The Elder Scrolls IV: Oblivion

Jag vaknar upp i en mörk fängelse håla. En liten glugg i väggen lyser in och ger rummet ett svagt ljus.
Den första frågan jag ställer mig är: Vad gör jag här?
Så jag går fram till gallret i ändan av rummet. Jag blickar ut över en lång mörk korridor, det finns många fler celler än min.
I cellen mittemot ser jag en gestalt tona fram ur mörkret. Han säger att vakterna snart kommer för att hämta mig, att detta är min sista tid levande innan han skrattar ondskefullt. Nu hör jag steg i trappan, det är vakterna som kommer.

Det första som slår mig är grafiken, hur varje liten stens konturer buktar ut ur väggen, ljussättningen, texturerna. Detta är det snyggaste spelet jag har spelat, tänker jag nöjt och sjunker ner i soffan men jag kunde inte ana att det skulle bli en av dom bästa spelupplevelserna i mitt liv.

Oblivion utspelar sig i Cyrodill, ett land i en annan värld. Dom lever ungefär som vi gjorde på medeltiden förutom att dom kan hantera magi. Landet utsätts för ett stort hot när Deadric Prinsen Mehrunes Dagon försöker erövra landet med sina mörka krafter. Mitt på nattan öppnas en port till Oblivion och helvetet bryter ut. Monster strömmar in i staden Kvatch och hela staden förstörs förutom kyrkan, där dom sista överlevande finns kvar.
Main Questet börjar med att man ska försöka hitta kejsarens son, hans ända arvinge som fördes bort i säkerhet när han var en bebis. Det man inte vet är att han befinner sig i staden Kvatch som precis har invaderats, man får i uppdrag att stänga porten och hitta Martin, som kungens son heter.

Detta spel kan fortsätta hur länge som hellst, man kan välja mellan cirka tio raser och sedan mellan ungefär trettio olika klasser, om man vill kan man göra sin egen klass. Man kan nå en maxlevel runt 60 och spelets utvecklare lovar 200 timmars speltid innan man har klarat alla spelets uppdrag. Något som nästan är omöjligt att klarar på så kort tid. Vid sidan av huvud uppdraget så finns det flera hundra små uppdrag, med allt från att gå in i någons drömmvärld, till att döda bergslejon.
Det skadar heller inte att spelet har nio olika stora städer som man kan resa runt i hur du vill. Det finns fyra olika guilds som du kan gå med i, Fighters Guild, Mages Guild, Thievs Guild och Dark Brotherhood.
I spelet finns oändliga möjligheter. En dag kanske du bara känner för att utforska skogen, en annan kanske för att slåss mot gladiatorer på arenan.
Spelet har ett avancerat level system som inte bara går ut på att döda. Du kan välja några olika förmågor som du kan träna upp så du också levlar upp, det finns allt från löpning till smed eller blockering med sköld eller svärd. Du kan till och med bli handelsman.
Sen finns det så många olika rustningar, vapen och saker att det inte skulle få plats i denna recension att rabbla upp alla.

Musiken i spelet är väldigt bra och ger stämning i spelet. Det första jag tänkte på när jag såg intro filmen var musiken. Sen finns det även ett femtital olika röster.
Kontrollern funkar alldeles utmärkt, mycket bättre än till datorn och allt flyter på bra förutom frysningar när man laddar, som har hänt kanske 5 gånger på 200 timmar. Japp, ni hörde rätt, detta spelet har jag spelat tvåhundra timmar med, och då var en stor del under dom första månaderna.

Koprtsagt så är detta det nästa bästa spelet jag någonsin har spelat och att tänka på det gör mig alldeles varm i hela kroppen.
Alla ni som har PS3, X360 eller PC dä ute, detta spel är ett måste!