Star Wars Battlefront II

Du som följt nyheterna kring EA den senaste tiden har nog redan en ".. bad feeling about this!". I synnerhet har kritiken handlat om lootlådor, något som möjligtvis överskuggat spelets andra brister och styrkor. Vare sig du tillhör fanboy-sekten som vet färgen på Darth Mauls underkläder eller bara letar ett härligt FPS-lir till vintern så är sanningen att det inte finns mycket ljus att hitta. Nu till saken..

Efter att den pompösa Star Wars-musiken och diverse ansvarigs logotyper rullat så finner du möjligheten att spela seriens största nyhet: Story. Singleplayerläget har en egen story som utspelar sig mellan Episode VI och Episode VII där du axlar rollen som Iden Versio - Commander för Rymdimperiets elitstyrka "Inferno Squad". Detta elitförband gör grovjobbet där ingen Stormptrooper lyckas träffa något. Mestadels känns det som om Iden utgör hela styrkan i gänget och gruppens två andra karaktärer (Del och Hask) finns för att fylla ut kampanjens oinspirerade uppdrag med både lika oinspirerad dialog som drama. Lite tid ges för att berätta om hjältinnans och hennes kumpaner, motståndare och riktigt vart handlingen vill gå. Vad är egentligen målet? Frågan ställer jag mig varje ny bana. Den här basen utgör ett hot, den måste slås ut. Varför? Något "oväntat" händer! Återigen.. varför? Bristen på djup kring vad Iden och hennes kumpaner faktiskt vill uppnå lämnar ett lika krystat manus som Episode I-III blandat med "starcards" från spelets multiplayerläge - och det känns inte alls bra. Det lilla som håller upp storyläget är just avslutet men utan varken gameplay eller handling som lockar så drar det ned spelvärdet något ordentligt.

Multiplayern erbjuder något mer kvalité med spellägen såsom Galactic Assault, Starfighter och Heros vs Villains. Här finns även Team Deathmatch och Strike som jag inte kommer lägga någon tid på. Galactic Assault är spelets "standard-spelläge" där vi får slåss som fraktioner från alla trilogierna. Spelläget består utav 8 olika banor från olika episoder där lag om 20 spelare tävlar om uppdrag och att samla battlepoints för att kunna spela som en utav fraktionens hjältar och supersoldater. För samma poäng kan du även spawna i olika fordon såsom speederbikes, X-wings, Tie Fighters eller under begränsad tid manövrera vapnen ombord på t.ex en AT-AT Walker - förutsatt att dem finns tillgängliga. Vardera match består utav en rad "sektorer" som försvarande lag ska hålla anfallarna borta ifrån. Oftast brukar anfallare få tidigare nämnda farkoster för att lättare slå sig igenom.

Något som bidrar med mycket frustration är just att dessa farkoster mestadels är osårbara och går inte att styra fritt. På bland annat banan Hoth känns upplägget förskräckligt likt banan Theed Palace från betan där Rymdimperiets AT-AT:s ständigt rör sig sakta framåt och du som anfallare och chaufför har ingen möjlighet att ens gira lätt åt höger eller vänster. Matcherna blir därför sällan olika ens mellan de 8 banorna och i längden blir detta repetivt. Andra spel bidrar med ett belöningssystem som leder till att man ändå håller sig kvar, men i Battlefront II tar det fortfarande för lång tid att låsa upp enkla saker såsom 5% snabbare laddningstid för Scoutens begränsade tid med närstridsvapen. Det är inte bara olycka då spelet ändå är underhållande nog att komma tillbaka och spela ibland. Att låsa upp en hjälte eller att som en tanig Battledroid knäppa Yoda är löjligt underhållande och bidrar till att båda sidor får röra sig mer strategiskt på slagfältet då hjältar ändå inte är tillräckligt överlägsna för att massakera ett helt lag i vilken miljö som helst. För dig som inte kan få nog utav just detta finns Heros vs Villains där lag om 4 spelare axlar rollen som varsin hjälte med mål att ta ut en markerad fiende på begränsad tid.

Det som lyfter spelet är Starfighter Assault som skulle kunnat vara ett helt eget spel. Vardera fraktion har fighters med någorlunda unika förmågor - Rymdimperiet/Separatisterna har mer offensiva förmågor medan Rebeller/Kloner har mer defensiva. Alla fighters kommer i tre olika klasser med helt egna färdigheter för olika sätt att spela på. Här finns även hjälteskepp med helt unika förmågor. Även detta spelläge blir något lidande vad gäller variation då det enbart finns 5 banor totalt. Det går med andra fort att lära sig rutinen: bomba fiendens mindre slagskepp, förstör en sköld, förstör fiendernas slagskepp. Rinse and repeat. Rymden bidrar däremot till större ytor att strida på och svårare att träffa dina fiender. Striderna blir lätt intensiva även om det gäller att skjuta ned en enkel starfighter och det hänger mycket på din erfarenhet som pilot manövrera för att överleva.

Efter en sågning utav kampanj och beröm för starfighter assault så återstår att nämna ett par bagateller till. Utav någon anledning så saknas mycket röstskådespel från ingen mindre än bland annat Harrison Ford. Där det gamla originalet Star Wars Battlefront II från Pandemic tagit repliker ur filmerna så har Dice istället använt sig utav röstskådespelare. Vad beträffar storyläget så är det svårt att döma för detta, men i multiplayer? Vi talar inte om ett röstskådespel som är lite "off" eller ett kvalitativt sådant (såsom ur filmen Rouge One), utan tydligt på både manus och karaktär att det är något som inte stämmer. För en fanboy kan det betraktas närmast oförlåtligt. Jag får heller inte lov att låta bli att betona vikten i laddningstider - Star Wars Battlefront II har väldigt dryga laddningstider även för att vara ett större spel.

Kombinera allt detta med dryga menyer, ett själlöst starcard system och en brist på innehåll så påminner spelet om att försöka äta en understekt biff: du utgår från att den är god för att det är en biff men i själva verket smakar det inte så gott. För dig som tänkt spela starfighter assault, inte störs utav klyschor och att göra samma sak flera gånger så finns det kanske något att hitta i detta, men får jag välja mellan detta och Remastrad version utav originalet så är det sistnämnda som vinner.