Call of Juarez: Gunslinger

Mordet på Jessie James av ynkryggen Robert Ford är en film som trots sin mustiga längd som alla med någon form av intresse för vilda western borde se. Dock så behöver du inte se själva filmen för att få reda på vad som händer med en utav westerns mest omtalade legender - det framgår ganska tydligt i titeln. Vad skulle du säga om jag sa att jag har stått öga mot öga med honom? Och inte bara Jessie, utan också Kid Curry, Butch Kassedy, hela "The Wild Bunch", och inte minst Billy The Kid i egen hög person... Call Of Juarez: Gunslinger låter dig spela som Silas Greves - legendarisk revolverman som varit med om det mesta.

"Sii....lllas Greves? The bounty hunter?"
En överraskad pojkspoling stammar fram frågan då jag presenterat mig själv för bartendern som tyckt ha känt igen mig.
"Used to be.", svarar Silas och hinner inte längre förrän nästa grabb ivrigt utbrister:
"Well Sir, it would be an honor if you would allow me to buy you a beer."
"Hell son, it would be my honor to drink it.", svarar Silas i överdrivet skrovligt tonfall och slår sig ner på en stol tillsammans med sällskapet. Silas svar får mig att dra på smilbanden och börja fundera på vilka kommentarer som komma skall. Jag får namnen på de som sitter vid bordet. Jack, Dwight, Steve, Molly och Ben (som förvisso står bakom baren) och det dröjer inte länge innan en av dem frågar om jag har några bra historier att berätta, varav den andre avbryter med en skeptisk undran om någon av dem är sanna.
"Ett par.", svarar Silas och sen börjar äventyret.

Vi får gestalta Silas minnen såsom han berättar dem för bordssällskapet. Det hela börjar på en övergiven farm utanför Stinking Springs och datumet är den 23:e december 1880. Med samma skrovliga stämma som han besatte då han accepterade erbjudandet om en öl berättar Silas att Billy The Kid har gömt sig undan sheriff Pat Garrett och hans armé av vad som snabbt visar sig vara mindre skickliga revolvermän. Passande nog så har vi såklart vägarna förbi för att hjälpa grabben. Efter lite skjutande så har en Gatling Gun också hälsat på vilket tvingar mig ut ur huset och bort mot stallet. Konstigt vore väl om vägen till havremopparnas bostad var lugna gatan, eller hur? Den ändlösa strömmen av oslipat sexskjutarpack fortsatte fram tills två staket kommer gående. Yupp, staket - du hörde rätt. Tydligen så funkar de som perfekt skydd mot ankommande bly, om inte personen framför heter Silas Greves - förstås. Boom boom! Staketen faller framåt samtidigt som de numer stendöda banditerna bakom faller ihop i två blodpölar. Silas snurrar revolvern innan han för pipan till munnen och blåser bort röken från det sista skottet.

Vad som gör Call Of Juarez: Gunslinger så extremt roligt är dess approcach till just historia. Likt valfritt Assassin's Creed så nästlas huvudkaraktärens historia in i den verkliga, och i det här fallet så överdrivs det lite här och var. Vid närmare eftertanke så ska väl ordet "lite" inte användas alls. Det öser ut olika teorier om vad som egentligen hände allt eftersom de runt bordet avbryter med frågor som kan ändra hela nivån. Exempelvis så har Silas i ett kapitel spårat Dalton-bröderna och berättar om en dammig stad där de bestämt sig för att råna två banker på samma dag.., och på samma gata. Silas anmärker hur idiotiskt det var, speciellt i en stad där de kändes igen av alla efter att ha varit sheriffer än gång i tiden..., Sen får jag spela händelseförloppet. Det börjar med att bartendern Ben hävdar att han var där och såg alltihop från första parkett och därför har rätt. Enligt honom så delade vapenhandlaren ut gevär till alla som tog emot dem innan de positionerade sig utanför banken. Silas gick enligt Ben in och började leta igenom banken, och precis då han kom ner till valv...

