacker så finns det mer än gott om vapen i Dead Rising och alla med sina egna effekter och använbarheter. Även fast det finns skjutvapen så riktar sig Dead Rising helt klart på att använda "vardagsföremål" med hundratals olika grejer med allt från parkbänkar till katanas till spikpistoler osv. Alla med sina blodiga effekter. För vem tycker inte om att köra en duschkran i huvudet på en zombie och se hur blodet rinner ur kranen tills det inte finns något kvar i den ruttnande skallen?

En intressant variation med Dead Rising är att man är utrustad med en kamera som man kan plocka fram när som helst och börja fota vad och vem som helst i äkta paparazzi-stil. Det finns olika kategorier att få poäng för så man lättare går upp i level. Kategorierna är allt från "Horror" som man får om exempelvis man plåtar massvis med zombier, "Brutality" som man får om man kanske tar kort på ett gäng odöda som slaffsar i sig en överlevare. Sen finns det två udda kategorier som står för humor som man får om man exempelvis kastar en paj mitt i ansiktet på en zombie för att sedan ta kort på, den sista är "Erotica" som man uppenbarligen får om man plåtar en zombie (kvinnlig) i underkläderna eller om man får en bra bild på en överlevares bröst.
En kul idée som faktiskt kunde ha gjorts bättre.

Jag stör mig på endast två saker i Dead Rising. Det första av dem är helt klart det plågsamma och påtvingade levelsystemet. Efter de första få levlarna så går det segt och man vill bara fortsätta med spelet än att ödsla tid på något annat men icke. Då bossarna man möter längre in i spelet kommer kräva att man är höglevlad för att kunna ha någon som helst chans att överleva, desto mindre att ens kunna besegra bossen. Och då står man där planlöst och måste levla och t.o.m. spela om spelet så man kan börja i level 36 så man kan inrikta sig på levlandet från första starten istället för att ödsla mer tid, bla bla bla.

Det andra måste jag tyvär säga bossfighterna. Vad som kunde ha varit en av höjdpunkterna i Dead Rising är i spelet bara en rörig soppa.
Då bossarna själva är acceptabla karaktärer och snyggt(?) modelerade så är själva striderna bara något att fnysa åt. De kräver inga taktiska argument, bossarna har aldrig en speciell svag punkt och du kan bara glömma om du tror att du kan använda dig av miljön det minsta. Nej, allt som man måste göra är springa och slå till honom tills mätaren går ner eller tills han/hon dödar dig med sina biffiga attacker. Slut.
Usch, för dessa bosstrider säger jag bara.

Dead Rising är zombieslakt när det är som bäst utan något annat komplicerat jox. Rock 'n' Roll rakt igenom gör så att Dead Rising blir det självklara spelet som man kan slappna av med och bara röja runt i en blodig och kaotisk röra.