Svenska
MEDLEMSRECENSION

Life is Strange

Var beredda på att få uppleva ett storslaget äventyr om tidsresor, tånårsångest, vänskap och kärlek av ett av det absolut bästa story-drivna spelet jag har varit med om!

Life is Strange var för mig inte bara en stor överraskning 2015 utan även ett magiskt spel som berörde en väldigt mycket och det var en rejäl uppfriskande känsla man fick genom hela äventyret. Spelets huvudkaraktär 18 åriga Max har precis kommit hem till sin hemort Arcadia Bay i Oregon, USA efter 5 år i storstaden Seattle för att studera fotografi i den lokala skolan Blackwell Academy. Hon är den där blyga, smarta typen som sitter längst bak i klassrummet och som älskar sin kamera. Jag kastas direkt in i klassrumet under en pågående lektion i fotohistoria, det ställs frågor som jag besvarar och det viskas och tasslas bland bänkraderna. Efter lektionen får jag sedan gå en liten promenad med öronsnäckorna inpluggade längs korridoren till badrummet med lugnmusik från Syd Matters spelandes på vägen dit. Väl inne i badrummet så kommer en blå fjäril flygandes in och Max fångar ögonblicket med sin polaroidkamera. Just då kommer en kille in som ryter för sig själv, senare kommer en tjej och en konflikt över pengar och droger skapas. Det går så långt att killen tar till vapen men i skottögonblicket reagerar Max och sträcker ut sin hand och vips, tiden spolas tillbaka och jag sitter återigen i klassrummet där det hela startades.

Just den här tidsresande mekaniken är hela idén och grunden till Life is Strange, och fungerar mycket väl. Det gör det också mer intressant då spelets utveckling är baserat på dina val, som man då kan spola tillbaka och ändra på. Något som visar sig vara väldigt användbart i allt som Life is Strange kretsar kring: Dialoger, val och väldigt simpla pussellösningar. Är du bekant med Telltale Games verk kommer du att känna igen dig både i den episodbaserade strukturen och narrativet.

Det första avsnittet fokuserar väldigt mycket på att etablera Max och barndomsvännen Chloes relation och att få lära känna alla andra karaktärer runt om kring dig. Runt om i hela skolan och runt om Arcadia Bay har Chloe satt upp massa lappar på hennes vän Rachel Amber som på något mystiskt sätt är förvunnen. Tillsammans börjar de luska i vad som hänt, samtidigt som de tar sig an uppgiften att ta reda på vad som hänt med Rachel Amber tillsammans genom äventyret. Relationen mellan Max och Chloe står i centrum för hela berättelsen i spelet.

Grafiken är väldigt atmosfärisk, den höst-orangeskiftande färgpaletten passar perfekt in på spelets känsla och tempo o som avspeglar den melankoliska stämningen perfekt. Det enda som man grafikmässigt kan störa sig på är de stela ansiktsanimationerna som faktiskt är bedrövliga. Något annat jag gillar väldigt starkt är detaljrikedomen och atmosfären som är helt magiskt bra.

Dontnod förtjänar även berömmelse för sitt detaljarbete; miljöerna är fyllda med saker som går att undersöka och interagera med, och bäst av allt är hur pass givande det är att utforska. Du lär dig massor om karaktärerna och deras motiv genom att nysta runt, läsa lappar, mail, SMS, kolla på fotografier etc.

Jag rekomenderar spelat varmt och speciellt för dem som gillar Telltale spelen och som vill ha en stor omväxling från gigantiska open-world spel. Episoderna är också varierande, dom fyra första är jättemysiga medans den sista nästan verkar vara som en psykologisk thriller. Spelet har två olika slut och båda dessa sluten är väldigt bra och känslomässiga, det ena sätter absolut punkt för Max och Chloes story på ett väldigt tårflödet sett. Life is Strange är urmysigt, stämningsfullt, spännande och väldigt unikt i sin premiss och det finns väldigt mycket kärlek i berättelsen som lätt smittar av sig till spelaren.

+ Fantastiskt och minnesvärd Story, Underbart soundtrack, Magiskt atmosfär och detaljrikedom

- Kassa ansiktsanimationer, kunde haft lite mer intressanta pussel, Sista episoden som tog bort lite av myskänslan

Slutbetyg: 9/10

Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10