Bioshock

Efter att ha läst ett hyfsat antal medlemsrecensioner och de tillhörande kommentarerna står något smärtsamt klart för mig. Nämligen att folk av någon anledning gillar när recensionen innehåller en småtöntig liten berättelse om hur det gick till när man bestämde sig för att inhandla spelet, när man väl började spela och den dramatiska resan däremellan. Därför ska jag givetvis bjuda på min Bioshockberättelse.

Då Bioshock anlände i slutet av augusti begav jag mig först till Elgiganten. Snålhet är något jag värderar högt och deras förmånliga priser har många gånger gjort mitt liv en aning lättare. Tyvärr skulle bitter besvikelse stirra mig i ansiktet hos Giganten. Bioshock fanns inte där och jag for istället till EB Games.

Väl där gjorde jag helt enkelt så som man brukar, tog ner spelet från hyllan och gick relativt sansat fram till kassan som den vane spelköpare jag är. Det var då hon -expediten- sa något mycket tänkvärt som fortfarande hemsöker mina tankar med jämna mellanrum. "Jag köpte det igår. Det är lite läbbigt faktiskt." så sa hon. Trots denna spektakulära händelse ska jag inte förneka att jag var en aning bitter över Gigantenfiaskot.

Efter köpet var det så dags att leta upp min far. Det hör till saken, min far var med. Jag och min far har en aning snarstucken men ändå adekvat relation. I mina yngre år hade vi ett något begränsat umgänge och på senare tid har fjollan fått för sig att detta borde förändras. Därför tyckte han faktiskt det lät riktigt spännande när jag meddelade min avsikt att införskaffa Bioshock. Ja, hans upphetsning kändes lite väl påtaglig måste jag säga. Ärligt talat skulle jag gärna behålla den minimalistiska relation vi haft sen mina unga dagar.

Medans jag irrade runt på stadens gator fjollade han omkring på EB Games flera minuter efter att jag gått därifrån (!) När vi slutligen återförenades berättade han att han frågat expediten om någon varit där och köpt Bioshock. "Ja, det var en kille med långt hår och skägg som köpte ett ex", så svarade hon tydligen. Ja, det var faktiskt mig hon beskrev. Det brukar gå några månader mellan mina besök hos frisören och då jag är aningen blek i skinnet är all ansiktsbehåring, så som skägg, mycket välkommen då det får mig att se tuffare ut än vad som egentligen borde vara möjligt med tanke på mitt bleka skinn.

När det väl var dags att börja spela placerade jag helt enkelt skivan i Xboxen och satte igång och vad tycker jag om spelet då? Jag tycker Bioshock är ett härligt spel men med ett något skickligare utförande hade det kunnat vara fantastiskt. Men ärligt talat, utförliga åsikter om spelet känns ju liiiiiiite överflödigt med tanke på den fantastiska berättelse jag redan bjudit på.

Allt skrivet i fet stil handlar om spelet, resten är värdelösa sidospår. Fast det kanske du redan lagt märke till?