Svenska
MEDLEMSRECENSION

Destiny

Årets förmodligen mest efterlängtade spel, åtminstone för min del, är nu här och mången gamer har satt sina tänder i Bungies senaste rymdepos. Men lever det verkligen upp till den kolossala hypen den fått, eller är det en besvikelse av gigantiska slag?

Som de flesta säkerligen lär känna till är Bungie mest kända för den Microsoft-exklusiva Halo-serien, som varit mycket populär. Men efter ett flertal Halo-spel bestämde sig utvecklarna för att köpa sig loss från Microsoft, för att istället koka ihop något eget. Tillsammans med finansiering av Activision och flera års utveckling är resultatet Destiny, som åtminstone enligt rykten ska vara det dyraste spelet som någonsin har utvecklats. Huruvida detta är sant eller inte verkar vara oklart, men en sak är säker och det är att hypen inför det här spelet har varit enorm, så pass att vissa menat att om Destiny inte revolutionerade genren skulle den ses som en besvikelse. Riktigt så hypad var jag inte, men jag tror ni förstår min poäng om hur pass hypat detta spel blev.

När den mystiska globliknande Traveler upptäcktes på Mars förändrades vår värld. Mänskligheten blomstrade med bättre levnadsstandard och avancerad teknologi, som möjliggjorde en Gyllene ålder där vi reste till och koloniserade de nya och omformade världarna i vårt solsystem. Men efter århundranden av välstånd kom the Darkness, en uråldrig ondska som var Travelers ärkefiende. Den orsakade Kollapsen, vilket var slutet för den Gyllene åldern och stora delar av människornas civilisation. Det var endast Travelers uppoffring som räddade mänskligheten från total förintelse, och sedan dess har den befunnit sig inom Jordens atmosfär i tystnad över människornas sista stad.

Men hotet är långtifrån över, då ett flertal utomjordiska raser har siktat in sig på vårt solsystem och ständigt anfaller oss när tillfälle ges. Det är här som spelarna kommer in i rollen som en Guardian, en grupp med återuppväckta krigare vars uppgift är att beskydda mänskligheten och utforska solsystemet i jakt på resterna av civilsationen från den Gyllene åldern. Dessa Guardians delas sedan in i tre olika klasser, Titan, Hunter och Warlock, som alla har sina egna unika förmågor.

När jag läser på om mytologin i Destiny känner jag mig fascinerad av blandningen mellan fantasy och science fiction (åtminstone var det så jag uppfattade alltihopa), och det hela känns både mystiskt och intressant. Det finns dock ett litet, litet problem... Eller egentligen är det inte litet alls. Problemet med denna mytologi, är att jag inte får lära mig någonting om det från själva spelet. Istället tvingas jag surfa vidare till Bungies hemsida för att läsa så kallade Grimoire-kort, som låses upp vid olika prestationer och aktiviteter i spelet.

Att läsa på kompletterande material utanför spelet för att få en djupare förståelse över universumet är en sak, men när jag tvingas lämna spelet för att läsa på om bakgrunder, händelser och till och med karaktärer istället för att få det förklarat i spelet, anser jag att man misslyckat rejält med att försöka skapa en intressant värld ifall jag måste bryta min inlevelse för att få minsta lilla information. Detta går också helt emot det som Bungie sagt tidigare, att de vill skapa en värld där spelare kan leva sig in i så mycket som det bara går.

Dessvärre slutar det inte där, då även storyn som berättas i spelet lider av många och stora brister. Bungie har haft höga ambitioner, men resultatet med denna "episka" berättelse är att det introduceras alldeles för många bollar i luften, som sedan glöms bort och inte förklaras vidare. Något som mer eller mindre stämmer in på storyn överlag, då jag inte får någon som helst förklaring till vad det är som händer, varför det händer, vilka de övriga raserna utöver människorna är, och varför jag ska skjuta ned hundratals elaka utomjordingar. Den enda information jag får är från min egna Ghost, vars röst spelas av Peter Dinklage, som dessutom hela tiden känns trött. Nu kanske vissa anklagar Dinklage för att göra en svag prestation, men då det dessvärre gäller röstskådespeleriet genom hela spelet är det ganska uppenbart att ingen av röstskådespelarna lyckats hitta någon drivkraft i att rabbla på om universumets termer som inte förklaras på minsta lilla sätt.

