Boktai 2: Solar Boy Django

Det här är en recension på Snatcher till Mega CD, men det finns inte på GR:s lista över spel, så jag skrev det här på Boktai 2 som också är en Konami spel och har lite Kojima inblandning. Den är längst ner i bildform. Texten under är Snatcher relaterat. Fan vilken jävla fail till text det här blev. LÄS INTE DEN HÄR TEXTEN!!! Det är inte värt det! Du kommer dö! Inte av texten, men en dag kommer du att dö! Deppigt eller hur? Äh, bry dig inte om det. Jag kommer också dö. Bruce Lee har redan dött. Så det så. Jag hoppas någon läser den här texten när jag dött och kommer tänka "Holy shit! Han visste att han skulle dö!! Hur kunde han veta det? Fan vilken foreshadowing!"

Nu har jag dålig samvete att jag inte recenserar Boktai 2: Solar Boy Django. Det är säkert ett bra spel, jag har inte spelat det dock. Jag har velat spela första Boktai, men aldrig gjort det, så det gäller samma sak med Boktai 2. Att jag vill spela det alltså och att jag inte har spelat det. SUUUUUUUUUUUUUUNLIIIIIIIGHT!!

................................................................

(var uttråkad så jag skrev en Snatcheresque berättelse/åsiktsbabbel grej. den är lång, så du (framtida JAG mest troligt) vet och pladdrig. Snatcher är bra grejer och jag önskar verkligen att Konami skulle lägga ut den på någon digital tjänst, men ja, emulera spelet om du är intresserad. Varning dock, det är mycket läsa. Men jag tycker det är värt. Whatever... ska dricka läsk nu)

---------------------------------------------------------

En regnstorm öste ner den natten. Stormen hade pågått i flera dagar. Regndropparna var salta, blixtarna high-res och mullret fylld med vrede och förbannelser. Det var en artificiell storm (mörka moln fyllda med tårar och vrede), en storm skapad av människohand. Det var HAN igen. Den där japanen i Tokyo. Jag hade varit med om det här förut.

2002 och 2008 hade liknande moln fyllt upp skyn. Upprörda fans tårar hade dunstat upp och skapat unika salta moln över hela världen som sedan börjat läcka när lufttrycket blivit fylld med nog vrede. Min privatdetektivbyrå som specialliserade sig på tv-spel hade fått många upprörda kunder den här tidsperioden,"Varför måste jag spela som en blond fjolla för!?", "Vampyrer och jävla fettomonster på inlines!?", "NANOMACHINES!!", "Varför gjorde HAN på det här sättet!?".

"Han" människorna refererade till var Metal Gear Solid seriens regissör/kreatör HIDEO KOJIMA. En man med över trettio år lojal tjänst i spelindustrin och som enligt en tillförlitlig källa sägs ha en kropp som uppstår 70% av film. Hur detta är möjligt vet jag inte, men när man har jobbat med mitt yrke sålänge som jag har gjort, inser man att livet är fylld med ting som inte går att förklara. Inte med ord alla fall. En kvinna förklarade en gång till mig vad som fanns på andra sidan av ett svart hål genom en massage.

När jag hörde att HIDEO KOJIMA släppt sitt nya spel Metal Gear Solid V: Phantom Pain och några dagar senare såg hur saltmolnen dök upp över himlen var jag inte direkt förvånad. Speciellt inte den här gången. KOJIMA hade blivit sparkad under dramatiska förhållanden av KONAMI och upprört miljontals fans. Folk var fly förbannade, de kallade KONAMI sämsta spelföretaget någonsin (värre än EA!) och började redan sia om företagets undergång utan KOJIMA. Och sen kom MGSV ut och folk förlorade förståndet igen. Ännu en jävla twist, ännu en jävla trollning. "Han har spelat alla på sin fiol igen" sa jag till min bulimiska katt som höll på att äta en hel tårta. Katten var groteskt tjock fast den spydde upp hälften av allt den åt.

