Svenska
MEDLEMSRECENSION

Rise of the Tomb Raider

Jag var en aning tveksam till Tomb Raider som kom 2013. Men jag gav det en chans och attans så underhållande det var. Ända sedan Rise of the Tomb Raider, uppföljaren till 2013 års reboot, utannonserades har jag sett fram emot spelet. När utvecklaren Crystal Dynamics tog över Tomb Raider-serien 2006 räddade de konceptet från sin medelmåttighet. De förbättrade spelmekaniken och storyn till både fansens och kritikernas förtjusning. Men i ett försök att återigen inte falla in i medelmåttighetens avgrund bestämde sig Crystal Dynamics tillsammans med Square Enix för att 2013 göra en reboot och ge Lara Croft en riktig ursprungsberättelse. I 2013 års Tomb Raider såg vi en ung och hungrig Lara Croft på sin första expedition, som uppenbarligen är tämligen oerfaren, men som ändå är ganska händig med båge och pil och andra vapen. Spelet var en fantastisk installation i Tomb Raider-serien som samlat lovord från både kritiker och fans sedan releasen. Nu är Rise of the Tomb Raider här. Kan spelet motsvara de höga förväntningarna och överträffar det föregångaren?

Rise of the Tomb Raider äger rum ungefär ett år efter händelserna i 2013 års actionäventyr. Spelet börjar med att Lara Croft befinner sig i bergen i Sibirien på jakt efter en förlorad stad. Händelserna året innan tände en gnista i henne. Innan hennes fars död hånades han för att ha studerat och trott på myter och gamla hemligheter i världen. Efter Laras erfarenheter på ön Yamatai i föregångaren är hon nu också troende. Hon har blivit besatt av sin fars forskning och i synnerhet en särskild artefakt som är tänkt att erbjuda odödlighet och är angelägen om att rentvå sin fars namn. Men när hon ger sig av på sitt äventyr får hon nys om att ett ondskefullt bolag vid namn Trinity som leds av en ledare vid namn Konstantine, också är ute efter samma artefakt och storyn blir som en tävling om vem som kan få den först.

Medan vissa delar av historien hade några saker som gjorde mig konfunderad som att exempelvis skurken fattar beslut som inte har någon mening i sitt övergripande mål, påminde storyn överlag verkligen mig om Tomb Raider-filmerna. Här har vi en ung arkeolog på äventyr för att hitta reliker, utforska ruiner, träffa nya karaktärer, och slåss mot skurkar för att stoppa dem från att verkställa sina onda planer och använda de befogenheter som artefakten besitter. Även om storyn inte är helt perfekt gillade jag den och gjorde att jag spelade vidare för att få reda på vad som hände härnäst. Förutom huvudberättelsen finner Lara bland annat dokument genom spelet som berättar en annan historia om artefakten och om uppdragen som andra människor var ute på för att hitta eller skydda den. Detta blir som en spännande avstickare till huvudstoryn.

Grunden för spelet från 2013 förblir intakt, något jag personligen blev förtjust i. Kontrollen är smidig precis som plattformsdelen och bitvis är det fullt ös på actionavdelningen. Karaktärerna är mer detaljerade och animationerna är superb. Jag kan protestera mot att ansiktsanimationerna känns något ojämna; medan Laras ser riktigt välgjorda ut ser alla andra ut som att de skulle höra hemma på Xbox 360 då denna recension avser Xbox One-versionen. Några av de småsaker som jag lägger märke till är att Laras hår vajar i vinden eller när hon vrider ut det varje gång hon kliver upp ur vatten. Detta lägger till en äkthet till den övergripande känslan av spelet. Samma sak gäller miljöerna, från grottorna i Syrien till de isiga topparna, snöiga skogar och djupa dalar i Sibirien, ser spelet underbart ut.

