Child of Light

Jag tänkte våga mig på att skriva min första spelrecension, och valet föll på Ubisofts nya plattformsspel Child of light eftersom det är det senaste spelet jag spelat igenom, jag avslutade det faktiskt så sent som i förrgår. Yes... Here goes!

Child of light inleds på många sätt som en klassisk godnattsaga, men med en tragisk skillnad. Spelets huvudperson,prinsessan Aurora, somnar i inledningsekvensen in. Men istället för mörker möts flickan av en ny värld. En värld som är en av de vackraste jag någonsin upplevt i ett spel, världen är kungariket Lemuria. Men trots sin skönhet är Lemuria en skrämmande plats full av mörka varelser och flickan är i början rädd för detta ställe hon vaknat upp i. Rädslan sitter dock inte i länge då Aurora snart får reda på att hennes far ligger illa till i den riktiga världen och det är bara hon som kan rädda honom. Hon ger sig ut på ett äventyr tillsammans med några av Lemurias mer godhjärtade varelser för att rädda sin far, och kanske även hela Lemuria.

spelkontrollerna greppar jag direkt, vänsterspak för att röra sig. kryss för att hoppa, högerspak för att styra din lilla blå boll osv, inget svårt. Att röra sig i Lemuria är mycket simpelt och det är lätt att tro att det efter en stund blir långtråkigt, den största delen av spelet sker ju ändå på det här sättet. Men faktum är att det aldrig blir tråkigt eller enformigt. Detta på grund av att spelvärlden är så vacker att jag ständigt vill uppleva alla de nya platserna, det hela blir knappast sämre av den melankoliska pianomusiken som passar perfekt med Lemurias atmosfär.

Slagsmålen som är den andra stora aspekten av Child of light har desto mer djup men är ändå lätt att sätta sig in i, jag förstår snabbt att timing är A och O, och trots att jag frekvent hamnar i bråk med Lemurias fulingar så blir det faktiskt inte tråkigt. För att klara av den stegrande svårigheten på slagsmålen så går dina karaktär även upp i nivå där du kan prioritera olika egenskaper och attacker. För att boosta dina kämpar ytterligare finns det också ett craftingsystem bestående av olika ädelstenar som du kan mixa ihop för att få bättre stenar med nya egenskaper.

Aurora är som sagt inte den enda som vill rädda Lemuria och du kommer under din resa plocka på dig en mindre arsenal med udda filurer som hjälper dig i slagsmålen, introduceringarna mellan de olika karaktärerna är dock för kort och med en för tunn inledning vilket tyvärr gör att den enda karaktären med ett ordentligt djup i sig är Aurora och din ljusboll som är med dig från spelets början. Detta är tråkigt då dina andra slagskämpar är minst lika viktiga i spelets många konfrontationer. Just det, alla konversationer är på rim också, detta kan låta charmigt men de framtvingade rimmen gör dialogerna lidande ganska frekvent, vilket gör de andra karaktärerna ännu tunnare.

För mig är dock Lemuria såpass vackert att skavankerna blir ganska obetydliga när man väger allt det positiva i Child of light gentemot det negativa. Slagsmålen är strategiska och att sväva runt i drömvärlden är för mig det hittills närmsta man kan komma att spela en saga. Lägg därtill att spelet går för knappa 150kr och jag ser ingen anledning till vara någon inte ska uppleva prinsessan Auroras otroligt mysiga resa.

Plus: Enormt vacker värld och musik, slagsmålen flyter på och kräver planering, stuff of dreams

Minus: Tunna bikaraktärer, rimmen blir trötta lite väl snabbt