Jag var i desperat behov av pengar. Katten blev omöjlig att bo ihop med om den inte fick sin dagliga dos tårta och trerätters middag (saker som inte direkt var billigt). Jag förväntade mig att en arg fanboy snart skulle storma mitt kontor och kräva att jag luskade ut motiven bakom Kojimas nya twist. Ingen knackade på dörren. Det var inte förran Dag 27 av regnet som en människa klev in på mitt kontor och ville erbjuda mig ett jobb.

Det var en man i tjugoårs åldern. Han såg ut som grovsopor ute i solen luktar. Jag kunde se att han var en man som fått sitt hjärta krossat, ögonen var desperata och förvirrade, likt en man som just blivit skjuten av sin egen hund (eller sin fetmadrabbade katt). Till min stora förvåning var mannens röst klar och tydlig när han började prata, det var en röst utan tvekan och som inte ville höra ett nej, en röst som inte ofta hörde ett NEJ. Jag kunde höra att han hade pengar. Det var en sån röst.

Jobbet han erbjöd mig var inte en undersökning av det nya Metal Gear Solids story som jag hade förväntat mig. Han ville istället att jag skulle ta reda på om HIDEO KOJIMA var inkompetent, en "George Lucas av spel" som han själv beskrev det. Mannen förklarade att det nya Metal Gear Solid saknade allt han tyckte om med serien, han hade inte heller tyckt om Metal Gear Solid 4 eller Peace Walker. Han berättade att hans tro på KOJIMA hade börjat fallna och att en ny narrativ hade börjat spridas runt i MGS fankretsar, att de tre "bästa" spelen i serien - Metal Gear Solid, Metal Gear Solid 2 och Metal Gear Solid 3 - hade alla en sak gemensamt och det var att de hade en man som hette FUKUSHIMA som KOJIMAS skrivpartner. Var det så att det riktiga geniet bakom Metal Gear serien egentligen var Fukushima?

"Ta reda på det. Ja... jag måste veta", rösten sprack för mindre än en milisekund, men för att mannens ansikte var stelare än en fryst stenbumling, ljöd varje yttring av känslor högre än en könsneutral pronomen yttrad i en gangstarap låt om "bitches and hoes". Jag tog emot jobbet, även om hela konceptet med att en skrivpartner var mer "ansvarig" för kvaliten av ett spel än personen som var regissör/producent/designer OCH den ledande författaren, var helt absurt och lät som en vredesfylld fanboys rationalisering till varför spelen han inte tyckte om sög, men när ens katt sitter i ett hörn utan att något att spy upp och slipar sina klor, är varje jobb värd att ta.

Mannen hade gett mig en generös förskott, så jag for ut till regnet tillsammans med katten under armen. Efter en snabb visit på "ALL YOUR GAME ARE BELONG TO US" stans bästa och mest prisvärda butik för retrospel, men samtidigt den mest elitistiska, där man var tvungen svara rätt på ordentligt obskyra tv-spels relaterade frågor som "Vem är designern för Last Armageddon?" eller klå något gammalt tortyrsvårt spel för att ens kunna komma in i butiken.

Jag valde nästan alltid spelen, för jag hade kanske den fetaste katten som någonsin existerat, men det var en katt som kunde spela reflexprövande tv-spel bättre än någon jag mött. Allt kattdjuret behövde var ett par händer, mer specifikt MINA händer. Dagens fråga var mer obskyr än tredje ordet som sas av Sammo Hungs karaktär i Hong Kong dubben av Wheels on Meals. Frågan var så obskyr att jag inte ens förstod den, för frågan ställdes i det påhittade språket "PANZERESE" som används i Panzer Dragoon spelen. Personalen verkade ha ansträngt sig extra idag och kopplat frågan med spelet, för spelet som man var tvungen att klara ut var det första Panzer Dragoon. Jag satte mig framför burkteven, plockade upp Saturn kontrollen och gned på en av kattens morrhår som lossnade och därunder var ett litet jack som jag kunde koppla in en liten sladd, en sladd som var direktkopplat till fetkattens hjärncentra och mina händers motorik, så katten kunde ta direktkontroll över mina händer i 67 minuter. En uppfinning jag fått som belöning efter ett jobb jag utfört för ett gäng galna vetenskapsmän som var övertygade om att Zelda: Majoras Mask innehöll en hemlig kod som berättade om världens undergång. Katten klådde spelet utan problem. Som belöning kliade den sig själv bakom örat med mina händer.

