Svenska
MEDLEMSRECENSION

The Legend of Zelda: Breath of the Wild

Skrivet av: Leorio   2019-01-15

Spelvärlden som förenar det bästa med det klassiska med det bästa med det nya. Här är The Legend of Zelda: Breath of the Wild!

Breath of the Wild är mer än ett spel: det är en värld. Det är ett känsloläge. Den ursprungliga upplevelsen av ett äventyr. Hyrule är mer levande än någon annan spelvärld som jag någonsin besökt. Det är det bästa av de klassiska spelen och de moderna spelen förenat i ett.

Men hur ofta kan man berätta samma klassiska historia utan att spelarna tröttnar på den? Breath of the Wild är historien om den ensamma hjälten, den fångade prinsessan, den uråldriga ondskan som tagit över det kungliga slottet och sänt ut sina hantlangare för att skövla landet. Men alla som har någon erfarenhet av berättandets konst vet att det är inte så mycket handlar om vad man berättar men hur man berättar det.

Storyn ställer sig i vilket fall ett par steg bakom utforskandet, experimenterandet, upptäckandet och alla gömda hemligheter. Det här är den bästa versionen av Öppen Värld-konceptet. Du kan äventyra och upptäcka i kompassens alla riktningar och göra det mesta i vilken ordning du vill. Även storyn är upphackad i härliga små bitar, som du kan angripa i din egen takt. Eller helt ignorera den, om du så vill.

Jag avskydde öppna världar innan jag spelade Breath of the Wild och nu älskar jag dem. På ytan är Hyrule är en spelvärld som vi har sett många gånger förut. Vi har den magiska skogen, det vulkaniska berget, vattenvärlden och den heta, ödsliga öknen. Men Hyrule känns som en riktig värld. Eller snarare en dramatisk, fantastisk approximation av en riktig värld.

I Red Dead Redemption och Horizon Zero Dawn är spelvärlden den teaterscen där storyns händelser utspelar sig, men i Breath of the Wild är själva teaterscenen vid liv. Det finns alltid något att göra på varje plats, och om du på något märkligt sätt inte hittar något speciellt att hitta på kan du alltid ta en minut till att bara ta in den fantastiska utsikten och det underbara landskapet, eller teleportera till en någon annan plats där massor av spännande saker händer.

Du är alltid på väg mot nästa helgedom eller nästa torn, redo att erövra ytterligare en liten bit av landet. Det är monster som ska besegras, skatter att upptäckas, gåtor att lösas, främlingar att bli vän med. Många utmaningar har flera möjliga lösningar, så gillar du att lösa problem på konstiga sätt eller göra saker och ting onödigt svåra för dig själv så är det här spelet för dig.

Jag kan bara hitta två svagheter i spelets struktur, och jag tycker inte att de påverkar styrkan eller kvalitén i spelet på något avgörande sätt. Den första svagheten är att Link inte mycket till hjälte och ännu mindre intressant som karaktär. Han är tråkig och ointressant. Problemet är inte så mycket att han jämt är tyst, men att man egentligen inte har någon karaktär alls. Kontrasten till Aloy i Horizon Zero Dawn är stor. Link börjar kännas lite mer som en riktig person när han börjar att få tillbaka sina förlorade minnen, och på ett ställe försöker till och med spelet förklara varför han är en sådan känslolös docka. Men det är mer ett insiderskämt, snarare än att man äntligen får någon slags sympati för honom.

Den andra svagheten är att trots att jag gillar att man kan dra till slutbossen precis när som helst, så hade det kunnat finns ännu starkare anledningar till att göra alla uppdrag i spelet först. Att besegra och rädda de fyra gudomliga bestarna känns hela tiden viktigt, men det har inte samma känslomässiga tvång som att rekrytera alla gruppmedlemmar och göra deras personliga uppdrag i Mass Effect 2. Slutstriden i Mass Effect 2 var också bättre konstruerad och mer emotionell än den sista striden i Breath of the Wild.

Sidouppdragen i Breath of the Wild fungerar precis som i ett rollspel, men med tanke på att spelet inte innehåller några erfarenhetspoäng så känns några av dem rätt poänglösa. Det är lite som i det första Mass Effect, där det är som om huvuduppdragen utspelar sig i ett spel där allt du gör är superviktigt och sidouppdragen tillhör ett annat spel, där du har all tid i världen på dig och kan dra omkring i världen precis som du vill. Jag kan önska att alltihopa hängde ihop lite bättre, framför allt emotionellt.

Bara för att Mass Effect 2 var bättre på det här området, så betyder det inte att Breath of the Wild gör det dåligt på något sätt. Nio av tio uppdrag i spelet är lustfyllda och belönande. Men med jämna mellanrum kommer ett uppdrag som känns ihåligt. Eller som det inte riktigt hänger ihop med resten av spelet. Det hindrar inte spelet från att vara ett mästerverk, då man trots allt kan ignorera de här uppdragen utan problem, men om en uppföljare till spelet ska ha någon chans att överträffa det här spelet så är det det här området som de måste fokusera sina mesta krafter på.

Man skulle också kunna klaga på att spelet är för enkelt. Det finns otroliga mängder av experimenterande man kan göra i spelet, så väl när det kommer till stridssystemet, matlagningen som utforskande, men spelet tvingar dig nästan aldrig att experimentera för att ta dig vidare. Det mesta experimenterande gör du helt på egen hand, av egen fri vilja för att se vad som kommer att hända. Det är å andra sidan en mycket bra sak att spelet är så öppet för alla typer av spelare. Ju mer du ger till spelet, desto mer ger spelet tillbaka till dig.

Många moderna spel tar en massa timmar på sig att komma igång - jag tittar på dig Persona 5 - men de tio första timmarna i Breath of the Wild är magiska. Inledningen av det här spelet är förmodligen de bästa tio timmarna jag någonsin haft i ett spel.

De följande nittio timmarna det tog att klara spelet var inte dåliga heller. När eftertexterna till sist rullade över skärmen hade jag fortfarande inte klarat ens hälften av sidouppdragen eller helgedomsuppdragen. Så det finns massor och åter massor av underhållande saker att göra i det här spelet. Nästan för mycket saker. Världen är stor och det händer saker precis överallt omkring dig. Det kommer att ta hundratals timmar att göra allt i det här spelet.

Jag har aldrig varit ett stort fan av Zelda-serien. Jag gillade A Link to the Past och The Wind Waker, men föll inte alls för Ocarina of Time på det sätt som de flesta andra spelare gjorde. Det här spelet överträffar alla de spelen. The Legend of Zelda: Breath of the Wild är ett äventyr i den bästa bemärkelsen av ordet. Det är den härligaste öppna värld jag har någonsin besökt och det bästa action-äventyr jag någonsin har spelat. Om du älskar tv-spel måste du uppleva det här äventyret och efteråt kommer du att älska tv-spel ännu mer.

Fördelar: magisk och levande spelvärld, den bästa formen av öppen värld, fantastiska möjligheter till experimenterande, massor av saker att göra hela tiden, fantastiskt berättande, härliga sköna färger, roliga strider och många sköna vapen, grymma karaktärer, fina pussel och gåtor

Nackdelar: Link har inte mycket till personlighet, en del poänglösa uppdrag

Samlat betyg: 6.8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10