Svenska
MEDLEMSRECENSION

Prince of Persia

Skrivet av: AG Jati   2014-05-24

Persien. Ett land fyllt med höga bergstoppar och oändliga öknar. I detta centrum sker just nu en obeskrivlig ondska som hotar hela plantens existens. Vilka kommer lösa det hela då? Jo, en kaxig prins och en sexig prinsessa.

Denna spelserie som än gång ägdes av bröderna i det stora spelföretag Brøderbund fick en fin start i det ljuva 80-talet. Visserligen är det sen ett par år tillbaka uppköpt av ett annat företag, men det gör det inte bortglömt heller. Man fick uppleva ett helt sorts ny finputsning inom äventyrsgenre där man kunde plötsligt klättra på väggar, utföra akrobatiska volter och fäktas sabel mot sabel i det soliga persien, numera Iran. Det var en värdig utmanare till Team Ninjas kritkerrosade Ninja Gaiden-serie. Men det sistnämnda drog ändå det längsta strået. Åren har gått och fler titlar har släppts. En del titlar har fansen älskat medans andra har blivit hatade, främst de senaste delarna. Men, nu under alla denna mjölkning av Ubisoft(som nu gör Prince of Persia-spelen) tagit itu med hårdhandskarna och skapat en lyckade del för en gångs skull.

Persien. Ett land fyllt med sol och sand. Ett enda stort kungadöme som kryllar av demoner och heliga ting. Ubisoft har tagit sin inspiration från skrifterna i Zoroastrianism-religionen, där kommer även spelets huvudkaraktär in. Han är en man utan identitet. Allt man får veta är att han är prins. Dessutom är han snuskigt rik och lever på dyrt vin och vackra kvinnor. Men plötsligt en dag kommer en kraftig sandstorm. Efter att stormen avtagit får han se en söt dam vid namn Elika. Kvinnan berättar att en ondskefull demonisk gud vid namn Ahriman har skickat sin grupp av korruperade våldnader för att ödelägga världen. Vår prins tar detta inte särskilt seriöst till en viss början, men efter flera strapaser börjar han plötsligt se hur allvarlig situation är. Spelet kan börja!

För att kunna försvaga Ahrimans kraft behöver våra hjälte och hjältinna söka efter heliga ljus. Där kommer Ahrimans undersåtar in i bilden. Var och en vålnad har fått i uppgift att vakta ljuset så att våra två hjältar inte ska rena landet från all ondska. Men det är ju tur att prinsen är en riktig akrobat med ett sex-pack. Bara för att han har kungligt blod i sig betyder inte att han är en ovig tjockis. Hur lätt som helst kan han klättra på olika fasader och väggar. Likt Jesus går på vattnet. Men den gäller att se upp så att man inte trampar snett. Det gäller att koncentrera så under spelet frusterande banor. Som tur är så har våran prinsessa Elika superkrafter som skulle göra självaste supermannen grön av avund. Hon kan hjälpa dig till en svår avsats eller hjälpa dig tillbaks vid ett olycksagligt dödsfall. Sen så kan hon också utföra coola moves på fiender via combos. Det känns nästan som en utmaning att dö under spelets gång.

Om man struntar i spelets svårighetsgrad som pendlar mellan frustation och enkelhet så finns det en sak man måste märka, nämligen miljön. Det känns som taget ifrån en kalle anka-serie gjord av Carl Barks. Det är nästan läskigt hur oändlig världen känns. Bara då man går ut ifrån templet i början får man den där klockrena äventyrs-känslan. Det känns aldrig heller begränsat och utvecklas väldigt ofta. Spelets samlingsobjekt är lysande ting. Ju fler man samlar, desto mer krafter kommer Elika få. Då kan hon på så sätt öppna dörrarna till flera världar och fler överraskningar. Dessutom så kan hon ta en till nya höjder via olika knappar som symboliserar en viss färg. Till skillnad från andra spel måste prinsen förlita sig på miljön och inte en ful gps-pil som alldeles för många spel använder. Det vilja säga, ett spel där du använder hjärnan.

Ljudet finns det inte heller särskilt mycket att klaga på. Det bygger upp spänningen på ett bra sätt. Vi har den klassiska dramatiska musiken som pasaar perfekt med spelets miljö. Då det inte enbart spelas dramatik får man istället avnjuta oemotståndlig orientalisk musik. Jag är även imponerad på spelets sätt att hantera vissa humoriska delar. Att prata med Elika känns nästan som att ha en nära relation med någon person. Det är ju såklart prinsens charm som gör spelet underhållande även under dess allvarligaste stunder. Den är bara en av de smarta sarkastiska dialoger spelet bjuder på:

Finding my way to the baths from here should be easy. I'll just ask the next sand creature that I come across - 'Excuse me, could you direct me to the baths please? Thank You!' 'Don't mention it! I used to be a bath attendant back when I was alive!'. *imitating Farah* 'I'll meet you at the baths!' She orders me around as if I was a servant! It's my own fault. With women, you have to show them you're in charge right from the start, or they'll walk all over you! I've been too indulgent. Probably because I felt sorry for her. Well, it stops now! From now on, she'll have to toe the line. (pause) That is, assuming I can find her.

Detta bevisar att ett äventyrsspel inte nödvändigtvis behöver vara tråkigt.

Trots detta mysiga äventyr och de många olika möjligheter man har att välja på, så känns det alldeles för kort. Ta kartan exempelvis. Jag trodde först att det visade över första kapitelet, men det visades sig vara hela spelet! Fyra olika världar går det att besöka från templets gång, men det är också hela historien. Sen så känns det som att spelets story aldrig blir intressant utan fokuserar mest på de två gudarna och dess våldnader. Det hade inte skadat om Ubisoft kunde utveckla världen till något större. För som jag ser det, håller det MMO-klass och skulle kunna utvecklas till att bli online-lir. Mer samlingsuppgifter och speciella krafter skulle inte heller skada, man blir rätt trött på att leta efter tusentals ljus åter och åter igen. Kontroll är också smått knakig och ibland känns prinsen rätt stelare än då han klättrar på väggar och toppar.

Så, hur ska man summera? Ja, om du gillar äventyrsspel och är van vid utforskning så kommer du nog att gilla Prince of Persia. Kanske låter tolv timmars speltid något fattigt, men det kommer göra dig underhållad. Att leka prins och prinsessa har aldrig varit roligare.

Betyg

Spelupplevelse: 8/10
Grafik: 9/10
Ljud: 9/10
Kontroll: 6/10
Karaktärer: 6/10
Story: 6/10

+Mysig och trevlig orientalisk miljö där onda slåss mot goda. Klassiskt koncept som funkar
-Slutar alldeles för tidigt

BARA NÅGON SÅN DÄR LÅT SOM PASSAR IHOP MED SPELET
https://www.youtube.com/watch?v=jMJQ_VMX9Oo

Medlemsrecensioner18
Samlat betyg: 7.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10