"That's not what happended".
Jack fortsätter (han hänvisar till att han har läst om allt som hände den dagen och därför vet hur det gick till, och inte fullt oförutsätt har det en heroisk vinkling). Sherifferna hade omringat byggnaden och varje pipa i staden pekade mot bankens ingång. Kort efter att det börjat skjutas avvek Silas från taket mitt emot för att gå in på egen hand. Han smyger in i en gränd vid sidan av banken medan Jack berättar att han avsåg att överraska bröderna från hållet de inte tittade åt. Silas klättrade upp på taket och hoppade ner genom en bekvämt placerad taklucka som någon dessutom hade haft vänligheten att lämna öppen. Det dröjer inte länge innan Silas blir upptäckt och skjutandet, åter igen, börjar. Jacks berättelse om att han med en enorm skopa hjältemod rensade banken från Daltons gäng innan han konfronterade bröderna själva. Plötsligt fryser skärmen och täcks av ett brunt, genomskinnligt filter

"Sorry kid, that's not what happended."
Den här gången är det Silas som avbryter. Skärmen målas över av svart innan jag flyttas tillbaka till starten på taket. Bara det att jag den här gången inte står på taket utan under och ser hur sherifferna faller som flugor. Sen får vi se hur dörren flyger ur fästena och bröderna kommer ut med sexskjutarna i högsta hugg. Staketen från Stinking Springs kommer också tillbaka (även fast jag personligen tvivlar på att det är samma som då, berättarmässigt har det gått några år sedan 1880), och det blir än en gång upp till mig att fälla både plankorna och dess bärare. Kampen fortsatte bort från banken till en stuga alldeles på gränsen mellan civilisation och vildmark.

Där hade vi tre olika exempel på hur en bana kan utspela sig. Vissa nivåer har mer "justeringar" än andra och vissa ändras bara här och där. Det är svårt att inte dra på smilbanden då man promenerar i ett träsk och helt plötsligt minns Silas att en lada stod två meter framför honom, och strax därpå skjuts en lada upp ur marken. Väldigt realistiskt. Men å andra sidan är inte det här spelet designat för att vara hundra procent realistiskt heller. Hade det varit fallet skulle vare sig Sense Of Death eller Slow-motion läget finnas att tillgå vilket då skulle grusa upplevelsen totalt. För att göra det klart här och nu, bortsett från nämnda slow-motion effekt är det här inte ett Red Dead Redemption 2. Inte på långa vägar. Istället får vi här ett krutdoftande äventyr där puffrorna för ens talan och dueller sker lika ofta som bussen är försenad. På många sätt är det en hjältesaga ala' western. En vapendragare som söker hämnd på andra vapendragare och på vägen möter ännu mer problem som måste tas hand om.

Några minnesvärda ögonblick finns det dock där spelet briljerar framför allt grafiskt. Jag har nog inte nämnt det tidigare men något som gör Gunslinger unikt är dess grafik. För att uttrycka det kort är det ett Borderlands i millenniumskiftet 18-1900. Cell-shading är vanligtvis inte min stil då jag alla dagar i veckan står på den fotorealistiska sidan av gatan. Men i Gunslinger passar det perfekt (ramar in storyns seriösa vinkel på något sätt). Det känns hela tiden som om du faktiskt spelar en serietidning, så alla ni som någon gång velat spela handlingen i en serietidning här har ni chansen (dock finns bara en westernhistoria tillgänglig än så länge). Ett speciellt tillfälle där jag fångades av landskapet och stannade upp var på en bana där man infiltrerar (nåja, skjuter allt som rör sig) ett sågverk. Men till slut får man en lugn stund intill en utsikt som får till och med undertecknad att vackla. Jag visste inte att cell.shading kunde vara snyggt på det sättet. Vykorts-snyggt-som-skulle-passa-på-en-affisch snyggt alltså. Framför dig breder den orörda naturen ut sig - ett vattenfall som försvinner i ångtäcket över sjön framför berget. Ovanför flyger ett par fåglar som är helt i sin egen värld. Synd bara att jag sekunderna senare duckar för kulor och dynamit samtidigt som vågor av fiender med avsikt att döda mig gör entré.

