Assassin's Creed

Atmosfären i Assassin's Creed är slående. Med ett fantastiskt fräscht tema, härlig fysisk närvarokänsla och en kittlande frihet fängslar spelet från första stund. Brister som repetitiva spelmoment, stundtals frånvarande illusion och tråkigt utformade strider drar tyvärr ner helhetsintrycket men överskuggas av en gripande handling i en levande spelvärld. Friheten och utforskandet lyser starkast när man knuffar sig genom folkmassorna i Acre, hoppar mellan Jerusalems hustak eller klättrar längs med väggarna i Damaskus.

Assassin´s Creed är lite som Gta blandat med Prince of persia. Det med att man kan springa på väggarna och hoppa från hustak. Gta delen är att man kan gå runt och mörda folk och lite i uppdragen.

Handling:?törre delen av Assassin´s Creed spelar du som Alatïr och du blir tidigit i spelet degraderad, tappar både vapen, livmätare och diplom. Som så många gånger förr handlar det sedan om att återupprätta hedern och bygga upp sig igen. Trots att Assassin's Creed är väldigt handlingsdrivet blir det ändå en fri upplevelse. När du kommer till olika städer har du många valmöjligheter utöver själva huvuduppdraget samtidigt som de även påverkar det positivt. Du kan rädda civila som hamnat i trångmål hos vakter, okynnesmörda hit och dit, tjuvlyssna, trängas i folkvimmel eller leta hemliga saker samtidigt som du utforskar staden i minsta detalj. Eller så kan du bara studsa runt på hustaken vilket nästan är bäst av allt. Animationerna är Assassin's absoluta styrka och personligen tröttnar jag aldrig på när Alatïr dra sig upp på hustak och spana över de fantastiska vyerna. Vid de stunderna är Assassin's Creed som allra bäst. Det är unikt, fascinerande och tilldragande.

+ Är att man kan göra nästan allt man vill och gå var man vill .
- Är att det blir lätt tråkigt och det är ganska lätt.