Svenska
MEDLEMSRECENSION

50 Cent: Blood on the Sand

Skrivet av: Leorio   2020-04-18

Spelet som bevisar att det viktigaste som finns är att ha kul. Näst efter helikoptrar. Här är 50 Cent: Blood on the Sand!

Du är förlåten om du tror att 50 Cent: Blood on the Sand är ett skräpspel. Det är ett licensspel och huvudpersonen är en hip hop-stjärna som går bärsärkagång i ett namnlöst land i Mellan Östern - hur bra kan det vara? Okej, historien är knappast gripande, uppdragen är rätt repetitiva, och det finns inte mycket till variation i miljöerna heller, men spelet har något som tar udden av alla sådana klagomål: det här spelet är riktigt, riktigt kul att spela.

Du är förlåten om bilderna från spelet får dig att tro att det här är en rak Gears of War-kopia. Det ser verkligen ut som en Gears of War klon gör det inte? Det är tredje person, det är nergångna krigsmiljöer i brunt och grått, det är stora vapen och en jäkla massa gömmande bakom skydd - det här är Gears of War, är det inte? Nej, det är det inte. Känslan i spelet är fullständigt annorlunda. När 50 Cents svängiga musik spelar över all action och ditt fokus hela tiden är att snabbt gå till attack för att knyta ihop combos, klara specialuppdrag på tid och sätta ett nytt efterlängtat high score, känns det här spelet mer som som att spela någon gammal arkadklassiker eller ett färggrant stoj-och-skoj-spel som Forza Horizon 4.

50 Cent: Blood on the Sands enda ambition är att få mig att må bra, och jag älskar det för det. I början känns det lite tillkrånglat att jaga combos genom att skjuta ihjäl flera fiender på rad, när flödet av action hela tiden avbryts av att du måste byta ammunition och gömma dig bakom skydd, men man vänjer sig vid upplägget. Rytmen och fokuset i spelet det ger det verkligen en egen känsla och smak.

Du är också förlåten om du tror att storyn i det här spelet är idiotisk och skrattretande, men det är den inte. Storyn förenar sig perfekt med den känsla och det sköna driv som det spelmässiga försöker åstadkomma, och det är inget fel på vare sig manuset eller på skådespeleriet. 50 Cent har blivit lovad en dödskalle täckt av diamanter som betalning för en konsert, men när den blir stulen så tänker showens stora stjärna se till att den återvänder till hans ägo igen. Det är allt du behöver veta. Du är ingen hjälte och du är ingen skurk, du vill bara ha de diamanter som du anser dig förtjäna, och det är all motivation du behöver när all action i spelet känns så här skön.

Du är förlåten om du tror att det här spelet är fullständigt over the top, men det är det inte. Eller, det är det ju, men på samma gång är det inte det. Både när det gäller det spelbara och storyn så är spelet faktiskt rätt nertonat i jämförelse med de flesta actionspel, och jag gillar det. Jag menar, visst, det bjuds på coola oneliners, fiender dör på roliga sätt och det är byggnader som rasar ner framför dig, men samtidigt lyckas spelet förmedla en närvarokänsla som är väldigt tilltalande. Spelet lyckas på ett föredömligt sätt sälja att det här är precis vad 50 Cent brukar göra på sin fritid. Visst är det märkligt att 50 Cent håller en stadiumkonsert i en stad som senare visar sig vara en krigszon - var tog de femtio tusen på läktarna vägen efter showen när det inte finns en civilist på gatorna senare i spelet? - men i övrigt lyckas spelet övertyga mig om att 50 Cent verkligen är en stor actionhjälte. Det märks att det är en erfaren författare som skrivit storyn och replikerna i spelet. 50 Cent är in your face, men elegant och nedtonad på samma gång; jag skulle verkligen inte ha något emot att spela fler actionspel med den här snubben som huvudperson.

En avgörande del av spelet är förstås musiken, och även om 50 Cent's musik inte är bland mina stora favoriter så är den perfekt att skjuta skurkar till. Du låser upp en ny låt för varje kapitel du klarar på varje bana, vilket gör att du alltid har en ny svängig sång att se fram emot. Det är lite irriterande att de största klassikerna - In Da Club, P.I.M.P and Wanksta - låser du upp sist, men å andra sidan så har du någonting gott att se fram emot under hela spelet.

Jag gissar att de flesta spelare har rätt låga förväntningar på det här spelet, men om du ger 50 Cent: Blood on the Sand en chans så kommer det att överraska dig. Kontrollen är skön och exakt, vapnen känns väldigt bra, och här finns varken buggar eller designmisstag som kommer i vägen för din väg av förödelse. Sex timmars speltid kanske låter lite kort, men det är den perfekta speltiden för ett lättsamt rakt-på-sak high score-jagande-spel som det är. Spelet drar verkligen inte ut på saker eller fyller banorna med tråkig utfyllnad utan det drar av den sista låten och bjuder på extranumren innan publiken hinner tröttna. Och du kan alltid spela det igen, i jakten på ännu bättre high scores.

50 Cent: Blood on the Sand är sex timmar fyllda av svängig musik, tillfredsställande spelmoment och en otrolig massa helikoptrar. Personerna i storyn anländer och ger sig av i helikoptrar, du får åka helikopter på speciella banor och skjuta på allt och alla under dig, och alla bossarna i spelet består av vildsinta helikoptrar som du ska skjuta ner. Det är verkligen helikoptrar precis överallt i det här spelet, så om du älskar helikoptrar i actionspel så är det här spelet rena drömmen för dig!

Det enda riktigt dåliga med 50 Cent: Blood on the Sand är att det inte finns någon split-screen co-op för två spelare. Det finns två spelare co-op online och när man spelar ensam märks det att banorna och utmaningarna i spelet är skapat för två spelare. Andra actionspel i tredje person från den här tidsperioden - som Gears of War, Army of Two och Kane & Lynch - hade co-op splitscreen för två spelare så det är verkligen en besvikelse att det är spelet inte har det. Hade jag fått röja ner skurkar som 50 Cent och en av hans kompisar tillsammans med en vän hade det här spelet varit rent guld. Nu får det nöja sig med att vara "mycket bra". Vilket är allt annat än en skam för ett licensspel, eller hur?

Fördelar: Massor av rolig action, bra flyt i berättande och i uppdragen, ingen utfyllnad, skön, svängig musik att skjuta skurkar till, underhållande berättelse med välskrivet manus och bra skådespeleri

Nackdelar: Ingen två spelare co-op split-screen, spelmässigt repetitivt, ingen större variation i spelets miljöer

Samlat betyg: 7.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10