Svenska
MEDLEMSRECENSION

Dead Space 2

Skrivet av: PhMan   2014-05-15

The necromorphs are back. More brutal than ever!

Det var med en viss tvekan och ångest jag installerade Dead Space 2 och fortsättningen på Isaac Clarkes skräckfyllda resa i rymden. Panik- och ångestkänslorna var så starka under spelsessionerna från seriens första spel att jag var tvungen att förberedda mig mentalt för att fortsätta äventyret. När spelet väl drog igång och det bekanta och extremt obehagliga ljudet kom i menyn var jag tvungen att ta några extra andetag innan jag drog igång kampanjen. USG Ishimura hade satt sina spår, helt klart...

Historien i Dead Space 2 utspelar sig 3 år efter flykten från Ishimura och dess hemska öde. Isaac befinner sig på ett mentalsjukhus på rymdstationen Sprawl. Varför och hur han hamnade just där får vi inte riktigt reda på, men precis som för mig, hade den korta men traumatiska tiden på Ishimura satt djupa spår även på vår huvudkaraktär som numera lider av allvarliga mentala problem. Problem som demens, att han ser spöken och har svårt att skilja på verklighet och fantasi.

En dag blir han plötsligt väckt av en man som via radiolänk pratar med en kvinna vid namn Dania. Mannen hinner nämna att de har letat efter Isaac och att hans liv är i fara. Rörelsen som han tillhör vill hjälpa Isaac med flykten från för stunden, helt okända hotet. Sekunder senare blir mannen sliten av en necromorph. Isaac som inte riktigt vet var han befinner sig, inser att han dessutom bär på en tvångströja. Han tittar runt där det råder kaos. Folk som springer. Folk som skriker. Blod. Eld och lågor överallt och hus som börjar falla ihop. Dania skriker till Isaac att ta sig därifrån! Han är en nyckelperson och får inte dö. Så med en tvångströja och väldigt få möjligheter att försvara sig börjar Isaac springa utan någon som helst plan genom horder av necromorphs som löper amok. Som om det inte vore nog märker han att militären på Sprawl verkar vilja se honom död. Överlevnad är det enda som gäller nu. Frågorna får vänta. Detta är början på Isaac's andra äventyr. Intensivt och bra. Riktigt bra. Men håller det hela vägen ut? Har Visceral Games verkligen lyckats?

Under spelet så blir fler karaktärer introducerade som tar handlingen framåt. Du har förstått att du är en nyckelperson som behövs för att skapa ordning igen, men du vet varken hur du kan hjälpa till eller varför du är så viktig. Det enda du vet med säkerhet är att ditt tidigare möte med "artefakten" på Aegis VII är en central del i det hela och att det finns människor som vill ha dig levande till varje pris och andra som gör allt i sin makt för att se till att du aldrig lämnar rymdstationen levande. Mitt i detta elände, som du inte riktigt begriper, har du även hallucinationer på din fru som miste livet på Ishimura och skapar ännu mer oreda i ditt huvud. Självfallet så är hela rymdstationen fullt med necromorphs också. Lika aggresiva och brutala som alltid med ett och samma mål. Att slita allt levande i stycken.

Under resans gång får du fler ledtrådar som sakta sätter ihop pusslet. Men manus är bra och ger dig några tvära kast. Man är aldrig riktigt säker på vad som sker och har svårt att se slutet.

Själva gameplay har förändrats endast minimalt sen Dead Space, men alla förändringar är till det bättre tycker jag. Det är inte längre banor på samma sätt som första spelet där man klev ur tåget, slutförde sitt uppdrag, tillbaks till samma ställe, tog tåget och åkte vidare till nästa bana. Här flyter allting på lite bättre utan klara avgränsningar på när banan börjar och slutar. Det medför att variationen på miljöer känns rikare, mindre repetitiva och generellt bättre.
Man har även plockat bort kartan vilket är bra. Man får istället följa en linje till nästa "objective". Tycker det fungerar smidigare och möjliggör att man kan utforska miljöerna lite mer själv.

I övrigt är det mesta likt med shoppar runt om rymdstationen där man köper vapen, ammunition, hälsa m.m. Även uppgraderingsbänkarna för vapen och outfit fungerar precis som tidigare där man behöver så kallade "power nodes" som finns att köpa eller hitta runt om på rymdstationen. Vapenarsenalen är sig likt, även om det tillkommer några nyheter. Jag prövade allt men fastnade återigen för min kära vän, "Line gun", som jag maxade och säkert använde till 80% av striderna.

Dead Space 2 är ett riktigt bra spel. Det har alla element för sin genre och väldigt få svagheter. Miljöerna är väldigt stämningsfulla och obehagliga. När man går runt på Sprawl så är verkligen känslan att det var en fungerande stad en gång i tiden med skolor, kyrkor, köpcenter och mycket, mycket mer. Allt är numera förfallet, väggarna täckta med blod och kroppar eller endast lemmar utspridda längs vägen. Grafiken är otroligt detaljrik och bra. Snudd på referens.

