Crysis

Crysis - PC

Redan när jag såg de första bilderna från Crysis var jag fast. Förhandssnacket sade att hela spelvärlden var förstörbar och skvallrade om världens överlägset snyggaste grafik.
Då var tanken helt orimlig att jag skulle sitta här med Crysis i handen och spela det mest krävande spelet just nu som dessutom innehåller allt vad Crytek först utlovade för två år sedan.

Crysis är nästa steg i actiongenren och tar både grafik och fysik till en helt ny nivå - se bara till att inte ha en dator som härstammar från stenåldern bara, då kan det lätt hända att den smälter ihop till den rykande stenhög den faktiskt är.
Redan efter några sekunder kastas man in i all den spänning som Crysis erbjuder.

En asteroid har landat inne i djungeln och som en elitsoldat (med ett fruktansvärt fjantigt namn) är det vår uppgift att lokalisera den och se till att inte nordkoreanerna hinner lägga beslag på den. Tidigt in i spelet märker man att det gömmer sig något mer bakom den mystik som råder. Allt mer närmar man sig det och till slut finner man sig själv fast inuti utomjordingarnas näste.

Det är svårt att beskriva vilken enormt häftig spelupplevelse Crysis faktiskt är. Från den gigantiska djungeln i den första delen av spelet till det iskalla snölandskap som man färdas i senare är allt väldigt välgjort, och det känns som om Crytek denna gång har lyckats med det de ville åstadkomma.

Crysis är först och främst en grafisk revolution, ett spel som visar upp grafik så vacker och underbart tilldragande att man nästan måste kippa efter andan. Ja, om du har en maskin som klarar av spelet på höga inställningar, förstås. Men även på medium-inställningarna är Crysis ett riktigt snyggt spel och den ständiga friheten imponerar alltid.

Men något som imponerar precis lika mycket med Crysis är fysiken, som även den är överlägsen allt annat i spelvärlden. Crytek har verkligen skapat den mest kraftfulla spelmotorn för tillfället, och möjliggör för spelaren att interagera med miljön i större utsträckning än allt du tidigare trodde var möjligt.

I princip vartenda objekt går att antingen plocka upp, skjuta sönder eller rubba, oftast allt på samma gång. När du kravlar tyst i djungeln viker sig bladen och gräset under dig, träd röjs ner av maskineld, hela hus sprängs till bitar av granater, och det här är bara början. Bara ytan av Crysis, toppen av isberget.

Men att ha ett spel som först och främst bjuder på världens överlägset snyggaste grafik samt fysik, och som har en enorm frihet i uppdragen, lite som i en sandlåda, låter väl inte fel? Men Crysis är så mycket mer. Det är noga att poängtera.

En av de viktigaste delarna i Crysis kretsar kring din hjältes Nanodräkt, som tillåter spelaren att växla mellan fyra val som nanodräkten medför. Armor gör dig mer stryktålig mot fiendeeld och andra hot medan Cloak gör dig osynlig för en kort stund, och tillåter dig att smyga förbi fiender eller bara gömma dig.

Strength gör dig onormalt stark och kan användas för att kasta iväg fiendesoldater långt bort från din position eller för att rasera hela väggar med din knytnäve. Speed är den sista användbara kraften dräkten har och gör spelaren väldigt snabb i korta drag. Perfekt för att springa ifrån en hård strid, med andra ord.

Dessa fyra val som nanodräkten har, ger Crysis en helt fantastisk variation, då möjligheterna med dräkten är enorma. Du kan forma dina taktiker helt efter ditt eget huvud, och nästan allt är möjligt i spelvärlden. Återigen skiner sandlåde-känslan igenom och öppnar upp för helt sanslösa idéer.

Crysis är ett spel som verkligen blossar upp leklusten och experimenterandet i en, och som motiverar dig till att spela precis hur du vill.
Designen i uppdragen är briljant, och alltid perfekt balanserade med svårighetsgraden. Med en uppsjö av skjutdon och friheten att ta dig an uppdragen hur du vill, känns det alltid rätt.

Den första halvan av Crysis är en av de bästa spelupplevelserna jag någonsin haft. Redan på den första banan inser man hur makalöst bra spelkontrollen är, hur roligt det är att smiska nordkoreaner med stekpannor och hur vackert Crysis är även under ytan.
Nordkoreanerna försöker alltid få ett övertag över situationen, och vill gärna attackera dig från alla olika vinklar.

Med den fria bandesignen har du alltid mer än ett val i Crysis, och allt är inte bara svart och vitt. Med hjälp av din nanodräkt är det du som bestämmer hur du ska tackla de olika scenarierna du ställs inför.

Senare i spelet möter du mer än bara arga fotsoldater, du blir bland annat inslängd i ett gigantiskt stridsvagnsslag på ett öppet fält, du får förstöra ett fartyg med sprängämnen och flyga en missilutrustad bjässe till flygplan på slutet också.

Den andra delen av spelet som inkluderar aliens och ett istäckt snölandskap är även den välkommen, men jag måste påpeka att denna del av Crysis känns mil sämre än den briljanta första halvan, tyvärr.

För även om den aldrig sjunker så lågt att den blir dålig, är den förvirrande sekvensen i tyngdlöshet när man svävar runt utan varelse kompass eller mål extremt jobbig, och en del som definitivt borde ha slopats. När man sedan möter snölandskapet och skjuter flygande rymdvarelser blir det lite bättre, men aldrig i klass med den första halvan.

Crysis innehåller även ett multiplayerläge där upp till 32 spelare kan mötas för att antingen samarbeta i teambaserad action eller bara kicka skiten ur varandra i en klassisk dödsmatch.

Power Struggle är teambaserat och utspelar sig på gigantiska banor, och tar en stund att lära sig, minst sagt. Ärligt talat har jag inte riktigt förstått principen riktigt än själv, men att det handlar om att kontrollera olika baser, lite som i Battlefield, går inte att ta miste på.

Du tjänar poäng till att köpa nya kraftigare vapen och tillägg, genom att döda fiender och kan med tiden tjäna ihop till fordon (stridsvagnar, vad sägs?).
Power Struggle känns lite tomt och fattigt faktiskt, och jag hade förväntat mig lite mer på den punkten.

I stället ligger behållningen i multiplayer på Instant Action, renodlad Deathmatch som oftast underhåller kungligt. Alla spelare börjar med en enkel pistol, och får sedan plocka på sig bättre vapen på banan som ligger utspridda. Klassiskt och roligt.
Men det bästa med multiplayer är ändå det faktum att nanodräkten (med alla möjligheter som den innebär) återfinns även här, utan att det aldrig någonsin känns obalanserat.

Sammantaget är Crysis en av de mäktigaste spelupplevelserna jag någonsin haft, och även om spelet har några missar är helheten fullständigt makalös och Crysis är framtidens spel. Grafik och fysik har tagits till en ny nivå, och Crytek har nu satt ribban för alla andra spel att komma.

För en såhär fullständig, fantastiskt underhållande spelupplevelse var det länge sedan du fick avnjuta. Spring nu bara och inhandla ett exemplar själv, och ha i åtanke att Crysis är så mycket mer än bara grafik. Det är magi...
9/10