Ico

En pojke, en flicka och en moder. Mörkret hägrar och demoner forsas. Ett legendarisk verk som kommer påverka gamers under flera generationer.

Missförstådda mästerverk finns det gått om i denna värld. Den som nog blivit översköljd med mest negativ och positiv kritik är utan tvekan Team Ico eller "Blue Point Games" som är deras officiella namn. Deras spel tog sin tid, först var det tänkt att Ico skulle utvecklas till den allra första Playstation-konsolen, men det slutade med att bli utvecklat för Playstation 2. I det här fallet så är nog dem snällaste spelkritikerna, men dem elakaste oss gamers. Vi föredrar att ha snabba spel med hjärndöda dialoger istället för att se sådana här spel som konstverk. Visst, det finns olika typer av gamers därute men hur kan man inte älska det här äventyret med Ico och Yorda? Det är frånsett att vara riktigt spektakulär upplevelse rentav grafiskt och dessutom ha massiva vyerna som klår de flesta spel i dagsläget. Därför, anser jag att Ico inte är bara ett fantastiskt spel på alla plan utan dessutom en av de bästa spelen jag lyckats avnjutit under alla dessa år.

I ett land utan namn, en ö utan befolkning får se en pojke på en häst. Hans namn är Ico och han har blivit bortförd på grund av en olycklig födelse. Han råkar ha två horn på skallen. Därför blir han precis som ett dussintal andra barn instängda i stora kapslar tills livslusten går ut dem. Med en ren list råkar han ta sig ut och därefter stöta på den fina lilla flickan Yorda. Hon visar sig nämligen ha ett släktträd där språket är smått obegripligt för Ico. Den enda som kan förstå henne är slottets häxa som är herre över hela byggnaden. Hon vill att flickan ska stanna kvar, för vad hon har inuti sig visar sig vara större än man tror. Men vem är Yorda och varför är alla demoniska väsen så fäst över henne? Ja, ta fram näsduken och var beredd på att brista ut i gråt väldigt många gånger. Detta kommer bli precis en resa så hemskt som den är underbar att följa.

Eftersom Ico är ett utstött väsen är han också inte särskilt stark, men han har den viljestyrkan som skiljer från andra karaktärer. I början av spelet har man bara förmågan att knuffa ner demonerna som kryper, flyger eller dyker ner i marken. Men vips så får han tag på en fackla och han blir Tusen Gånger Starkare för att citera en av Sveriges "bästa" filmer. Demonerna är riktiga nedriga typer och kan lätt ge Ico en dask som gör att han blir golvad en lite längre stund. Yorda har precis samma egenskaper som Ico. Men eftersom hon fungerar som en sorts slottsnyckel kan hon ta sig igenom alla "totempålar" som blockerar vägen. Längre fram i spelet får man veta varför hon har en sådan kraft, men även varför hon inte är tillräckligt stark. Ico är tyvärr inte uppgraderbar och man får "genomlida" sättet han trycker upp paraboler, hemliga dörrar eller stegar. Det stämmer mycket på hur man var som barn, men har sina begränsningar och blir inte stålmannen på en dag. Mycket smart.

Beståndsdelen i spelet är förstås alla pussel och detta är ett av dem få spelen där man slipper få rätt information. Mycket kluriga tankenöter stöter man på och till och med kan man undrar vilken väg man ska gå. Även om spelvärlden kretsar mest kring häxans slott så bjuder den på många otrevliga överraskningar. Som jag nämde tidigare finns demonerna överallt. Om Ico får för sig att lämna Yorda för att öppna en ny väg så kan det lätt hända att en demon från fjärran dyker upp. Via ett skri blir man informerad och komemr snabbt tillbaka för att daska till djävulskapet. Nu glömde jag nämna att Yordas möjligheter är väldigt begränsad. Mycket av hennes förflutande har gjort henne svag så det gäller att alltid hålla ett fast tag om henne. Men, om du är klok och har koll på Yorda under tiden som du stänger av vattnet i ett vattenverk så kommer det gå bra. Såvida inte någon demon lyckas knuffa till sig att du faller mot din död. Jepp, mycket av spelen kapitel kommer kretsa på höga toppar så det gäller att se upp.

Utan tvekan så är spelets mest starkaste kort den öppna spelvärlden. Även om ett slott nu gör ens äventyr som Ico väldigt linjärt så förlåts det mest av de vidga vyerna. Det känns aldrig alldeles för ofta som man måste stanna för att kolla ut över denna under till spelvärld. Sällan har jag upplevt ett spel så snyggt som Ico och för att vara ett spel från det förra årtionde finns det ingen konkurrens direkt. Synd bara att för få köpte spelet och att det blev inte mycket till vinst. Det tycker jag känns orättvist. Hela spelet är lika skapligt som ett valfri verk av Rembrandt. Även om Rembrandt hör till dem konstnärer som målade sina verk mörka så valde Team Ico också den vägen. Och det gjorde dem på ett rätt sätt kan jag försäkra. Precis som en tavla av Rembrandt kan den ej spela musik, precis som i Ico. Istället får man de mest musikala ögonblicken från de starkaste ögonblicken. För att inte tala om tema-låten som förmodligen kommer gå in i historien som den mest gripande truddelutten.

Jag vill placera Ico som ett av spelhistoriens viktigaste spel. Det har varit en viktig del för en ny typ av grafisk stil som inspirerat andra verk som Prince of Persia-serien. Det var något som alla kritiker var enade om att vara ett mästerverk, men som ignorerades av för många gamers. Vad kan det bero på? Det är nog en gåta man kommer diskutera under en längre tid. I överlag så finns det inte mycket mer av att säga. Spelet är själva definitionen av ett mästerverk och du bör skaffa det med desamma. Annars går du miste om något riktigt viktigt i ditt liv, rent visuellt.

10/10

Avslutar recensionen med en ny låt från Thåström
https://www.youtube.com/watch?v=LlmlQe5GWjE