Ljudet är precis som föregångaren också riktigt vidrigt och av absolut referensklass! Sanslöst bra, detaljrikt och vasst som verkligen leker med spelarens känslostämning. Flera gången man stannar upp och endast lyssnar på ett litet ljud framför dig som får dig att trycka ryggen mot närmsta vägg och hoppas på att det är en av de gångerna du inte blir upptäckt av necromorphs. Falskt larm och du hinner ta tre steg innan det förbannade ljudet är bakom dig denna gång! Ryggen mot väggen igen eftersom denna gång är du upptäckt! Eller? Det här spelet bör upplevas med en schysst 5.1 anläggning!

Spelmekaniken har optimerats och Isaac känns inte lika stel och klumpig längre. Inga väldiga skillnader egentligen, men rent tekniskt så har man finputsat allt och det känns ett snäpp bättre jämfört med första spelet. Det är rätt bra variation på uppdragen och spelet blir aldrig någonsin tråkigt. Även manus känns välskrivet och balansen mellan dialoger, lugna sekvenser och inferno flyter fint.

Har spelet några svagheter då och vilka är dessa? Det är väl egentligen två saker jag hakade upp mig på. Saker som kanske inte upplevs som svagheter egentligen och andra spelare knappt reagerar på, men för mig var en liten besvikelse. Det första är att man har ganska gott om pengar och därmed relativt mycket av allt (jag spelade på normal svårighetsgrad). Känslan av att man måste sikta innan man skjuter och vara sparsam med sina saker är inte lika stark som första spelet. Synd tycker jag, då det ökade känslan av hopplöshet för vår protagonist. Men vill även nämna att svårighetsgraden ökar successivt och man börjar känna igen sig mer och mer mot slutet.

Det andra är att Isaac gör sig synlig i spelet. Vad menar jag med det? En av de häftigaste sakerna med Dead Space som gjorde spelet magiskt var att Isaac var anonym. Man varken såg eller hörde honom. Inget ansikte och ingen röst. För mig gav det en känsla av att jag VAR Isaac. Jag såg det han såg, jag hörde det han hörde, jag kände det han kände. Vi var ett och jag som spelare blev aldrig störd av att se "mig själv" i tredje person. I Dead Space 2 så dyker han upp. Idioten på skärmen som tar min plats och i samma ögonblick påminner mig att "detta är inte mitt äventyr, det är Isaac's". Ingen stor sak visst, men störande nog varje gång visiret på hjälmen åker upp och ett främmande ansikte dyker upp istället för mitt!

Sist måste jag nämna en sak som var helt avgörande för min totala spelupplevelse. Det var ett element, kanske det viktigaste, som tyvärr saknades denna gång. I alla fall för mig. Skillnaden som placerade Dead Space på min absoluta topplista och gav mig ett av de bästa och absolut starkaste spelminnen jag har, och Dead Space 2 som slutligen endast kommer att bli ihågkommen som ett riktigt bra spel.
Jag pratar om det okända. När man inte hade en aning på vad som väntade härnäst. Hjärtat som dunkade i 150 när man gick runt på Ishimuras trånga och blodiga korridorer och var på helspänn! Varje litet steg framåt ökade pulsen. Vapnet alltid laddat och siktet ställt i väntan och tron att bakom varje hörn väntar nya okända monster som skrämde skiten ur en. Man försökte ta reda på hur allt började och hade noll koll på hur det skulle sluta. Man visste helt enkelt för lite och fantasin fyllde på med resten. Det är så den mänskliga hjärnan fungerar. Vi är mest rädda för det okända och det oväntade.

Det elementet saknas tyvärr i Dead Space 2 om man redan har spelat första spelet. Det saknas inte helt, men det var sällan jag kände samma skräck och ångest när jag avancerade med Isaac på rymdstationen Sprawl. Tolka mig inte fel nu. Spelet är riktigt bra och läskigt, men just paniken och den höga pulsen är tyvärr borta. Det blev lite mer action och lite mindre skräck för mig. Så jäkla synd, men jag är rädd att det var jag själv som hypade spelet enormt och någonstans hade föreställt mig att spelet skulle ge mig mardrömmar och få mig att ligga i forsterställning under sängen och suga på tummen. Inte riktigt kanske.. men jag tror ni förstår vad jag menar. Jag hade satt ribban lite för högt och trots att jag kände att spelet egentligen är bättre ur de flesta aspekter jämfört med första så saknades det lilla extra. Magin var borta.

Trots det kan jag inte blunda för att Visceral Games har gjort ett fenomenalt bra arbete med uppföljaren och verkligen lyft spelet på många sätt. Jag avundas de som inte har spelat Dead Space och direkt sätter tänderna på del 2 (även om jag inte riktigt kan rekommendera det). Vilken oförglömlig resa som väntar...

Medlemsrecensioner13
Samlat betyg: 8.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10