Att Bungie misslyckats med denna aspekt är riktigt synd, för när jag tillåts utforska världen, får jag ändå en viss inlevelse tack vare den fullkomligt strålande designen. Vare sig jag befinner mig i ett övergivet industriområde i det gamla Ryssland, uppe bland kratrarna på månen, de tropiska djunglerna på Venus eller de vackra sanddynerna på Mars, lyckas spelet skapa inlevelse och atmosfär tack vare fantastisk design, och med tanke på hur tjusigt Destiny ser ut kan jag absolut tänka mig det kommer bli årets snyggaste spel.

Men trots vackra vyer känns spelvärlden både tom och begränsad. Till en början trodde jag de olika planeterna skulle vara öppna att utforska, men istället för en öppen värld är de istället snitslade och känns mest linjära. Inte nog med det, utan de är även tomma. Bortsett från massvis med fiender och en och annan spelare, finns det inget av större intresse att hitta, och inga karaktärer som försöker leva sina egna liv. För denna typ av aktivitet hänvisas jag istället till The Tower, som agerar som en hubvärld där jag kan köpa nya prylar, ta mig an olika slags uppdrag och i sann MMO-andra bevittna andra spelare som dansar mitt på torget.

Själva gameplay-aspekten är det inte något fel med heller, de som spelat Halo tidigare lär snabbt bli varma i kläderna. Det är renodlad och intensiv action som gäller för hela slanten, och vapen som finns varvas med de olika förmågorna som varje klass behärskar. Det är hela tiden underhållande, och tillsammans med den mer eller mindre perfekta spelkontrollen är det en av de främsta orsakerna till att jag ändå återvänder till Destiny. Jag har helt enkelt (nästan) aldrig en tråkig stund, speciellt inte när jag som min Warlock lobbar iväg ett stort energiklot mot en grupp fiender (eller andra spelare). Det blir dessutom inte sämre tack vare den minst sagt förstklassiga musiken, som sätter en lite småmysig ton på atmosfären eller känns oerhört bombastiskt under tuffare strider.

Det finns dock ett par problem här, då det inte är helt perfekt. Det förmodligen största problemet med spelmekaniken, hur underhållande den än faktiskt är, är bristen på variation. Även fast fienderna består av olika slags raser, känner jag sällan det finns någon stor skillnad som verkligen utmärker fienderna från varandra. Men det är framförallt uppdragsdesignen som faller, i synnerhet storyuppdragen som i princip går ut på att jag färdas från punkt A till punkt B, låter min Ghost hacka någon apparatur och sedan möta en våg av fiender som jag måste strida mot i ett antal minuter. Sidouppdragen jag kan göra när jag endast utforskar världarna har inte så mycket variation heller, då det för det mesta består utav att döda en massa fiender, samla på mig en massa material från fallna fiender eller hitta en särskild plats.

Sedan har vi också Strikes, som är längre uppdrag där jag ställs samman med två andra spelare för att skjuta på ytterligare massvis med fiender, döda en elak boss och (förhoppningsvis) vandra därifrån med bra loot (vilket dessvärre aldrig är säkert). Dessa uppdrag är rätt underhållande måste jag medge, men ett rätt stort problem med dessa är bossfighterna. De saknar helt någon slags finess, och bygger istället på att de kan ta oerhört mycket skada. Vilket med andra ord betyder att det måste skjutas för allt vad det innebär, vilket i mina ögon också betyder ointressanta och uttråkande bossfighter.

