The Legend of Zelda: A Link to the Past

Regnet smattrar mot hustaket. Link ligger ihopkrupen under täcket och har ingen aning om dom onda krafterna som är i farten. Han tittar försiktigt upp och ser sin farbror springa ut ur huset med ett svärd i högsta hugg. Vad är det som försiggår?

Ungefär så här börjar Links tredje äventyr, och enligt många är det också hans bästa. Här ligger mystiken på sin topp, och ingenting är som det verkar.
Här färdas Link genom Hyrule i två dimensioner, och kontrollen är perfekt. Inga men. Nej faktiskt inte. Det är aldrig problem med styrningen så jag har inga "men".

Grafiken då? Den är väl ända inte perfekt? Jo, snudd på. Det är en väldigt vacker värld Nintendo målar upp, och ord som dålig skärpa, skärmuppdatering eller liknande finns inte. Den är otroligt stilren, jag satt ju till och med och spelade det på Game Boy Player så jag har sett det "in action". På storbilds- TV.
Även musiken är bedårande vacker, och jag vet inte om det är någon speciell låt som är dålig. Vissa av ljudeffekterna är dock en aning fula, men det är inget som drar ner betyget.

Det utspelar sig i en gigantisk spelvärld, dubbelt så stor som det man ser på kartan, och, ja just det, kartan är väldigt precis. Ville bara säga det. Även om miljöerna i den stora världen inte är jättevarierande så finns det gott om sånt i templen. Och om det finns många tempel. Det kan du lita på. I princip allt du kan tänka dig finns i templen. Och i slutet finns det, som på vanligt Zelda manér, en häftig boss. Dom är relativt svåra men har såklart en svag punkt, precis som det alltid är i Zelda spelen. Lite list och skicklighet alltså.

Fiender, ja det finns det gott om, i regnbågens alla färger och med olika svagheter eller såna som bara tål en otrolig massa stryk. Och sen dom som hälsar hem på första slaget förstås. Men enformigt det blir det aldrig, att döda vakter och annat tilltugg, lösa orealistiska pussel eller bara lite hjärtbitar tills hjärnan kokar över blir aldrig tråkigt. Och hemliga föremål och hjärtbitar, det finns det gott om. Tillräckligt för att räcka genom hela livet med tanke på att jag inte hittat alla än.

Allt är i princip perfekt, det finns en del småsaker kanske, men dom är knappt märkbara och i Zelda- spelet som tävlar om titeln mörkast och bäst i serien finns mycket att hämta. Kanske till och med mest.

Plus:
Perfekt grafik, perfekt musik, perfekt spelkontroll, stor värld, mystiskt, legendariska bossar, oförglömliga ögonblick, Dark World!

Minus:
Minimala antalet pussel och tempel har en lite osammanhängande uppbyggnad...

95%