Det är hysteriskt snyggt ljussatt också. Skuggorna är snygga och den där ikoniska western-solen som smeker dammet på stadens gata finns också med. Vidare är även ljudet av hög klass och inkluderar allt från kacklade höns som går och pickar i jorden till vapnens egenhetliga knäppanden och fåglarnas skri i skyn. För att inte tala om otalet skott och omladdningar du kommer stöta på under spelets gång.

När man väl springer omkring och pangar skurkar går det ärligt talat förvånande smärtfritt. Under min första (och hittills enda) genomspelning stötte jag bara på en bugg som visserligen var lite större än bara slumpmässiga frame-drops, men som ändå var allt jag kom i kontakt med på buggfronten. Men, men..., buggen var den att jag när jag av misstag gick lite för nära en vägg fastnade. "Inga problem, det händer lite då, då i spel", tänkte jag och slet mig loss med hjälp av ett extra tryck på springknappen. Visserligen kom jag loss men trycket på just spring måste ha utlöst en oändlig sprint. Utan att jag tryckte på något promenerade Silas runt i den riktning jag skickade honom utan möjlighet att stanna. Lösningen fick bli en omstart. Utöver det så funkar det felfritt som jag sa tidigare vilket helt klart påverkar betyget till det bättre. Byte av vapen sker enkelt genom att antingen trycka på tangent 1 upp till 4 eller använda musens scrollhjul. Välj det som passar dig bäst. Konrollerna är typiska förstapersons skjutare så det finns egentligen inget mer att berätta om där.

Hur länge håller då det här spelet frågar du dig. Väldigt länge måste jag i så fall svara. Själva storyn håller i runt 8-10 timmar beroende på hur snabb du är och hur mycket tid du ägnar åt att samla in alla extra samlingsobjekt (Nuggets Of Truth som berättar sanningen om legenderna du masserar axlar med) vilket enligt min mening är alldeles lagom med tanke på hur mycket du betalar (ca 150 om Steam inte har rea, då kan det gå ner till dryga 50-lappen). Minuset är dock att storyn ibland känns lite krystad och att utvecklarna har fokuserat mer på att klämma in så många kända namn i rollistan än att snarare fokusera på deras historia och relation till Silas. Ibland känns det som om man möter en person som gjorde det och det, sen gör man själv det och det innan det kapitlet i kioskromanen är slut, vilket känns lite tråkigt. När du väl är klar med storyn kan du fortsätta i arkad-läget där du väljer vilket set vapen du vill ha och sen leker Rambo. I vilda western. Slutligen kan du leva upp till benämningen Gunslinger i duelläget. Plockade från storyn har du kända ansikten som blir måltavlor för Silas (vars favoritställe att placera en kula händelsevis bara råkar vara just ansiktet). Efter lite träning kanske du till och med kommer att kallas "den snabbaste pistolen i södern" av dina efterkommande.

Avslutningsvis så är Call Of Juarez: GUnslinger ett knippe underhållning som är helt okej att ha, perfekt för att slå ihjäl en kväll eller för att slappna av med då du känner för lite skojfriskt skjutande i mysig westernmiljö. Och framför allt om du vill ha ett lite annorlunda spel var historia driver med historien. En aning. Partner.

--------------------------------

Testad version: PC

Quality: "Best quality"
Resolution: 1920x1080p
V-Sync: Off
Texture quality: High
Shadow quality: High
Foliage quality: High
View Distance: Far
(Screenshotsen är också tagna i 1080p upplösning)