Medan den grundläggande spelmekaniken förblir desamma bygger Crystal Dynamics vidare på uppgraderings- och hantverkssystemet. I likhet med det föregående spelet tjänar du erfarenhet samtidigt som du spelar som bidrar till skicklighetspoäng som används för att bygga upp Laras förmågor. Färdigheterna är uppdelade i tre olika kategorier: Brawler, Hunter och Survivor och kan variera från att snabbt plåstra om sig själv till förmågan att tillverka speciell ammunition. Det finns med andra ord fler färdigheter den här gången. Jag fann mig själv att fördela färdigheterna jämt så att ingen halkade efter. Och det är en av de mest roliga sakerna med Rise of the Tomb Raider, de alternativ du har när du hamnar i en situation och de verktyg som finns tillgängliga för att hantera dessa. Jag kan närma mig en grupp fiender och antingen gömma mig i buskarna och ta dem en efter en med smygattacker eller hoppa upp på en trädgren och hoppa ned och döda en patrullerande soldat. Jag kan också tillverka en molotovcocktail eller splittergranat och kasta den in i en grupp soldater och se dem springa runt brinnandes eller lida av smärta. Om man ska kasta föremål behöver man också alltid ha material för att tillverka dem. Spelets hantverkssystem är lite mer robust den här gången där du måste söka i miljöerna för att samla material som trä och fjädrar för tillverka pilar eller trasor och örter för första hjälpen. Du kan också tillverka olika typer av ammunition som exempelvis exploderande patroner och förbättra på dina vapen såsom bättre sikte eller snabbare omladdning. Medan uppgraderings- och hantverkssystemet har blivit djupare är det i alla fall säkert att det tar en hel del tid och en hel del arbete för att åtminstone få tillgång till en färdighetspoäng eller att öppna upp uppgraderingsalternativ för ett vapen. Hittills har jag uppgraderat det mesta, mest för att jag gillar att fördela det jämt.

Medan spelet tekniskt sett är en linjär upplevelse finns det ett par områden i spelet som har en öppenvärld-aspekt. Det märks att spelet är mycket större än föregångaren eftersom det finns så mycket annat vid sidan av huvudstoryn att göra. I några områden kan man kan gå runt och samla in material, göra sidouppdrag för vissa karaktärer eller plundra valfria gravar. Dessa aktiviteter belönar dig med mer erfarenhetspoäng eller uppgraderingar för vapnen. För er som blev besvikna över att det inte fanns fler gravar att utforska i föregående spelet har nu Crystal Dynamics hört ditt rop. Det finns mer än ett halvt dussin frivilliga gravar att utforska i spelet, varje med ett unikt utseende och skiljer sig från varandra, med lättare pussel. Några av gravarna jag kom till såg jag nästan direkt vad jag behövde göra för att få artefakten, medan andra var lite klurigare och fick mig att riva mig i skalpen fler än en gång. Det finns också reliker och dokument gömda över områdena som du kan markera ut på kartan för att samla in, men gravarna är definitivt en höjdpunkt i spelet och för det tillbaka till sina rötter. En del frågetecken dök upp hos mig när man skulle markera vissa saker. Ibland verkade som att den markerade grejen verkade befinna sig uppe i himlen eller att huvudobjektet fortfarande blinkade på kartan på samma ställe trots att man hade gjort det. Om detta är en bugg som spökar eller inte har jag inte fått klarhet i men lite störande var det och drar ned betyget en smula. Förresten, några av gravarna bebos också av björn, varg, tigrar eller gepard så det finns det också. Men dem mötena tänker jag inte nämna något om här utan överlåter det till dig.

Totalt sett är Rise of the Tomb Raider en mer än värdig uppföljare till 2013 års reboot och jag vågar säga att det är värt ett köp av en Xbox One. Andra format kommer få spelet om ungefär ett år så du kan vänta om du vill, men Rise of the Tomb Raider är ett av de bästa actionäventyrsspelen som kom ut förra året. Jag ger mig mer än gärna ut på fler äventyr med Lara i fortsättningen.

Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10