Uncharted 2: Among Thieves

Spelvärldens kaxigaste arkelog återvänder i Naughty Dogs sjukt hyllade tvåa. Den här gånger bestiger man de högsta bergen och andra exotiska ställen världen över.

Jag är väl inte världens största fan av äventyrsspel. Så långt som jag kan se det så finner jag genren inte så speciell. Det faktum att skattsökande måste finnas i varje titel gör mig bara urtråkad. Kan man inte göra något nytt av den livlösa genren för en gångs skull? Svaret blev Uncharted och blev en av de första riktigt stora titlarna till de moderna konsolerna. Med imponerad grafik och ett äventyr som sågs som taget från en matine-film lockade det miljoner spelare. Det dröjde därför inte länge förrens man annonserade en andra del i spelserien. Frågan är om man får det man lovar för pengarna, som alltid.

Som sagt, ett par år har gått sedan äventyret med Drake och company tog sitt avslut. Nu slappar Nate på de soliga stränderna världen över. Tills en dag då en gammal kompanj vid namn Flinn dyker upp. Brevid honom så har vi spelets antihjälte, Chloe. Hon är en mystisk kvinna som oftast spelar med på båda sidorna. Flinn har en stor plan på gång. Den planen går ut på att hitta den mytomspunna Cintamani-stenen, en gigantisk ädelsten som det påstås. Den enda ledtråden som kan leda till skatten är gömd i en oljelampa på ett turkiskt museum. Drake accepterar såklart erbjudandet, men det hela står inte rätt till. Flinn flyr iväg med ledtråden och lämnar Drake åt sitt eget öde. Nu måste våran gode äventyrare jaga bedragaren så att han inte kommer till skattan först. Spelet kan börja!

Det är inte så mycket som förändrats sedan jag besökte Nathan Drakes spelvärld för ett par veckor sedan. Konceptet bygger på det man såg i förra spelet. Man besöker många exotiska platser och får skjuta ihjäl en och en annan psykopat som står i vägen. Fast den här gången sker det på ett annorlunda sett. Och då menar jag inget negativt utan mer positivt. Den platta och nästan livlösa miljön med ruiner från förra spelet har bytts mot gatustrider, bergsklättring och mycket mer pussel. Man märker redan två spelet börjar att samma sorts skåpmat inte behöver vara negativt. Ibland räcker det om man lägger lite extra pålägg så förändrar man hela spelserien.

Det mesta av djungeläventyr är som bortblåst och istället kommer man spendera mycket tid i de asiatiska kvarteren. Detta ger såklart plats för mer karaktärer och mycket fler skattsökande. Något jag inte uppskattade med det förra spelet var hur enkelt det var att hitta alla skatter. Här är det däremot mer fokus på miljön och det gäller att hålla ett vaksamt öga efter små glänsande statyetter, masker, halsband och andra värdefulla ting. Spelet bjuder på så mycket som hundra skatter som kommer säkerligen att fördriva sin speltid på ett bra sätt. Även mer improviserande pussel där Drakes dagbok kommer till bra hand.

Något som gör mig däremot mycket förbryllad över hur lite fokus man haft på själva striderna. Nästan alla fungerar lite grann som copy+paste från det första spelet. Fienderna är dumma, inget snack om saken. Men här har man lyckats fördumma dem så in i helvete. Dem verkar inte ha något logik överhuvudtaget och blir alltid synliga var man än går. Sen så har vi dem omm omöjligen ännu dummare SWAT-soldaterna med en miljon skydd på ryggen och magen. Bortsett från att dessa irritationsmoment måste alltid ha en hagelbrakare eller minigun till hands så blir vissa situationer allt för omöjliga. Mitt personliga favoritvapen var Desert:en som kan ta kål på vilken fiende som helst med ett skott, även hagelbrakaren kom bra till hands.

Karaktärsutvecklingen har förbättrats rejält sen det förra spelet. Många av personerna man stöter på i spelet har sina alldeles egna dialoger. Även om skurkarna i spelet förblir riktigt ostiga och stinker b-film lång väg så har man mycket humor att förvänta sig. Ibland så får Drake allt sig en näsbränna då någon av tjejerna kör en liten fräckis, vilket ger honom inte så stor möjlighet att skrocka som han oftast gjorde i det första spelet. Tyvärr så syns inte Sully särskilt mycket, eftersom han var än av mina favoritkaraktärer men många fina foton finns bevarade i Drakes dagbok. Om jag ska vara ärlig så kändes inte huvudskurken särskilt trovärdig utan fungerade mer som en Terminator-kopia. Det mesta förlåter sig då Chloe är så himla snygg...hoppsan, där gick jag lite off-topic.

Det är inte ofta att spelet oftast förvandlas till en fest fylld med buggar. Drake har det lätt att hamna i kläm då han svingar i en lian eller då han klättrar uppför stegar. En hel del oförklariga dödsmoment får man också uppleva. Det är tur dock att dessa buggar bara är ett fåtal. Ett riktigt irriterande sådant hände då jag befann mig i ett rum fyllt med olika sorters block. Min uppgift var att placera blocken lätt. Då jag placerade det sista blocket råkade jag trycka på en knapp och spelet frös fast. Då bar det tillbaka till början av pusslen. Men det är egentligen en småsak vi pratar om, så vi går vidare.

Jag vet inte om Uncharted 2 är en besvikelse eller en kanontitel till PS3. Mycket har man tagit från det första spelet och det verkar suga musten av intresset till äventyret. Notera även att fienderna är ännu dummare än i förra spelet. Men trots en hel del smärre brister så känns spelet väldigt polerat, humorrikt och dessutom mycket rik på miljöer. Så, uppskattar du äventyrsspel är detta garanterat ett val.

Betyg

Spelkänsla: 7/10
Grafik: 7/10
Ljud: 9/10
Kontroll: 7/10
Story: 8/10
Karaktärer: 9/10

Overall: 8/10

+Ytterligare ett arkelog-äventyr som heter duga
-Mycket återanvänt material

GIRL YOU GOT THE LOOK
https://www.youtube.com/watch?v=GB_UsUAGdzY