Men utöver själva spelmekaniken i sig, trots bristerna, är det i kombination med spelets PvP-läge det som gör jag emellanåt återvänder till Bungies universum. Crucible, som det heter här, är ett tillfälle för Guardians att visa på sina stridskunskaper och ger även en ursäkt till att ge smisk till andra spelare. Det finns ett par olika spellägen, men oavsett bjuds det på högt tempo och intensiva dödsmatcher som förmodligen är bemästrade från Halo-spelens multiplayerläge, och en av de absoluta höjdpunkterna med Destiny.

Men för att vara ett spel som uppmanar till social interaktion mellan spelare, är det förvånande hur pass lite av den varan som finns i själva spelet. När jag vill spela Strikes eller Crucible finns det naturligtvis matchmaking, men när det kommer till aktiviteter som Weekly Strikes, Nightfall eller Raids, saknas det ett smidigt sätt i spelet att haka på med andra spelare med samma mål. Visserligen fungerar det att skicka meddelanden genom respektive onlinetjänst, men att det inte finns något sådant i själva spelet känns märkligt.

När det kommer till karaktärsutvecklingen gillar jag den till stora drag, även fast jag bara spelat som Warlock känns de tre klasserna tillräckligt olika varandra för att kännas intressanta. Dessutom har varje klass två olika subklasser, som bidrar med olika typer av förmågor beroende på ens spelstil. Det finns inga låsta vapen för klasserna, så det är fritt fram att vraka och välja ut ens favoritbössor, vilka även går att uppgradera. Slutligen har vi olika rustningsdelar att utrusta vår karaktär med, som utöver extra skydd kan ge olika specialeffekter. Rustningsdelarna blir också extra viktigare att uppgradera när jag når nivå 20, då det inte är insamlad erfarenhet utan det är Light-nivåerna på utrustningen som gör jag fortsätter stiga i nivå.

Loot-systemet är också ett oerhört dubbeleggat svärd, då det bygger helt på slumpen. Å ena sidan ger det alla spelare en chans att få något av värde, oavsett hur bra eller dålig du är, men å andra sidan kan det leda till mycket frustration. Jag har flera gånger spelat Crucible-matcher där endast den spelare som presterade minst bra överhuvudtaget fått något, och jag har sett ett exempel på Strikes där den spelare som bidragit mest till segern fått sämre betydligt loot än de andra spelarna.

Det blir dessutom inte bättre när viss loot delas in i så kallade Engrams, som kan innehålla exakt vad som helst. Det hör inte till ovanligheten att få prylar som har lägre nivå än vad engramet själv är, eller föremål som inte ens går att använda till din klass. Att det sedan inte går att byta föremål med andra spelare kan orsaka viss frustration, och med tanke på de MMO-aspekterna som finns i Destiny ser jag detta som oerhört märkligt. Så för att få tag på bra utrustning gäller det att utföra mycket så kallad grinding, vilket är något som alla inte är speciellt förtjusta i och jag tycker själv det blir lite väl mycket av den varan.

Att Destiny inte lever upp till den enorma hype som det byggt upp känns för min del självklar, men är det ett dåligt spel? Verkligen inte, för trots bristerna har jag hittat ett flertal positiva punkter som gör att jag ändå återvänder till spelet då och då när tid ges. Bungie och Activision har skrivit på ett tioårigt samarbete med Destiny, så än finns det hopp att Bungie lyckas rätta till de brister som finns genom uppdateringar, expansioner och uppföljare. Men som en start på denna saga levererar inte Destiny så som jag och många andra hade hoppats på. Den saken känns klar.

Plus:
Oerhört tjusig grafik, riktigt underhållande gameplay, perfekt spelkontroll, strålande PvP, fantastisk musik

Minus:
Många och stora brister med narrativet, inte speciellt mycket variation, för mycket drygheter med den slumpmässiga looten, tomma och begränsade världar

Testad version: Playstation 4

Medlemsrecensioner10
Samlat betyg: 6.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10