I affären hälsade jag på ägaren som döpt om sig själv till Billy Kane och snurrade just nu på en Bōjutsu stav. En kvinna som jag stött på här förra veckan var fortfarande kvar i butiken. Kvinnan stank som ospolad råttkadaver. Det här var inte en ovanlig syn i butiken, för när väl en person klarade av de huttlösa kraven för inträde, ville många inte lämna shoppen i rädsla för att aldrig ha chansen att komma in igen. Jag köpte det jag behövde och lämnade butiken.

Jag svängde in på en restaurang och beställde in nog med mat för tre personer, medans katten åt (med två små skålar bredvid som den kunde kräkas i) slog jag på min Game Boy Color och började spela Metal Gear: Ghost Babel. Anledningen till detta var för att det här var det enda spelet i hela Metal Gear serien helt och hållet skriven av FUKUSHIMA. Det var dags att se hur mannens skrivkunskaper var.

Ghost Babel hade utan tvekan det där patenterade Metal Gear känslan. Mycket tack vare att Yoji Shinkawa (mannen bakom art-direction för alla Metal Gear Solid spel sedan Metal Gear Solid) designat karaktärerna och spelets Metal Gear. "It looked the part, but could it talk the talk?" Svaret var JA. Det var ett bra spel, speciellt själva spelmomenten var väldigt underhållande med smygandet och bossfighterna, handlingen var välskriven, fast kanske lite väl simpel i MGS standarder, fast det behövde inte vara en dålig grej. Det var ett bra spel helt enkelt, med bra manus. Kanske var fansen något på spåren?

När jag och katten kom tillbaka till kontoret la jag fettot i garderoben bland mina gamla Goth kläder, plagg jag inte kunde bry mig mindre om de blev nerhårade. Anledningen jag ens blev Goth för lägesedan var för att kunna bära långa rockar och nu när jag är privatdetektiv är långa rockar obligatorisk arbetsklädsel (för mig alla fall). Jag knep ner några energidrickor från kylen, slog på teven som flimrade till liv som en epilepsiattack och gjorde mig redo för en maraton spelning från första Metal Gear hela vägen till Metal Gear Solid Peace: Walker. Jag öppnade en burk Franks, tog fram mitt anteckningsblock och gjorde mig redo för galenskap.

52 timmar tog det att klara ut hela sviten. Jag hade fått en skäggstubb lika grov som älgpäls, ringar under ögonen mörka som rymden och anteckningsblocket hade sidor fyllda med text gällande Metal Gear serien och hur det förändrades efter att FUKUSHIMA lämnade efter MGS3.

Jag var helt slut efter min maratonsession och däckade där på soffan med anteckningsblocket i handen. Förmiddagen dagen därpå vaknade jag upp och efter en frukost bestående av duschvatten och såpa traskade jag till datorn för att se vad FUKUSHIMA hade gjort efter att ha lämnat Metal Gear Solid serien. Inte mycket visade det sig. Ett PSP spel kallat Freedom Wars som han var Scenario Quality Director för. Ett Special Thanks i atmosfäriska plattformaren Rain. Det var det.

Jaha, det hjälpte inte alls (vadfan är en "Scenario Quality Director" för något?) Jag plockade fram min PSP Vita och laddade ner Freedom Wars och spelade igenom det. Ett helt okej spel som utspelade sig i framtiden där alla människor från födseln är dömda brottslingar och människor bor i underjordiska fängelsestäder som krigar emot varandra och i spelet slåss man mot stora monster på ytan och samlar ihop material till sin stad. Det var väldigt "Anime", med färgglada karaktärer i väldigt tydliga arketyper och stora överdesignade monster.

