Svenska
MEDLEMSRECENSION

Crysis

Skrivet av: Odane   2007-11-22

Det är ett tropiskt paradis, en sådan där ö som finns på vykort. I mångas ögon är det en perfekt resort för sol och bad, men skrapa lite på ytan och du kommer inse att den här semesterön döljer någonting. Något fruktansvärt som har slumrat i en lång, lång tid. Du kanske tror att du är stark nog för att stå emot den ankommande stormen, men du har oerhört fel. Nu handlar det om att överleva och det kommer inte bli lätt...

Crysis, ett spel som glider lätt på tungan. Själva titeln förmedlar ett desperat budskap som präglas av tung och snabb action. Crysis sätter ribban, det omdefinierar FPS gengren och det bjuder på en upplevelse som kommer bli svårslagen i lång tid framöver. Jag förundras alltid över vad vi människor kan skapa när vi väl sätter oss ner och tänker till. För tio år sedan kunde jag knappt ens fantisera om de möjligheter som kunde dyka upp på spelhimmelen. Men nu är framtiden här och Crysis är kort och gott en dröm som har blivit verklighet.

Crysis tar sin början i en snar framtid, år 2020 för att vara exakt. Du sätter dig in i rollen som den amerikanske Delta Forcesoldaten Jack "Nomad" Dunn. Jack och hans kollegor får i uppdrag att undsätta ett antal arkeologer som blivit tillfångatagna och hållna som gisslan av den nordkoreanska armén på en ö någonstans i den Filippinska sjön. Arkeologerna har gjort en viktig upptäckt av en nedslagen asteroid som fått den nordkoreanska regeringen att agera. Det visar sig ganska snart dock att anledningen till koreanernas intresse är mer än att bara titta på rymdsten. Det som finns i öns berg är något som inte hör hemma här på jorden.

I normala fall skulle endast ett litet team soldater mot en hel armé verka vansinnigt, men Jack och hans gäng har den senaste teknologin till sin hjälp i form av den über coola nanodräkten. Nanodräkten är en avancerad rustning byggd för att öka människans fysiska förmågor till nära övernaturliga proportioner. Den har fyra olika förmågor som gör att man bland annat kan höja sin styrka exceptionellt. Genom styrkehöjningen kan du slå sönder det mesta som inte är fastbultat, ja till och med att stoppa en bil i full fart. Du kan hoppa långa distanser och slå vartenda styrkerekord som finns om du så vill. En annan självklar funktion är att man kan höja sin snabbhet. Du springer cirka tre gånger fortare när du aktiverar snabbfunktionen. Den mest användbara funktion är dock förmågan att göra sig osynligt. Fienden kan stå ett par centimeter ifrån dig utan att veta vart du är. Den sista egenskapen som nanodräkten besitter är dess förmåga att kunna ta stryk. Denna funktion är alltid aktiverad om du inte byter. Dräktens enda svaghet är att den har en begränsad tid för hur mycket och länge du kan använda en egenskap, dessutom förlorar du din resistenta tålighet om du aktiverar någon av de andra tre funktionerna, så det gäller att vara försiktig.

Storyn som Crysis bjuder på är omväxlande och händelserikt. Efter en riktigt cool introduktion av Jack och hans team sätter det igång med ett adrenalinrusande fallskärmshopp och efter ett par minuter bryter helvettet lös med den nordkoreanska armén. Crysis bjuder på en hel del plot twists och man känner sig konstant indragen i konflikten. Det blir nästan aldrig en lugn stund förutom de passager man måste passera för att nå nästa mål, men inte ens då får man släppa på uppmärksamheten då hela ön kryllar av fientliga soldater. Det finns en relativt linjär story, men ön som man är på är så pass stor att frihetskänslan blir väldigt påtaglig vilket är riktigt skönt. Du kan utföra uppdragen genom att ta dig till ditt mål genom massa olika vägar och på olika sätt, vilket ökar realismen i spelet.

Apropå realism så är det något av Crysis trumfkort. Den grafiska aspekten av spelet är något som vi tidigare bara kunnat drömma om. Jag har förmånen att äga en kraftfull dator som kan utnyttja det grafiska till fullo utan problem och resultatet blir en upplevelse utan dess like. Allt i Crysis natur är nästan fotorealistiskt. Miljödesignen är superb, skuggor och ljus är enastående och rörelser och fysik är så nära verkligheten att det är skrämmande. Man har verkligen tänkt på allt. Dessutom existerar det knappt några buggar i spelet av vad jag har märkt och det märks att teamet bakom spelet har ägnat många timmar till att göra omgivningen, färgen och rörelser perfekta. Du kan i stor sett interagera med allt i miljön. En gång prövade jag exempelvis att skjuta ett par fåglar i luften och till min häpnad ramlade de ner från skyn. Dessutom kunde jag plocka upp fjäderfäet och titta in detaljer som fågelskruden bjöd på, allt var in i minsta detalj. Jag kan bara säga att det var en kuslig känsla i positiv benämning.

