Svenska
MEDLEMSRECENSION

Resistance: Fall of Man

"Nä, det här var inte så kul, Hegevall hade rätt", var det första jag tänkte när jag startade Resistance:Fall of Man.
Grafiken är trist jämfört med Motorstorms, ljudet lite platt och banorna gråa, linjära & tråkiga. Jag var beredd att ta fram bågfilen och börja såga, men så hände något.

Efter ett tag börjar historien bita tag i mig och spelet växer, en viss spänning uppstår och vissa banor är riktigt härligt rysningsframkallande.

Visst, det är inget mästerverk Insomniac skapat, men där Motorstorm satsade på snygg yta med lite djup, gör Resistance det diagonalt motsatta. Det är inte übersnygg, alltför mycket grått och stadsruiner med 2:a världskriget-känsla har vi ju sett förrut. Musiken är bra, ljudet är okej men imponerar inte.
Det finns även några fordon som måste styras i spelet vilka inte heller är så roliga.

Nej, det är i storyn och atmosfären som Resistance har sin styrka. Nathan Hale är den tystlåtne hjälten som dessutom, tidigt in i spelet, får ett särskilt band till de attackerande utomjordingarna Chimeras.
Jag ser igenkännande drag från filmer som Arkiv X, Matrix och speciellt Aliens, i den ganska spännande soppa som serveras.
Efter de första tråk-timmarna då man känner sig som placerad i ett medelmåttigt Andra-Världskrigs-FPS, börjar det komma banor som är trånga, klaustrofobiska och obehagliga, ofta med någon liten skrämsel-effekt. Där är spelet som bäst, och jag älskar det!

Spelet blir alltmer Doom-doftande & FEAR-liknande ju längre tiden går och mindre Medal of Honor, vilket jag tycker är positivt.
Tempot kan ibland vara väl dynamiskt, och fiendens intelligens är inte alltid på topp, men det funkar.
Tyvärr var slutet ganska svagt och det är tydligt att en fortsättning är planerad.

Resistance får kämpa i motvind hos mig men lyckas jobba upp sig till en svag sjua.

Medlemsrecensioner18
Samlat betyg: 7.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10