Sedan spelade jag Rain. Vilket var ett melankoliskt litet spel med en osynlig pojke som springer igenom en värld som är ständigt i regn. Spelmekaniken kretsar kring att pojken syns bara i regnet (hans silhuett blir synlig) och det gäller att undvika regnet så att fiender inte ser en. En väldigt atmosfärisk litet spel med inte mycket djup i spelmekaniken, men med stark presentation och mystisk samt poetisk handling. Ett fint litet spel.

Jaha, det var vad FUKUSHIMA hade jobbat efter MGS med. Om jag bara kollade såhär rakt av, fanns det inget i RAIN eller FREEDOM WARS som påminde mig om MGS spelen. Inget som jag gillade med dem alla fall.

Suck.

Jag gillade inte det här uppdraget, det var ett alldeles för subjektiv ämne att kunna göra något vettigt av, att bara kolla på vad KOJIMA gjort och vad FUKUSHIMA gjort var att slåss mot människors subjektiva smak. Om jag verkligen ville få reda på vad exakt FUKUSHIMA jobbade med i MGS spelen fick jag helt enkelt gå direkt till källan, kontakta FUKUSHIMA och prata med honom. Det var dock lättare sagt än gjort. Jag försökte hitta honom i Japans personregister och det fanns över 574 Tomokazu Fukushimas i Japan. Jag kontaktade SONY, men kom inget vart. Det här funkade inte, jag behövde hjälp av någon som levde i informationsvärlden, någon som kunde hitta vem som helst för att de levde där. Jag kontaktade den främsta hackern jag kände - Lakritsfåg3l. Hon svarade nästan på direkten, hennes röst var trött, som en röst som just vaknat från en tupplur man inte kom ihåg att man tagit. Jag frågade om FUKUSHIMA och till min förvåning visste hon direkt vad jag pratade om, hon berättade att namnet nämnts flera gånger de senaste veckorna och månaderna, men hon ville inte prata mer om det här på telefon. Vi bestämde för att träffas på Klubben "Read Only Memories". Jag gick till kylen, tog en metallburk och la den i fickan och slängde en falukorvsring åt katten som fångade den i luften med en snabb snärt från svansen.

- Du stannar här katt. Vakta lägenheten sålänge.
- Mjau.
- Fan, jag glömde jag behöver en...

Jag tog en papperspåse, ritade en döskalle på den och la den i fickan innan jag vandrade ut. Staden osade av liv ikväll, det salta regnet hade färgat avlopsbrunnkanterna vita och folk skrattade under sina praplyer. Jag kom till klubben och en vakt stod utanför med en HULK mask på ansiktet. Jag vandrade mot klubbingången, men vakten stoppade mig.

- Du behöver en mask för att komma in.
Jag tog min papperspåse från fickan och svepte den över huvudet.
- Du behöver en RIKTIG mask.
- Det här är en RIKTIG mask. Ser du inte?
- Det måste vara en mask på en fiktiv karaktär.
- Va?... Hahaha, bra skämt där! Du lurade mig nästan! Att en vakt för R.O.M inte skulle känna igen Commander Sonta, det skulle varit bra pinsamt det... du... Du känner väl igen Commander Sonta?
- Va!? Åh, jo jo, det är väl från den där, aah, vad hette det nu.
- Från Robo Luchador Tales. Sonta är bara den coolaste jäveln som någonsin burit ett par färgglada kallingar med spets på!
- Ja, exakt, Robo Luchidor Tales.
- Luchador.
- Ja så var det. Det är bara att kliva in.

Jag klev in i klubben och traskade till ett bås där en kvinna med Pingu mask satt och sörplade på en blå drink.

-
- God kväll hacker.
- Vad är du utklädd till egentligen?
- Inget. Jag bara bluffade mig förbi vakten.
- Lögner om fiktion.
- Här är ditt sås.

