Thief

Natten faller på när jag galopperar i all tystnad. Det som är ditt är mitt. Jag är den du inte ser då du hänger med slödder. Försiktigt öppnar jag fönstret och stjäl din älskades halsband. Men du vet inte. Har inga bevis. Du har blivit bestulen av en livs levande skugga du dödlige.

I de flesta fallen kan jag avnjuta vilket spel som helst, oavsett genre. Hjärndött våld, vild arkadracing, kluriga pussel och halsbrytande plattformar. Men så finns det en genre som jag avskyr så in i helvete, och det är just stealth-spel. Personligen anser jag att sådana spel går alldeles för långsamt. Likt tower and defence måste man ha många planer innan man slår till. Blir man ertappad av en fiende kan man hälsa hem. Det är helt enkelt inte min typ av spel. Men sen så fick jag höras om Eidos senaste smygpärla Thief och blev genast intresserad. Smyga runt, stjäla värdefulla föremål och hoppa runt över hustaken. Detta lät verkligen som min typ av spel, och vilket fantastiskt spel det är!

Inuti staden får vi syn på en filur iklädd som den mörkaste natten. Hans namn är Garrett. Han har varit tjuv sedan barnaben. Med sina smygande steg lyckas han erövra fantastiska rikedomar trots vem som vaktar den. Hans kompanj är Erin som är en riktigt sprallig och dumdristig kvinna. Till skillnad från Garrett låter hon våldet gå först och smygandet sen, med hjälp av en farlig klo. Garrett lyckas konfiskera klonen och försöker övertala Erin att man inte alltid bör använda våld. Erin tar tar det med en axelryktning och de fortsätter mot sitt uppdrag. Väl då dem har anlänt pågår en ritual där en mystisk stråle dyker upp. Erin råkar falla mot strålen och allt blir kaotiskt. Hon blir spårlöst försvunnen efter att strålen försvunnit. Garrett flyr mot sin hemliga lya och blir full med skam. Efter ett år har en sjukdom börjat härja runt omkring i staden. Stadens ledare, Baronen tvingar att göra staden till ett enda stor karantänzon där vissa delar av staden är helt blockerade för att inte sjukdomen ska sprida. Detta avskräcker såklart inte Garrett utan han fortsätter stjäla från rikemän, tills han en dag får syn på en fasansfull upptäckt.

Spelet använder vanliga element av stealth, men piffar upp med en del extramaterial. Med hjälp av Garretts trogna båge kan man utföra många saker. Bland annat så kan man släcka elder, skjuta rep eller elda upp en virrig soldat. Det gäller dock att ha ett säkert avstånd så att man inte väcker några misstankar. Eftersom hela staden kryllar av väktare som letar efter Garrett kommer även glasflaskor på pass. Med ett enkelt kast kan man distrahera väktarna mot en annan väg. I början av spelet stöter man enbart på en vakt i taget, men under senare kapitel får man syn på armborstsmän som ökar svårighetsgraden rejält. Till skillnad från väktarna har dem ögonen på skaft och kan lätt få syn på Garrett. I äventyret så får du spela din stil som passar dig bäst. Före varje uppdrag får man se olika titlar. Exempelvis Predator är en spelare som dödar väktarna rätt ofta. Opportunist är en spelare som använder miljön till sin hjälp. Sen så har vi den mest utmanande, Ghost. För att få den titeln krävs det att du varken väcker uppmärksamhet, blir upptäckt eller orsakar oreda i ett rum. Ett klassiskt system som fungerar väl.

Runt omkring staden finns det olika främlingar som tipsar om uppdrag. I början så blir vi anställd av Basso som ber oss stjäla en ring från generalen. Uppdraget utspelade sig ett ställe som mest liknar en fabrik full av lik där man måste kontrollera miljön noggrant. Det var många våningar och väktare man smög sig förbi. Till slut då jag hade hittat ringen blev jag tvungen att fly från väktarna och generalen. Det blev en vild jakt som varade i flera minuter. Mycket av uppdragen är kretsade kring att stjäla saker, där vissa uppdrag kräver olika typer av föremål. Spelets fiender är smarta och gör hela tiden livet surt för en. Dem kan ibland dela på sig för att leta upp sig, så det är nog inte så smart att hela tiden stanna på samma gömställe. Om du befinner dig i en byggnad där inga väktare finns, pass på! Vissa villor har smärtsamma fällor som kan ge Garrett en sårskorpa han sent glömmer. Ibland kan även vissa kassaskåp ha en dold fälla för att skydda sig från inkräktare, så¨håll ögon och öron öppna.

En riktigt udda inställning på spelet är "Custom"-funktionen. Med hjälp av den funktionen kan man precis som i ett racingspel förändra spelet och gör det ännu svårare. Stänger du av alla hjälpmedel kommer du få dig en upplevelse du sent glömmer. På tal om upplevelse så är staden något alldeles extra. Jag älskar hur den blandar charmen av viktoriansk stil och steampunk. Sen med tanke på att en klädessimulator gör allt mode trovärdigt är även ett plus i kanten. Må vara så att man stöter på ett fåtal glitchar och buggar, vakter som spinner runt och folk som går igenom annat folk. Annars så är spelet rätt fläckfritt på de flesta punkterna och alla uppdrag är inget likt det andra. Musiken har dessutom en riktig thriller-känsla och skapar den perfekta stämningen, speciellt då jag besökte mentalsjukhuset. Storyn får man inte mycket av, men det briljanta röstskådespelet gör sin grej också perfekt.

Kort och gott, gillar du stealth-spel är detta det perfekta spelet för dig. Det har många olika spelelement i ett och samma spel för att skapa en upplevelse utöver det vanliga. Ett klart köp även för dig som inte är erfaren inom stealth-spel. Eidos har verkligen lyckats med Thief.

Betyg

Spelkänsla: 8/10
Grafik: 10/10
Ljud: 8/10
Kontroll: 9/10
Karaktärer: 9/10
Story: 6/10

+Ett stealth-spel utöver det vanliga
-Riktigt forcerad story

ANGELS IN THE CITY
https://www.youtube.com/watch?v=TsMMuXZZUm8&spfreload=10