Overwatch

De senaste årens mest fascinerande, underhållande och motbjudande spel. Här är Overwatch!

Hur länge tar det innan man förstår att ett spel är bra eller dåligt? Två timmar? Fem minuter? Eller behöver man bara titta på en enda konceptbild från spelet för att se att det här är det bästa spelet någonsin?

Overwatch är det första Blizzard-spelet som jag har spelat. Jag spelade aldrig World of Warcraft för jag är noga med att undvika spel som fullständigt tar över ditt liv. Och då jag är en konsol-spelare och inte en PC-spelet så har jag även missat resten av Blizzards spel. Men det här är Overwatch. Det finns till min Playstation 4, och nu när vi ändå pratar om spel som tar över ditt liv... Det här är ett spel som fullständigt tar över ditt liv.

Overwatch är en lagbaserad förstapersonsskjutare, där man spelar sex mot sex online. Det finns närmare trettio olika kämpar att välja mellan. Alla hjältar och alla vapen och förmågor är tillgängliga redan från början. Det enda du låser upp är det rankade läget vid level 25.

Hjältarna är indelade i tre kategorier: damage dealers (dps), tanks och support (healers). Om du vill spela som tank eller healer så får du oftast spela som den karaktär du vill spela som, för de flesta andra väljer att spela som dps. Till skillnad från Splatoon 2, där du först väljer ett vapen inom en viss klass och sedan sätter spelet in dig i ett lag, så sätter Overwatch först in dig i ett lag och sedan får du och de fem andra komma överens och välja vilken karaktär ni vill spela som på samma gång. Så du kanske hamnar i ett läge där du spelar med en helt annan karaktär än den du har tänkt dig, för lagkompositionens skull.

Standard-vanilj-kompositionen är två dps, två tanks och två healers, men det finns alla möjliga sorters kompositioner för olika spellägen och olika kartor att välja mellan. Lägg till det faktum att du kan byta karaktär (och klass) varje gång du respawnar i hemmabasen och varje match förvandlas till ett pokerparti av counters och counters på counters när alla försöker att utmanövrera motståndarlaget med sina val. Det faktum att du inte bara måste hålla koll på vilka karaktärer som motståndarlaget bytt till, men även hålla koll på vilka dina medspelare bytt till, gör Overwatch till ett komplext spel att hålla reda på i varje givet ögonblick.

Det finns fyra spellägen och de är alla varianter av att kontrollera en zon eller beskydda ett fordon. Trots det kaos som följer över att en massa olika karaktärer med olika förmågor fightas överallt omkring dig, så är spelet så mästerligt designat att det aldrig blir luddigt vad som händer. Överväldigande? Ja. Förvirrade? Nej.

Quick Play bjuder både på goda och dåliga upplevelser. Ett spel av det här slaget behöver ett casual-läge förstås, men det är sällan någon bryr sig om att lagspela i Quick Play. Jag förstår att de flesta använder Quick Play som ett slags träningsläge - det gör jag själv också - men om man vill träna på något, så varför inte träna på teamwork? Varför springer alla iväg åt olika håll när vi tjänar så mycket mer på att hålla ihop laget? Det är meningen att vi ska ha kul, inte sant? Och vad är roligare än att samarbeta och vinna lite matcher?

Det är i det rankade läget Competitive Play som saker och ting händer. Här är dina lagkamrater seriösa och dina motspelare också. Det är här spelet kommer till sin rätt, och det är här du kommer att få de där orimligt hårda matcherna som du kommer att minnas i veckor framöver. Matchmakingen fungerar utmärkt, i alla fall i jämförelse med Splatoon 2, och jag hamnar oftast i jämna matcher, där båda lagen kan vinna, vilket gör mycket för inlevelsen och underhållningen.

Om vi bortser från några små, obetydliga detaljer, så finns det bara ett stort problem med det här spelet. Jag pratar om Overwatch mörka sida. Loot boxar. "Ja men, det är ju bara kosmetiska saker," säger någon nu. Men en dålig sak är fortfarande en dålig sak, även fast det hade kunnat vara ännu värre. I Overwatch så får du en låda med kläder, valuta eller krimskrams för varje gång du levlar upp, men du kan också köpa dem för riktiga pengar. Det är inte så att jag inte kittlas varje gång jag öppnar en låda, det gör jag, för jag vill ju ha de där snyggaste, ovanligaste kläderna. Men det faktum att jag blir så upprörd ibland när jag inte får det jag vill ha att jag faktiskt leker med tanken att köpa ett par av de där sakerna får mig att känna mig äcklad.

Det finns många andra spel med betydligt smutsigare loot boxar och mer avskyvärda mikrotransaktioner, men det var Overwatch som gjorde dem populära, och det förtjänar det all kritik i världen för. Om jag hade vetat på förhand att spelet innehöll loot boxar hade jag aldrig köpt det, men nu är jag ändå glad att jag köpte det, för det är ett av de mest underhållande, coola och älskvärda spel som jag någonsin spelat. Trist bara med de förbannade lådorna!

Fördelar: fantastisk karaktärsdesign, färgglad, härlig världsdesign, klockrena spelmoment, mycket action och strategiskt tänkande på samma gång, man kan träna tillsammans mot AI-motståndare, alla spellägen är enkla att förstå, massor av uppdateringar och olika säsonger håller spelet vid liv

Blandat: spelet kan fullständigt ta över ditt liv

Nackdelar: loot boxar, den där grymt irriterande röda skylten som dyker upp mitt i skärmen när någon har lämnat ditt lag