Jag rullade över metallburken fylld med Bearnaisesås till Lakritsfåg3l som öppnade upp den och smakade av såsen med fingret. Hon började vibrera av glädje. "Du gör den bästa såsen, jag förstår inte", "Använd riktig smör, det är det enda", sa jag och kände lukten av min tvålluktande andedräkt inne i påsen. Lakritsfåg3l tog en burk med piller från hennes ficka, hällde en handfull in i såsburken och började äta. Hon vibrerade och sprittade under hela vår konversation. Hon förklarade att varför hon ville mötas såhär var för att något skumt var på gång med FUKUSHIMA, att mannens namn plötsligt börjat dyka upp på regulär basis på internet, till och med före Metal Gear Solid V: The Phantom Pain kom ut. Och att anledningen jag hade sånna problem med att hitta honom var för att det gick rykten om att han var död, mer specifikt mördad av the Yakuza. Jag undrade varför en vanlig löneman på ett spelföretag skulle bli mördad av Yakuzan, men hon visste inte. Kanske spelskulder, knullade fel kvinna, eller att någon ville få tyst på honom. Vem vet?

Jag tackade henne, hon sa inget utan studsade bara iväg till dansgolvet som en hög orkan. Jag återvände tillbaka till lägenheten. Jag la mig på soffan och med katten i famnen läste jag på lite mer om KOJIMAS karriär och de senaste nyheterna om hur KONAMI behandlat sina anställda. Hur KONAMI inte velat sparka folk, utan tvingat respekterade speldesigners som Igarashi att börja jobba med att städa gym och pachinkomaskiner så att de skulle sluta självmant. Att före detta anställda inte fick ha sina år på KONAMI på CV:et och såg till att deras sjukförsäkring inte gällde längre. Inte konstigt att folk är upprörda på KONAMI. Jag somnade till ljudet av regnet som smattrade mot fönstret och drömde om en dansande Pingu.

Två veckor efter återvände min kund och jag redogjorde vad jag funnit sittandes i mitt kontor. Jag sa sanningen: Att hela det här "FUKUSHIMA är det riktiga geniet bakom Metal Gear Solid serien" narrativet var larvigt. Min kund som var klädd i kostym den här gången, frågade om citatet från Agnes Kaku (personen som översatte Metal Gear Solid 2, Metal Gear: Ghost Babel, D2 och andra spel från japanska till engelska) som löd "Kojima is not a writer", "I think he(Kojima) is very bad at writing characters", "He wouldn't last a morning in a network TV writers' room..", etc. Och att det bästa manuset hon någonsin fått var den till Metal Gear: Ghost Babel (spelet skriven av FUKUSHIMA).

Jag förklarade att hennes citat om Metal Gear: Ghost Babel referar inte till själva spelmanuset, utan hon pratar om ett bonus feature som finns i spelet. Ett radio drama som man kan läsa i spelets CODEC kallad IdeaSpy 2.5 skriven av Shuyo Murata (skrivpartner till KOJIMA som jobbat med MGS2, MGS3, MGS4, Peace Walker och MGSV). Enligt Agnes Kaku: "It's easily the only decent piece of writing in the Metal Gear franchise". Så om man lyssnar på Agnes Kaku är alla MGS spelen skräp, till och med de som FUKUSHIMA var en del av och att skrivpartnern som fortfarande jobbar med KOJIMA är den enda som kan skriva i hela hans gäng av oduglingar.

Mannen rättade till sitt hår och rätade på ryggen där han satt rakt framför mig. Han verkade väldigt stel av någon anledning. Katten låg och sov djupt på en kudde i hörnet av rummet. Jag fortsatte. Jag berättade att enligt min egen subjektiva åsikt fanns det inget i Freedom Wars eller Rain som ens påminde mig om Metal Gear Solid serien, men om man gick tillbaka i KOJIMAS spelografi och spelade igenom SNATCHER, POLICENAUTS och METAL GEAR 2: SOLID SNAKE (spel som KOJIMA skrev själv) märkte man av samma DNA som i Metal Gear Solid serien. Samma långa monologer, underliga och karismatiska karaktärer med intressanta bakgrunder, stor fokus på worldbuilding, technobabbel, tvister i handlingen och mycket mer.

