The Legend of Zelda: Twilight Princess

Ridandes över slätten på sin trogna häst, Epona, närmar sig Link sakta men säkert The Twilight Realm. En mörk värld sträcker sig framför honom. En ond värld. En värld där Link inte längre är sig själv. Där inget är sig själv. En plats där besten i en vaknar till liv.

För precis som i A Link to the Past, måste Link ännu en gång färdas mellan två parallella världar. Anledningen är att en ond magiker, Zant (för övrigt en av de bäst designade skurkarna någonsin) tänker lägga hela Hyrule under mörkrets skugga och det är så klart Links uppgift att ta hand om denna skurk. Kanske låter det bekant. Det ska det göra. Men ju längre du kommer i äventyret desto mer spännande blir det. Allt är inte som det verkar.

Nog om storyn. Link måste ju såklart färdas genom ett par tempel för att kunna lyckas med sitt uppdrag, och det första, ett skogstempel, är en början som svider i hela kroppen. På ett bra sätt. Det är nämligen ett fruktansvärt bra tempel, en början på ett äventyr som bara blir bättre för varje sekund som går.

Variationen i spelet är helt magisk. Först får du kämpa som människa, nästa stund är du varg, och sen tillbaka till människa men då på ett nytt och uppfriskande ställe som får vem som helst att njuta. För att för det första se allt i The Twilight Realm och sedan gå över till samma område fast i den vanliga världen, det är ett häftigt steg.

Men det där med vargen, hur funkar det då tänker du. Det är ett kul moment, och det är tur att det inte är för långa perioder man behöver färdas som varg, för då hade det nog blivit tråkigt. Det är inte lika innehållsrikt som att vara människa. Egentligen spelets enda minus, att det kan bli lite enformigt som varg. Men för det mesta är vargscenariona en frisk fläkt som är intressanta och nödvändiga.

Att man sen styr allt med Wii-moten + nunchuk går ju väldigt bra och pilbåge skyttet är otroligt precist. Kontrollen är väl inget man kan klaga på riktigt och inte heller grafiken eller ljudet för den delen. Grafiken är väldigt vacker, det bästa på GameCube, men inte på Wii (det är ju Galaxy) och även om det inte är nåt grafikmonster vi talar om så är allt väldigt fint, väldesignat och otroligt vackert. Ljudet är dock en aning bättre. Att höra svingandet ut kontrollen är väl rätt häftigt faktiskt, men det är musiken som verkligen skiner i detta spel. Enda nackdelen är väl att det inte är orkestrerat. Annars har allt ljud absolut toppklass, och att vissa människor tjafsar om att Link fortfarande inte säger nåt, ja ni har inte fattat poängen va. Ifall man får höra rösten och det är ett ynka fel på den, ja då är hela stämningen förstörd. För spelet bygger mycket på stämningen, och då vill man sitta och läsa all dialog i lugn och ro, inte försöka hänga med när en person ska försöka härma Link. Tack till Nintendo som vet att det gör sig bäst tyst. Som det alltid har varit.

Sen finner vi inte bara dessa ovan nämnda tillgångar, utan dessa moment i spelet som inte riktigt kan beskrivas. Vissa av videorna är otroligt känsloladdade och vissa är faktiskt riktigt läbbiga, kanske därför att jag är lite skraj av mig.

Men det är dessa moment som gör spelet till ett mästerverk. Ögonblicket då Link får på sig den gröna tunikan, några av de otroliga bossarna eller det ofantligt vackra slutet är bara några av alla fantastiska saker som finns inkluderade i detta mästervärk. Ett mästerverk som väcker känslorna och spelglädjen i mig.

Plus:
Vacker grafik, otroligt fantastisk musik, väldigt varierande, smarta pussel, minnesvärda ögonblick, mörkt och ondskefullt, en av världens coolaste elakingar, bra bossar, stort.

Minus:
Lite väl enkelt, väldigt, väldigt, väldigt lite enformigt under vargstadierna.

96%