Star Wars: Knights of the Old Republic

Vad ska man säga? Jag har alltid haft ett barnsligt intresse för Star Wars och allt vad det innebär; rymdskepp, lasersvärd, kraften, det onda mot det goda, mörka mot det ljusa. Jaja ni vet vad jag talar om, för det finns väl ingen som har missat detta fenomen vid namn Star Wars? Star Wars: Knights of the Old Republic är i alla fall ett RPG-spel som utspelar sig fyra millennium före George Lucas filmer, vilket kan vara lite underligt eftersom allt ser ungefär lika "spacat" som vanligt. Man kan undra om hela galaxen sovit i nästan 4000 år. Jag minns i alla fall då jag äntligen fick spela KotOR. Jag hade tidigt varit hemma hos en polare och hämtat och lånat mig mitt blivande favoritspel associerat till storyn. Det första jag gjorde när jag kom hem var såklart att stoppa in den fösta av mina fyra nya skivor med olika spelkaraktärer på. Det tog sin lilla tid men äntligen fick jag börja spela spelet jag väntat på i ett antal månader.

Star Wars: Knights of the Old Republic är alltså ett RPG-spel och föregångaren till Star Wars Knights of the Old Republic II: The Sith Lords vilket också är helt fantastiskt spel. När jag i alla fall hade skapat min karaktär och sett de klassiska textraderna flugit förbi i en avlägsen galax långt, långt borta kände jag det där suget efter att få spela.

Jag vaknade upp på ett stort krigsfartyg som verkade vara under attack. Efter att en lite småjobbig soldat gått igenom hur man styr sin karaktär och sånt så fick jag äntligen gå ut på upptäcksfärd i mitt skepp. Det första jag hittar är ett par av mina vänner i fight med ett par Sith-soldater. Aja, tänker jag och går blint till attack. Till en början känns turordningssystemet lite ovant i ett Star Wars-spel men det lär man sig snabbt och känns bara mer effektivt ju mer man spelar.

Spelet bygger till största delen på den ganska till synes otydliga handling och de många karaktärer man möter. Ofta är dessa ganska mystiska och verkar dölja mer än de borde men talar gärna om sina levnadsöden under spelets gång. Det mystiska är att jag själv verkar ha tappat minnet och många av de färdkamrater som under spelets gång följer med på ens resa verkar veta ganska mycket om ens egen historia fast från olika perspektiv. Det mest självklara i ett rollspel är ju att man ska få bestämma sitt öde och sin personlighet själv vilket KotOR lyckats riktigt bra med. Väljer man att gå den ljusa vägen och kämpa för en fredlig galax kan man faktiskt känna sig riktigt snäll och uppskattad. Väljer man att istället gå den mörka vägen för att få bringa terror och förödelse till galaxen känner man den kraft den mörka sidan har och hur mycket mer pengar man tjänar. Dock är effekten inte bara känslan i valet av sida utan också får man en starkare force från den sidan man har valt. Väljer man nu den ljusa sidan vilken jag alltid gör första gången av någon underlig anledning blir man mycket starkare i de defensiva krafterna där bl.a. Heal kan hittas. Den mörka sidan ger en mycket starkare offensiva krafter vilka är mycket bra mot fiender, särskilt i klungor. Själv föredrar jag den mörka sidan då man äntligen får visa de horn som alltid finns där i pannan. Man vill ju gärna ta världen med storm och se sitt folk ligga vid ens fötter.

Grafiken i spelet känns kanske lite efter sin tid men har man en bra dator eller ett xbox kan man bättra på mycket. De storslagna miljöerna man får uppleva ser verkligen så storslagna de är menade att vara och filmsnuttarna som ibland förgyller tillvaron är mycket fina. Det finns många planeter att besöka och spelet tar allt från 35-50 timmar, men ändå saknar jag lite av det fira. Spelet är ganska strukturerat och man har inte så mycket att utforska egentligen. Jag saknar lite öppna fällt, stora folkrika städer som går till fullo att utforska mm. Kanske lite fler planeter som inte direkt har något med storyn att göra men bara för sakens skull. Men detta är sådant man endast tänker på efter man klarat spelet och börjat på sin andra omgång. Då känner man att man vill pröva sina färdigheter i lasersvärdsdueller och sin force på nya håll. Men så länge som du smälter samman med den fantastiska handling som detta spel erbjuder försvinner alla negativa tankar och man kan inte sluta.

Betyg
Grafik: 8/10
Spelbarhet: 9/10
Ljud: 8/10
Hållbarhet: 9/10

Jag har aldrig köpt spelet efter jag lämnat tillbaks det men har ett par gånger letat efter det i spelaffärer.
Men nu när Mass Effect kommit ut så får jag vänta med Kotor eftersom Mass Effect är ett måste, nästan.
Måste bara få råd först.

Efter jag spelat Kotor är jag mycket nöjd med namnet Revan och Malak, Malak förblev mitt spelnamn för framtiden och Revan förblev min polares.

Hette Malak på den här sidan förut, men blev bannad. Då blev det FatMachado som för övrigt är mycket fult.
Jag har ofta sagt att jag är kräsen när det gäller spel, och så är det. Och oftast är det bara höjdare som jag gillar, som i det här fallet.