Jag förklarade också att jag fann hela det här uppdraget fånigt för så mycket handlade om personlig smak och spekulation. Kanske enligt honom gick hela MGS serien åt helvete efter MGS3, men många älskar spelen efter det. Och många hatar MGS2 och det finns folk som ogillar MGS3. Kanske var det FUKUSHIMA som höll allt under kontroll. Vem vet!? Men det kan lika gärna vara att KOJIMA blev less på serien. Han har sagt att han har velat göra andra spel än MGS sedan MGS2. Eller kanske att KOJIMAS favorit kafé stängde ner och sedan dess har han varit på dåligt humör och skrivit dåligt!! Eller att det där kaffet gav han geniala kunskaper som han aldrig kunnat få igen! Det kan finnas tusen anledningar till varför saker förändrades och sålänge vi inte får riktigt försthandskälla som säger vem gjorde vad, eller varför saker blev som det blev, är allt det här bara åsikter och spekulation.

Problemet är the Cult of Personality kring Kojima. Folk tror att han gör ALLT - vissa människor tror säkert att han knackar själv koden till dessa enormt komplexa spel. Det finns många människor som gör dessa spel till vad de är, Yoji Shinkawa till exempel är mannen man ska tacka för hur Otacon är karaktäriserad, hur sexig Snake är, att Cyborg Ninja existerar överhuvudtaget och hela spelseriens sexiga och coola utseende. Visste du att Kojimas tanke för Otacon i början var en fet vetenskapsman med keps som käkade choklad hela tiden, men Shinkawa ritade honom istället som Otacon vi känner idag och KOJIMA tyckte det passade bättre. Shinkawa ritade också fanfavoriten Cyborg Ninja på helt egen basis inspirerad av BLACK NINJA från Metal Gear 2 och sa att det skulle vara coolt med en Ninja i spelet, vilket fick Kojima skriva hela Cyborg Ninja delen av manuset. Solid Snake var också menad från början att vara mer "Dandy" och äldre utseendemässigt, men Shinkawa föreslog att Snake borde vara mer som Van Damme med smidig och muskulös utseende.

En annan person som var en stor anledning till varför det första Metal Gear Solid spelet blev en så stor succé och blev hyllad för sin dialog och handling är Jeremy Blaustein. Mannen som var ansvarig över lokaliseringen av det första Metal Gear Solid (och Snatcher) och fick spelet låta mer naturligt och "coolare" i våra öron. En av få saker han inte ändrade på var det utskrattade "Do you think love can bloom on a battlefield?" för att KOJIMA slogs för att det skulle bli direkt översatt. Jeremy Blaustein fick senare sparken av KOJIMA för att enligt honom ändrade Jeremy för mycket i manuset. Det här berättar om det välkända faktumet att KOJIMA är en perfektionist. Det ska vara exakt som han vill att det ska vara. Han är producent, designer, manusförfattare och regissör. Allt du tycker är dåligt och allt du tycker är bra i dessa spel blev i slutändan godkänd av KOJIMA innan det gick in i spelen. Okej, nu börjar jag låta som en del av kulten kring KOJIMA själv. Men du fattar vad jag menar. Det är regissören som har den största kreativa kontrollen i ett verk. Det är därför oftast regissörer får ta skiten om ett spel/film är dåligt, eller beröm om det är bra.

Det här är vad FUKUSHIMA förtjänar beröm för. Ghost Babel manuset, scenariot för Metal Gear Ac!d, External Gazer i Snake Tales (it's fucking amazing) och säkert många fina stunder i CODEC samtalen tillsammans med Murata och säkert många skit moment i CODEC samtalen.

Sen vet vi inte vad han gjorde, kanske hade han alla de bästa ideerna till dessa spel, eller kanske helt idiotiska, As far as we know FUKUSHIMA kanske ville att SOLID SNAKE skulle slänga bajskorvar på SOLIDUS och KOJIMA sa "Nej, det är lite för överdrivet". Vi har ingen aning.

Om KOJIMAS nästa spel är bra, då kommer nog dessa teorier dö ut, om spelet är kass, då kommer nog denna FUKUSHIMA teori bli ännu mer populär. Framtiden får utvisa.

Efter min långa utlägg tog jag en andningspaus och väntade på kundens reaktion. Han satt stilla på stolen och kollade sedan mig in i ögonen med en neutral blick. Jag hade ingen aning om vad han tänkte eller kände. Tillslut sa han något.

