Doom

Spelet som satte förstapersonsskjutare på kartan, spelet som verkligen fick oss att känna oss delaktiga. Men det är inte vilket förstapersonsskjutare som helst, det är Doom.

Året var 1995, Super Mario World var spelet som förbrukade all min tid och det var jag nöjd med. Men dagen min då familj köpte sig en Windows 95 med spelet Doom så förändrades min syn på spel.

Efter ordervägran så tvångsförflyttas huvudpersonen till Mars där han ska hjälpa företaget UAC (Union Aerospace Corporation) med deras forskning om teleportation mellan Mars månar Phobos och Deimos. Men en dag sker en forskningsolycka, det verkar som om de har råkat öppna en portal till helvetet och nu fylls hela labbet med demoner som förvandlar alla till levande döda.
I ett försök att stoppa invasionen skickas huvudpersonen och några soldater till Phobos, men förgäves. Hela insatsstyrkan slås ut och ensam står han kvar, mot horder av demoner, Doom tar sin början.

Doom var ett utav de första spelen som kom att utspela sig ur huvudkarakärens egna ögon, uttrycket förstapersonsskjutare var inte ens uppfunnet än. Det var efter att id Software avslutat sitt arbete med Wolfenstien 3D som de påbörjade sitt nya, liknande projekt, Doom. Spelet blev en enorm succé och laddades ned utav ca 10 miljoner personer på bara 2 år. Det var så stort att hela genren förstapersonsskjutare då kallades för Doom-kloner. En anledning till att spelet blev så stort var på grund av ett stort urval av vapen och variationen av fiender och att alla av spelet många banor innehöll mänder av hemligheter att utforska.

Dagen som jag fick se att Doom fanns för nedladdning på Xbox Live Arcade så blev jag utom mig av lycka, nästan tio år hade gått sedan jag avnjöt det senast och jag laddade ner det direkt. När den klassiska intromusiken flöt genom mina öran och min kropp började rycka av nostalgiska spasmer så förstod jag att det var värt alla de 800 (nu 400) poängen. Men jag blev också posetivt överraskad när jag såg att man även fick med de 3 expansionerna The Shores of Hell, Inferno och Thy Flesh Consumed och de utmärkta flersplelarlägena Co-op och Deathmatch. Ett spel mer värdigt poängen än Doom i HD kan jag inte hitta, och jag föreslår detta spel till alla som vill uppleva lite spelhistoria.

Denna recension hade aldrig varit möjlig utan Gamereactors
egen favorit, Jonas Mäki! *Trumpeter och fyrverkerier*