Förutom miljö så kan du även använda dig av en hel del fordon i spelet. Bilar, tanks, båtar och flygplan finns lite här och där, ofta utrustade med praktiska vapen som kan fälla den mest sega fiende. Det personliga vapengalleriet erbjuder en hel del. Hel och halvautomatiska gevär, pistoler, både dubbelhänt och enhänt, hagelgevär, raketgevär och en hel del framtida godheter finns att tillgå. Dessutom har du möjligheten att utrusta varje vapen med olika saker som ljuddämpare, granattillsatser, lasersikten och lampor mm. Kort sagt så finns det en stor variation och man har tänkt på det mesta. Om något så kanske man saknade en stor fet kniv i näven, en sådan önskar man att man faktiskt skulle kunna sätta dit på sitt gevär om en närstrid skulle bli oundviklig.

Spelets AI är även den något extraordinärt. Fienderna är inte dumma, de tar skydd, smyger sig på en och är väldigt uppmärksamma, något som gör att svårighetsgraden stiger en aning. Detta till trotts finns det fortfarande en bra balans i spelet där man måste tänka till för att överleva. Du kan inte kasta dig in i en strid och öppna kanonerna bara hur som helst utan en viss finess och taktik behövs för att klara av de flesta situationer. Det blir aldrig frustrerande och utmaningen gör att man verkligen uppskattar när vissa mål klaras av eller när man lyckas besegra en pluton fiender eller rymdvarelser.

Musiken i Crysis är ordentligt stämningsfullt och välkomponerat av den talangfulle kompositören Inon Zur. Först så undrade jag om man hade anställt Sean Callery som gjort musiken till TV-showen 24. Det är ett gediget soundtrack som sätter musiken i precis rätt stämning vid precis rätt tillfälle. Den gör sig aldrig påtryckt och ligger i bakgrunden för att ibland explodera i ett crescendo när något dyker upp eller bara höjas en aning i en ljuvlig stämningsfull ceremoni när man bestiger en kulle och ser soluppgången. Teamet har förstått det här med musisk stämning på ett klockrent sätt och det höjer spelkänslan i Crysis väldigt mycket.

Ytterligare en stor anledning till att Crysis är så bra ligger mycket i att man har satsat på kompetenta röstskådespelare. Jack Dunns kollega Psycho, röstad av Sean Chapman låter som en exakt kopia av skådespelaren Jason Statham och har ett utseende som påminner väldigt starkt om honom också, eller UFC fightern Michael Bespin. Hans arroganta ton och självsäkerhet gör honom till en väldigt levande individ som förstärks oerhört av Chapmans röst. Men det är inte bara huvudkaraktärerna som gör en strålande insatts, man har satsat på att allt skall låta bra. Den nordkoreanska arméns soldater bryter på traditionell koreanskengelska och kastar gärna smädelser mot Dunn som konstant sätter käppar i deras hjul. Det briljanta är dock inte i att de bryter på koreanskengelska, men att man även kan höja svårighetsgraden så att de skriker på ren koreanska så man inte förstår ett dugg av vad de säger. Det är en liten finess som ökar känslan i spelet enormt.

Själva ljudeffekterna är noga tillämpade. Det är en stor upplevelse att springa omkring i Crysisnaturen och höra alla läten omkring sig, vågornas brus och vindens svepande. Att smyga i snåren och höra gräset slå mot nanodräkten är ljuvt och ju större och tätare buskage desto större knastrande. Ibland kan det låta som en elefant är på väg genom djungeln om man råkar förvilla sig in i grönskan. Fienderna märker det också, men samtidigt gäller spelfysikens lagar även dem. Ett flertal gånger ha jag suttit och tryckt bland buskarna bara för att höra hur det knastrar till och märka hur en grupp soldater passerar bara metrarna bredvid. Följaktligen brukar en eldstrid utbryta omgående och apropå eldstrid så har man även ett rikt ljudbibliotek på smattrande vapen, explosioner och dylikt vilket gör kaotiska konfrontationer riktigt realistiskt.

Det finns så otroligt mycket mer att säga om Crysis, men en recension på tio sidor till skulle knappast göra spelet mer rättvisa. Crysis måste upplevas, gärna på en kraftfull dator och det är väl kanske den enda riktiga svagheten med spelet. Man skulle kunna säga att spelet är en aning föra sin tid, men likväl är Crysis här och även om man inte kan spela på högsta inställningarna kommer spelet i sig inte gör en besviken. CryENGINE2 är en fantastisk motor som säkerligen kommer användas en hel del i framtiden och jag kan knappt vänta tills folket på Crytek börjar skapa fler storslagna titlar.

Plus:
-Grafiskt och designmässigt näst intill fulländat
-Actionfylld story med stor spänning
-Röstskådespelet är gediget och musiskt är det imponerande
-Överlägsen känsla och kontroll
-Riktigt bra AI

Minus:
-Behövs en kraftfull dator för att upplevas ordentligt

Medlemsrecensioner54
Samlat betyg: 9.1/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10