- Så enligt dig är hela den här FUKUSHIMA teorin nonsens. Korrekt?
- Ja. Om du gillar eller ogillar någon av KOJIMA regisserade MGS spelen, borde skulden läggas på KOJIMA. Rakt framför dig har du en 50 sidor lång dokument där jag går igenom i detalj över varför jag finner hela den här FUKUSHIMA teorin dum och bustar myths som byggts omkring FUKUSHIMA.
- Ingen annan vet om det här dokumentet?
- Nej. Bara jag.
- Är det här det enda exemplaret?
- Ja.
- Bra. Du har gjort en utmärkt jobb herr detektiv.

Innan jag hann reagera drog mannen upp en tazer från sin ficka och sköt mig med 20 miljoner volt. Mina ben gav vika och jag kollapsade ihop som en påse cement. Mannen la sin hand i munnen och drog ut en dolk. Katten fortsatte sova. Jag försökte köpa tid och drog till med en gissning. Min röst lät som en sprucken fiol.

- Är du från Konami?
- Korrekt herr detektiv. Du vill ha en anledning förstår jag. Allt du behöver veta är att KOJIMA har dragit vanära över KONAMI och han ska bestraffas. Först ska vi förstora hans rykte och sedan hans liv.
- Det var ni som startade FUKUSHIMA ryktet?
- Korrekt. Ni är bra på ert jobb detektiv. Därför måste ni tas hand om, kanske någon annan kommer och frågar efter samma sak som vi och ni säger vad ni sa till mig. Det är inte en risk vi kan ta. Vet du vad KONAMI betyder herr detektiv?
- Galen?
- Ni är rolig herr detektiv. KONAMI betyder "Liten våg". Men vi är fast beslutna att växa, vår lilla våg ska snart bli en tsunami som sveper över hela världen. Vi har stora planer... Jag har sagt för mycket.
- hehe. Synd att det kommer misslyckas bara.
- Herr detektiv. Jag begår inte misstag.
- Du säger det, men du har redan begått ditt misstag. Du begick det samma sekund du trodde JAG var den största faran för dig i det här rummet. För det är jag inte.

Katten hade vaknat upp från sitt slummer. Dess svans stod rakt upp och ögonen som lyste blått var fokuserade på Konami mannen. Kattens svans växte i längd och blev hård som metall.

- För du förstår HERR Konami. Det är där ingen vanlig katt.

Ett KLING hördes och plötsligt susade kattens svans igenom rummet som en rakbladvass piska och skar av mannens fingrar. Tazern i hans hand föll på golvet och jag kunde röra på mig igen. Jag reste mig upp från golvet, Konami mannen hoppade emot mig med dolken redo att dräpa, men katten sköt ut stenhårda hårstrån från sin rygg som fick mannen att slungas bakåt och krascha mot väggen.

- Som sagt, ingen vanlig katt. Han är musklerna i vår lilla detektivbyrå här, förstärkt med alla slags coola cybernetiska implant. Så bäst du fortsätter med din lilla berättelse om KONAMI och era planer, eller så får du vara den första människan på jorden som får uppleva hur det känns att äta sina egna ögon samtidigt som en katt krälar runt i din hjärna och jag hyvlar av ditt hud med en osthyvel.

Mannen ställde sig på knä och högg sig själv i magen med sin dolk, ett lätt "phoof" hördes när eggen punkterade skinnet och sjönk in köttet. Mannen drog sakta upp dolken till bröstkorget, sen drog han ut den, mannen svettades och skakade, han lät kniven sjunka in i köttet igen och drog kniven först upp och sedan ner, ner, vänster, höger, vänster, höger och avslutade sedan med att skära av sin egen hals. Han hade begått seppuku genom Konami koden. Hans inävlor hängde ut och det varma blodet ångade. Jag stod där i tystnad och kände mig äcklad.

Katten hade blivit smalare, den tassade fram till kroppen och slickade på mannens blodiga hand.

- Ät inte det där katt. Det är ruttet.