Half-Life 2

Half-life 2 - Xbox 360 (The Orange Box)

Medan att ha sett på när spelet hyllats världen över, blivit tilldelad över 40 Game Of The Year-Awards och blivit kallat världens bästa spel åtskilliga gånger, är det med nöje jag har njutit av Valves mästerliga actionepos.

Det är svårt att tro att spelet släpptes redan 2004 då Half-Life 2 är så nyskapande och smart i alla avseenden och osar mer nästa generation än något annat spel jag någonsin spelat.

Fysiken, grafiken, designen och atmosfären - allt klaffar och levererar spelaren med en fullständigt oförglömlig upplevelse som sätter sig stenhårt i ryggmärgen även långt efter att du har bevittnat slutscenen. Men nog om spelets briljans för en stund, nu ska jag (försöka) förklara exakt vad som gör Half-Life så ofattbart bra.

I Half-Life 2 spelar du som Gordon Freeman, en forskare som efter en lång sömn finner sig själv fast inne i City 17, en stad ockuperat och styrt av The Combines som håller staden som ett fängelse som tycks vara omöjligt att ta sig ur.

Men trots allt finner Gordon en väg mot sin början att ta sig ut ur staden, och allierar sig med några villiga, som hjälper Gordon att ta sig ut ur centrum, från de mest strikta styrda området. Han möter Alyx Vance som kommer att bli hans bästa hjälp i kampen om överlevnad.

Half-Life 2 berättar en storslagen berättelse som ger känslan av att delta i ett större sammanhang där Gordon bara är en liten bricka i spelet (en gigantisk bricka) och kämpar i kampen mot Combine.

Vi får följa Gordon i 13 varierande uppdrag som tar honom från den inre delen av City 17 till det mysigt mörka Ravenholm, allt medan vi får springa runt i sand, lera, vatten, kloaker, ödemark och vägar, för att till slut befinna oss vid citadellet i slutet.

Aldrig får Gordon pusta ut och ta en välförtjänt vilopaus, utan möts ständigt av ilskna fiender som gör allt för att stoppa hans framfart. Half-Life må se ut att vara ett standard-FPS som inte handlar om så mycket annat än att skjuta, men det är fel.

Spelet består av fler pussel än du kan tänka dig, men bli inte skrämd för det. Jag finner pusselmomenten och problemlösningen lika underbart smart som de faktiskt är, och jag har för första gången blivit förvånad över hur otroligt nyskapande och smart ett spel kan vara.

Pusselmomeneten i Half-Life 2 kan vara att slänga objekt i radioaktivt vatten för att komma över, lägga tunga vikter på ett område så att en bro fälls upp, ta skydd bakom en sakta rullande kärra medan du långsamt avancerar mot ett kulsprutenäste, placera flytande tunnor i en bur under vatten så att väggen ovanför flyter upp, koppla sladdar till en kontakt, placera objekt för att nå högre höjder eller att skjuta något explosivt om det är lösningen.

Valve har tänkt till stenhårt och lyckats leverera med pussel som finns där utan att för den sakens skull förstöra. De är förvånansvärt smarta och en stor del av Half-Life 2.

Vid sidan om har vi det klassiska skjutandet som kräver att man som spelare agerar smart och taktiskt för att överleva, då Gordon inte tål hundra skott i huvudet. Att titta sig runt i omgivningen är ett måste då många av eldstriderna kan förenklas avsevärt om du observerar vad som finns runtomkring.

När du har tagit händerna i Anti-Gravity-Gun får det en helt ny dimension då du kan lyfta upp och påverka i stort sett alla objekt i hela spelet. Det visar sig vara välbehövligt, och blir Gordons mest primära vapen genom spelet då vapnet behövs till att lösa många problem. Förutom att lyfta upp objekt går det även utmärkt att pulverisera saker, något som är perfekt om du vill röja undan.

Under resans gång får Gordon även ratta två fordon - en svävare och en buggy, båda kompletta med maskingevär. Även om dessa jakter är roliga och snabba, märks även ett ganska allvarligt problem med Half-Life 2 här. Ordet är virrig bandesign. Under dessa sektioner märks detta faktum tydligare än någonsin då det är lätt att komma bort.

När du inte tappar bort dig på grund av det, fastnar du på grund av Half-Life 2:s andra stora problem. Du har ingen kompass, inget hjälpmedel alls som visar vart du ska eller vad du ska göra. Du kan inte trycka upp en liten meny som berättar vad ditt mål är, och det finns ingen karta som visar vilken riktning du ska åt.

När du ställs inför ett pussel, får du ingen ledtråd i hur du ska agera, vilket ibland kan skapa en viss förvirring samt frustration. Att pröva en taktik i timmar för att sedan komma på att det var en helt annan, är faktiskt inte särskilt roligt.

Men det finns även delar där allt är perfekt och där Half-Life 2 faktiskt är det bästa spelet som jag någonsin har testat. Det sjätte kapitlet i spelet där Gordon finner sig själv nere i Ravenholm, är det absolut bästa i spelväg någonsin.

Atmosfären, känslan, uppfinningsrikedomen och de enorma mängder zombies som bara väntar på att få klyvas på mitten med hjälp av mitt antigravitationsvapen är helt fantastiskt. Efter en stunds vandrande på Ravenholms gator inser man hur enormt välgjort och absurt bra Half-Life 2 är. Det finns inte ord för det.

Just då är spelet det bästa jag någonsin upplevt. Det är tråkigt att spelet inte bjuder på sådana ögonblick och känns lika fantastiskt bra helt tiden. Många minnesvärda ögonblick får vi allt, som när spelaren för första gången fäller en Strider, eller när Gordon får träffa Dog för första gången och leka fånga boll, eller, ähum, fånga container...

Som helhet älskar jag Half-Life 2 av hela mitt hjärta och kan berätta millånga rader om hur enormt bra det är. Men det bästa måste nog ändå vara fysiken som fortfarande är ensam i sitt slag i briljans, även tre år senare.

Alla objekt i spelet reagerar trovärdigt på händelser och det går att interagera med allt. Det känns polerat, härligt och grymt bra gjort. Det enda klagomålet här är de lite stela fordonssekvenserna, men i övrigt har Valve lyckats skapa magi som kommer att hålla i bra många år till.

Grafiken håller även den idag och även om vissa delar känns förlegade, finns det inget i övrigt att klaga på. Ansiktsanimationerna är läskigt trovärdiga och slår allt vad exempelvis Halo 3 heter, och hjälper till att göra stämningen ännu finare.

Half-Life 2 är magi i spelform och tveklöst ett av de bästa spelen som existerar. Gordon är en hjälte som inte kan rädda världen ensam, han kan inte möta hundratals fiender i en enda kamp och överleva, och han fixar inte ens att se cool ut.

Valve har skapat en fåordig karaktär som lyckas vara hjälte trots att han inte springer runt med solbrillor och T-shirt och överlever allt i sin väg utan att ens rynka på ögonbrynen. Och Alyx Vance måste vara den absolut trovärdigaste karaktären någonsin tack vare till hennes animationer och sätt att reagera på saker.

Half-Life 2 bjuder på ett långt äventyr som förtrollar, och placerar Valve bland eliten av spelutvecklare. Det är fruktansvärt imponerande och Half-Life 2 förtjänar sitt goda omdöme.

Och även om jag inte har fått ett nytt favoritspel i och med Half-Life 2, försäkrar jag er att inte missa detta. Om du nu har missat det, är The Orange Box det självklara valet. Gordon har segrat.

Grafik 9
Ljud 9
Kontroll 9
Hållbarhet 9